HAVANNA. Musiken, ransoneringarna och exilen är ständiga samtalsämnen i Havanna. Få vet mer om det än 89-åriga Francia Domech. Men hon berättar helst sjungandes.
På spänstiga ben ilar Francia fram och tillbaka mellan köket och vardagsrummet med koppar och fat, medan det starka espressokaffe som kubanerna har för vana att svepa i ett enda tag kokar upp på spisen.
När kaffet är drucket och vi har samtalat en stund plockar hon fram gitarren.
- Den här sången har jag tillägnat min dotter Maria-Conchita som bor i Sverige, säger hon och börjar med spröd röst sjunga:
"Det är så mycket himmel och så mycket hav mellan oss / att jag i bland tror att jag aldrig mer kommer att få se dig / timmarna förflyter tomma, tysta / själva livets färg försvann med dig / det är därför jag vankar av och an som en vilsen fågel"
Denna smärta av att ha anhöriga på andra sidan havet är något Francia delar med många andra på denna ö med elva miljoner invånare.
Sedan revolutionen 1959 har en dryg tiondel av befolkningen gått i exil. Vissa av dem har lämnat landet av politiska skäl, andra och hit hör den stora majoriteten på senare år flydde av ekonomiska skäl under den djupa kris som Kuba hamnade i efter Sovjetunionens fall. Ytterligare andra har funnit kärleken.
Men de kubaner som bor i utlandet är ändå högst närvarande på Kuba. Pengarna som de skickar hem har blivit allt viktigare, inte bara för deras familjer, utan för hela landets ekonomi.
Omkring hälften av alla hushåll på Kuba beräknas regelbundet ta emot pengar från släktingar i utlandet, vilket förklarar hur så många kan ha råd med dyra kapitalvaror i ett land där en normal månadslön är 150 kronor.
Tidigare i år gav Raúl Castro de statliga butikerna tillstånd att sälja datorer, dvd-spelare och mobiltelefoner. Priserna är inte mycket lägre än i Sverige eller USA, men trots det finner man någon eller några av dessa varor i vart och vartannat hem i Havanna.
Baksidan av utvecklingen är att inkomstklyftorna på kommunistiska Kuba växer dramatiskt, något som bara lär tillta om Barack Obama gör verklighet av sitt tal om att lätta på reserestriktioner för exilkubaner och låta dem skicka hem mer pengar.
Francia, som komponerat sånger hela sitt liv, hör till den äldre generation i vilken de flesta stödjer Castroregimen, framför allt på grund av framstegen i sjukvården och utbildningen. Hon oroas över "ungdomarnas attityd", säger hon.
Men många av de unga som jag talar med i Havanna - och som inte vill ställa upp med namn och bild - är frustrerade över att det är så svårt att förverkliga sina drömmar och klagar över de låga lönerna och censuren.
Flera av dem sparar därför pengarna de fár frán släktingar för att ha råd med de 12.000 kronor som det kostar att ta sig ombord på en av smuggelbåtarna till Honduras.
Erik de la Reguera
DN 2009-01-03