Monthly Archive: mars 2009

MEXICO CITY. Det finns egentligen bara två tänkbara motiv bakom Farcgerillans frigivande av Roland Larsson. Det ena handlar om storpolitik och det andra om krass ekonomi.

Sedan början av 1980-talet har marxist-leninistiska Farc, som tros ha omkring 8.000 gerillakrigare i sina led, ägnat sig åt kidnappningar i stor skala i Colombia. Enligt landets regering sitter än i dag flera hundra människor fångna i läger i djungeln.

Motivet har i de allra flesta fall varit pengar. Antingen har människor frihetsberövats som straff för uteblivna revolutionära skatter i de områden som gerillan kontrollerar, eller så har det rört sig om att på klassiskt manér ta gisslan för att kunna ställa krav på lösensummor.

Kidnappningarna har tillsammans med ”beskattningen” av kokainproduktion varit gerillans främsta inkomstkällor på senare år, men har också fått bieffekten att Farc blivit allt mer impopulär bland befolkningen.

Den senaste tiden förefaller därför kretsen kring Alfonso Cano, som tagit över styrspakarna i Farc efter Manuel Marulandas död förra året, ha börjat omvärdera kidnappningarna som finansieringsmetod.

För drygt en månad sedan frigav Farc sex av sina så kallade politiska fångar, som kallas så för att de kidnappats för att kunna utväxlas mot fängslade gerillasoldater. Två politiker, tre poliser och en militär släpptes ensidigt av Farc som en följd av en längre tids brevväxling med en grupp vänsterintellektuella som föreslagit gerillan att överge kidnappningarna helt och hållet.

En av dessa intellektuella är senatorn Piedad Córdoba, som spelat en viktig roll för att få till stånd en mängd frigivanden under det senaste året.

I början av månaden besökte hon den provins i nordvästra Colombia som Roland Larsson hölls fången i. Det ryktades då att hon eventuellt skulle kunna hjälpa till med ett frigivande av svensken.

Men varför släpptes han då?

Kanske gjorde gerillans ledning helt enkelt bedömningen att Roland Larsson på grund av sin dåliga hälsa riskerade att avlida i djungeln.

Vid en tidpunkt när gerillan är hårt politiskt och militärt pressad och i stort behov av att förbättra sin skamfilade image hade det varit närmast ett politiskt självmord att låta en pensionerad svensk ingenjör dö ensam i fångenskap.

Det skulle kunna vara en tänkbar förklaring till hur Roland Larsson kunde få sin frihet åter utan någon lösensumma i utbyte. För både svenskens familj och de colombianska myndigheterna är noga med att påpeka att det inte har förekommit ”motprestationer” av något slag.

Å andra sidan är den sortens uttalanden vanliga även i kidnappningsfall där pengar faktiskt har betalats ut. Det beror dels på att myndigheterna inte vill förlora ansiktet och dels på att man inte vill uppmuntra till ytterligare kidnappningar.

Samtidigt är såväl kidnapparna som de anhöriga ofta nöjda med hur situationen avlöpt och väljer därför att hålla tyst.

Hur det var i Roland Larssons fall vet bara det fåtal personer som varit direkt inblandade i slutförhandlingarna inför tisdagens frigivning.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-18

MEXICO CITY. Efter ett år och tio månader i Farcgerillans djungelläger i Colombia frigavs svenske Roland Larsson på tisdagen. ”Det är en stor lättnad”, säger hans son Tommy Larsson till DN.

Frigivandet av den 69-årige svensken med rötter i Luleå uppges ha ägt rum på tisdagsmorgonen i Córdobaprovinsen i nordvästra Colombia.

På de bilder som offentliggjorts av colombianska myndigheter syns hur en synbart medtagen Roland Larsson lyfts upp ur en kanot vid Esmeraldaflodens strand och sedan bärs i väg av män från underrättelsetjänsten DAS. På sig hade svensken en grön t-tröja och blå byxor.

Några timmar senare ringde telefonen hemma hos familjen i Sikfors strax norr om Piteå.

– Det var så klart en stor lättnad att höra hans röst, även om ledningen han ringde på från sjukhuset var dålig och därför hann vi inte prata så mycket, säger sonen Tommy Larsson till DN.

Under fångenskapen i djungeln drabbades Roland Larsson av en hjärnblödning, vilket förefaller ha lett till att delar av hans kropp förlamats.

– Det enda vi vet är att han har väldigt svårt att gå. Naturligtvis gör det oss oroliga. Men nu är vi i alla fall på rätt väg. Han har avslutat en väldigt lång resa, men har också en annan lång resa framför sig: att tillfriskna, komma hem och bearbeta det han varit med om, säger Tommy Larsson.

Sveriges ambassadör i Colombia, Lena Nordström, reste på tisdagskvällen till staden Montería i nordvästra delen av landet, där Roland Larsson nu får vård, och när DN når henne på telefon har hon just träffat den frigivne svensken.

– Roland Larsson mår efter omständigheterna bra och är på gott humör, lättad över att blivit fri. Nu gäller det för honom att tillfriskna, säger Lena Nordström till DN.

När svenskens hälsotillstånd anses tillräckligt gott väntas han resa till Colombias huvudstad Bogotá och sedan vidare hem till Sverige.

Omständigheterna kring själva frigivandet är fortfarande oklara. Enligt chefen för den colombianska underrättelsetjänsten DAS hade Farcgerillan tidigare krävt fem miljoner dollar (cirka 43 miljoner kronor) för att frige Larsson, men såväl DAS som svenskens familj förnekar att någon lösesumma betalats ut.

– De krävde ett väldigt högt belopp, som vi inte hade en chans att åstadkomma. Vi försökte skramla ihop pengar så gott vi kunde och erbjöd sedan en betydligt lägre summa. Men det här frisläppandet har skett helt utan motprestationer, ingenting har betalats ut, säger Tommy Larsson till DN.

UD och den svenska Rikskriminalpolisen är också förtegna om vad som föregått frigivandet.

– Samarbetet har redan från första dagen varit väldigt bra mellan den svenska polisen och de colombianska myndigheterna. Ambassaden och UD har bistått med det som myndigheterna har varit i behov av. Men vi på ambassaden har inte haft någon kontakt med Farc-gerillan, säger ambassadör Lena Nordström

DN: Har någon representant för svensk polis haft kontakt med gerillan?

– Det kan jag inte svara på, av säkerhetsskäl och av hänsyn till familjen.

Roland Larsson kidnappades den 16 maj 2007 av en grupp väpnade män som tog sig in i hans hus i Tierralta i nordvästra Colombia, där han bosatt sig som pensionär. Även hans sambo fördes bort av kidnapparna, men en bit in i djungeln lyckades hon kasta sig nedför en slänt och fly.

Det dröjde tills i februari i år innan familjen i Sverige fick något livstecken från sin försvunne anhörige. På en videoinspelning som gjorts av kidnapparna syntes en klart medtagen Roland Larsson, hans ena läpp hängde och han föreföll må fysiskt dåligt. Det var också i samband med det som krav på lösensumma framfördes.

Efter det har det förekommit uppgifter i colombianska medier om att svenska myndigheter försökt kontakta Farcgerillan på egen hand. Den colombianska senatorn, Piedad Córdoba, som tidigare medlat framgångsrikt i liknande fall sägs också ha engagerat sig i svenskens öde.

I början av månaden var Piedad Córdoba på besök i den provins där Roland Larsson hölls fången, men det är oklart vad det besöket ledde till.

Svensken var så vitt man vet den sista utlänning som hölls som gisslan av Farc.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-18

Så har nu också El Salvador sällat sig till raden av länder i Latinamerika med demokratiskt valda vänsterpresidenter. Jag har skrivit en analys om det och om de dramatiska förändringarna i den region som i bland kallats för ”USA:s bakgård”. Den går att läsa här.

Mauricio Funes seger är utan tvekan historisk och FMLN-anhängarna har all anledning att fira. Men frågan är nu om den förre TV-journalisten är lika skicklig när det kommer till att bygga parlamentariska majoriteter som han är på att föra fram sitt budskap i rutan.

För även om FMLN blev landets största parti i parlamentsvalet i januari, så saknar man fortfarande egen majoritet.

Högerpartiet Arena, som regerat i tjugo år (och vars grundare hade ett minst sagt suspekt förflutet med klara kopplingar till 70- och 80-talens dödspatruller), ser i nuläget ut att behålla kontrollen över parlamentet med hjälp av småpartierna PCN och PDC.

Inte oväntat riktade därför Funes uppmaningar till oppositionen om samarbete och ”nationell samling” efter segern.

Men något stöd från Arena kan han nog inte räkna med. Då är det troligare att han lyckas locka över några ledamöter från landets tredje största politiska kraft, högerpartiet PCN (Partido de Conciliación Nacional).

I sluttampen av valkampanjen ställde sig PCN:s presidentkandidat Tomás Chévez oväntat på Funes sida, sedan han tvingats dra tillbaka sin kandidatur av en partiledning som slutit en pakt med Arena.

Rebellen Chévez har nu sparkats ut ur sitt gamla parti, men det är inte omöjligt att han å den nya regeringens vägnar kan så split mellan PCN:s ledamöter i parlamentet.

Problemet för Funes är att han för att lyckas med detta intrigmakande måste föra en betydligt mindre radikal politik än vad FMLN:s stora vänsterflank skulle vilja. Det är något som på sikt kan leda till att gamla interna konflikter väcks till liv inom vänstern.

Om vänsterflanken i FMLN får överhanden och/eller om högern blockerar regeringens lagförslag i kongressen kan dock Mauricio Funes komma att ta till Hugo Chávez och Rafael Correas patenterade knep: utlysa val till en grundlagsförsamling.

MEXICO CITY. Segern för den forna vänstergerillan FMLN i presidentvalet i El Salvador innebär en historisk vänsterkantring i USA:s strategiska närområde. Nära tjugo år efter revolutionens fall i Nicaragua har de röda krafterna på allvar gjort comeback i Centralamerika.

Från Berlinmurens fall och kalla krigets slut och fram till för bara ett par år sedan var den politiska kartan i Centralamerika och Karibien ett hav av konservativt och nyliberalt blått med en liten, om än för USA:s regering irriterande, röd prick på Kuba.

Den tiden är förbi. För drygt två år sedan återvände den gamle sandinistledaren Daniel Ortega till rodret i Nicaragua, och i Guatemala, Honduras, Haiti, Panama, Domikanska republiken och Costa Rica sitter numera socialdemokratiska eller socialliberala ledare vid makten.

I söndags följde El Salvador efter när drygt 51 procent av väljarna röstade fram FMLN:s kandidat, den förre TV-journalisten Mauricio Funes, till presidentposten.

Det är en helomvändning som heter duga.

Gör man som amerikanska försvarsanalytiker och räknar in även norra Sydamerika, det vill säga Colombia och Venezuela, i USA:s strategiska närområde – i bland kallat stormaktens ”bakgård” – framträder vad som närmast måste ha räknats som ett mardrömsscenario bland rådgivarna till Ronald Reagan under kalla krigets heta dagar på 80-talet.

Hugo Chávez maktövertagande i Venezuela 1999 var början på en vidgning av den ideologiska spännvidden i latinamerikansk politik. Med tiden har det lett till att det likhetstecken mellan vänster och våldsamheter som inpräntades i Centralamerikas befolkningar under inbördeskrigen fått ge vika.

Skälen till det är inte bara att vänstern numera, med undantag för gerillorna i Colombia, lagt vapnen på hyllan och i stället satsat på röstsedeln. Förklaringen finns också i Vita huset, som från att under kalla kriget ha stött många av de brutala högerregimerna gått till att föra en politik som gett de demokratiska institutionerna i regionen tid att mogna.

Under George W Bush ledning visade dock USA litet intresse för Latinamerika, något som gett Ryssland och Kina möjlighet att flytta fram sina positioner. Nu väntar därför en svår uppgift för Barack Obama när han ska försöka återvinna förtroendet bland sina grannar i syd.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 17 mars 2009.

MEXICO CITY. För första gången sedan fredsuppgörelsen i El Salvador 1992 får nu landet en vänsterregering. Det står klart sedan den förre TV-journalisten Mauricio Funes segrat i söndagens presidentval.

Vid tiotiden på söndagskvällen lokal tid kunde vänsterpartiet FMLN:s kandidat Mauricio Funes utropa sig till segrare.

– Det står nu ställt utom alla tvivel att jag blir El Salvadors näste president, deklarerade Funes inför jublande anhängare.

Strax därefter gav också valtribunalen officiellt besked om att Funes segrat. Med 92 procent av rösterna räknade hade Funes fått 51,28 procent och det regerande högerpartiet Arenas kandidat Rodrigo Ávila 48,72 procent av väljarstödet.

Funes seger innebär att ännu ett land i Latinamerika tar ett stort kliv till vänster på den politiska kartan. I El Salvador, som under hela 1980-talet plågades av ett inbördeskrig mellan regeringen och vänstergerillan, väntar troligen mindre av nyliberal ekonomisk politik och mer av sociala reformer under de närmaste åren, även om den 49-årige Mauricio Funes först måste ta i tu med den svåra uppgiften att samla en majoritet bakom sin politik i kongressen.

Han sträckte därför i sitt segertal ut handen till sina politiska motståndare och manade dem till att hålla fast vid ”det hopp och den vilja till försoning som gjorde det möjligt att nå fred i vårt land”.

I sitt tal återkom han till den befrielseteologiska biskopen Óscar Romero, som mördades 1980.

– Min regering kommer att baseras på dialog och rikta in sig på att hjälpa de fattigaste och mest utsatta grupperna, på samma sätt som Romero på sin tid menade att kyrkan måste sätta de fattiga i första rummet. Så ska min regering agera, sade Mauricio Funes.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-16

MEXICO CITY. El Salvadors 4,2 miljoner väljare började på söndagen strömma till valurnorna för att utse ny president. Samtidigt florerade ihärdiga rykten om att högerpartiet Arena, som suttit vid makten sedan 1989, förbereder valfusk.

– Vi har sett ett massivt flöde av människor från grannländerna. Dessa personer ges, så vitt vi kan förstå, salvadoranska ID-kort av regeringspartiet och bussas sedan ut till vallokalerna för att rösta, säger Sigfrido Reyes, presstalesman för vänsterpartiet FMLN, via telefon till DN på söndagsmorgonen lokal tid.

Uppgifterna polariserar en redan spänd situation inför valet. Den forna vänstergerillan FMLN:s kandidat Mauricio Funes har under lång tid lett stort i opinionsmätningarna, men efter en hård och enligt vänstern ”smutsig” slutspurt på kampanjen har ställningen jämnats ut.

I annonser och tv-reklam har regeringspartiet Arena anklagat Funes för att vara springpojke åt Hugo Chávez, ett budskap med tveksam grund vars främsta syfte tycks ha varit att så rädsla bland osäkra väljare.

Arena fick också tidigare i veckan uppbackning av en grupp konservativa amerikanska kongressledamöter som varnade för att försändelserna av pengar från släktingar i USA, en extrainkomst som är närmast livsviktig för många salvadoraner, kan komma att begränsas om FMLN vinner valet.

Det fick en talesman för USA:s president Barack Obama att gå ut och klargöra att landets inställning är neutral och att Obama kommer att vilja samarbeta med segraren, oavsett vem som blir vald.

Enligt FMLN:s talesman Sigfrido Reyes är partiets största farhåga nu att regeringspartiet ”stjäl” identiteter och röstkort av de drygt två miljoner salvadoraner som lever i USA och ger dem till personer som bussats in från grannländerna. Misstankarna minskar inte av att en majoritet av ledamöterna i landets valtribunal anses vara trogna regeringen.

– Vi har fått rapporter om att stora arbetsgivare, bland dem varuhuskedjan Super Selectos och flera banker, kräver av sina anställda att de fotograferar sina ifyllda röstsedlar med mobilkameror och visar upp dem när de kommer till jobbet på måndag. Det innebär så klart en oerhörd press på de anställda, säger Sigfrido Reyes till DN.

Arenas kandidat, den förre polischefen Rodrigo Ávila, och den sittande presidenten Tony Saca avfärdar anklagelserna som ogrundade. Över tusen valobservatörer, bland dem två svenska riksdagsledamöter, en EU-delegation och observatörer från de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS, finns också på plats för att bevaka valet.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-15