Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: augusti 2008

Red tape

Den som saknat mig den senaste veckan, både här och i tidningen, ska veta att jag inte suttit sysslolös. Ack nej, om det ändå hade varit så väl. I det fördolda har jag i stället utkämpat fasansfulla strider med mäklare och den argentinska byråkratin.

Först på tur stod förnyande av visum. Och naturligtvis fick jag efter timmar och åter timmar i migrationsverkets enorma och smockfulla hangar i Retiro finna mig i att åka hem med ännu en lista med ”requisitos” som måste uppfyllas (fortsättning följer).

Sedan väntade rastlöst sökande efter ny lägenhet och hårda förhandlingar med mäklare och potentiella hyresvärdar som kräver minst ett halvårs hyra i förskott, kontant och i amerikanska dollar. Och det i ett land där hårdvaluta i stora mängder är lika lätt att komma över som inlagd sill.

Att få dollar skickade till sig med svindyra Western Union eller Moneygram är inte så lätt som det brukade vara, sedan regeringen blivit rädd för penningtvätt och skattefusk.

Banköverföringar är uteslutna av samma skäl – myndigheterna kan godtyckligt beslagta en ansenlig del av försändelsen. Och avgifterna är skyhöga.

Samtidigt har det länge varit som förgjort att ta ut pengar i bankomater, då nån osynlig (och säkert korrupt) byråkrat satt ett uttagstak på 300 pesos (motsvarande 100 dollar), vilket fram tills nyligen också var maxbeloppet per dag.

Nu verkar dessa maxbelopp plötsligt och lika oförklarligt ha börjat variera från bank till bank, och på expatforumen svärs det i kör över dessa gåtfulla regleringar som ändras från vecka till vecka.

Som det brukar vara med förändringar, väcker de dock också hopp.

På ett av forumen hittar jag ett tips om en Citibank-ATM i centrum där man ska kunna ta ut 3000 peso i ett enda uttag. Självklart tar de 2-3 procent i uttagsavgift. Men jämfört med hur det var för några månader sedan är det ett stort lyft.

Jag tror det när jag ser det.

Delseger för Perus urinvånare

BUENOS AIRES. Urinvånare i flera av Perus regnskogsområden firade i helgen på gator och torg, sedan de vunnit en delseger över president Alan Garcia och fått två omstridda lagar ogiltigförklarade av landets kongress.

Besluten i den peruanska kongressen är en tung motgång för president Garcia, som före omröstningen sade att det skulle vara ”ett historiskt misstag” att ogiltigförklara lagarna.

Framgången är desto större för de tiotusentals indianer som de senaste veckorna genomfört vägblockader och ockuperat en rad naturgas- och oljeanläggningar i protest mot de lagar som de anklagar för att vara ”en djungelns lag” och öppna upp för rövarkapitalism i Amazonasregionen.

Det har länge varit svårt för utländska företag att köpa upp mark för exploatering av naturresurser i delar av Peru och regeringen ville underlätta det.

Bland annat var tanken att det skulle räcka med att bara 50 procent av invånarna i en indianby ville sälja byns kollektiva mark för att det skulle bli affär.

Nu får Garcia i stället inrikta sig på att kohandla i kongressen.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-25

Nära fiasko för Svennis

BUENOS AIRES. Sven-Göran Erikssons första match som Mexikos förbundskapten höll på att ta en ände med förskräckelse. Men när slutsignalen ljöd kunde svensken göra tummen upp: slutresultatet i VM-kvalet mot Honduras blev 2-1.

Omkring 100 000 åskådare hade kommit för att se Sven-Göran Eriksson göra debut på lagledarbänken på Aztecastadion i Mexico City. Och förväntningarna var högt ställda.

Om man skulle tro på landets tidningar och sportkommentatorer var matchen snarast en formsak, det givna första steget på vägen mot VM i Sydafrika 2010.

Men Honduras ville annorlunda. Bortalaget, som aldrig besegrat Mexiko på Aztecastadion, kämpade inledningsvis tappert och Inters David Suazo var en av flera spelare som visade prov på god teknik och förmåga till snabba omställningar.

I 35:e minuten kom kallduschen. Julio César de Leóns frispark från trettio meter skruvade sig in bakom Oswaldo Sánchez i Mexikos mål och 0-1 var ett faktum. Sven-Göran Eriksson fick finna sig i att gå till pausvila i underläge.

I början av andra halvlek flyttade Mexiko upp spelet. Men Honduras svarade med snabba kontringar som sånär hade drygat ut bortalagets ledning.

Oron hade börjat övergå i desperation på Aztecastadions läktare när ”señor Eriksson”, som han kallas i Mexiko, 25 minuter in i andra halvlek lät den rutinerade forwarden Cuauhtémoc Blanco komma in i stället för Fernando Arce.

Den långe och kraftfulle Blanco skapade oro i Honduras försvar med sina löpningar och starka huvudspel.

Tre minuter efter bytet, i den 73:e minuten, gick Blanco upp i en nickduell i motståndarnas straffområde. Bollen gick bakåt till mittfältaren Pável Pardo, som från straffområdesgränsen drog till med sträckt vrist rakt upp i målvakten Noel Valladares högra kryss.

Stadion exploderade i jubel och Sven-Göran Eriksson, vars spanska fortfarande är svag, flög upp från bänken och visade Pardo vad han tyckte om insatsen med en ”tummen upp”.

Tre minuter senare var det dags igen. Den här gången slog Pardo en flack frispark som seglade förbi alla huvuden och snöpligt studsade in vid bortre stolpen.

Även den här gången hade Blanco del i målet, eftersom han gav sin bevakare en rutinerad knuff i ”rätt” ögonblick. Oschysst, menade upprörda spelare i Honduras, som skällde på domaren till den grad att Maynor Figueroa tvingades lämna planen efter att ha dragit på sig sitt andra gula kort.

Sedan var matchen i praktiken avgjord. Honduras kämpade tappert, men orkade aldrig på allvar hota ”Svennis” mannar. Och när slutsignalen ljöd kunde svensken pusta ut.

För det blev en seger. Inte på långa vägar så enkel och smärtfri som många mexikanska medier hade förutspått. Men ändå: en seger.

Nu väntar ett par veckors arbetsro för Sven-Göran Eriksson inför nästa utmaning: Jamaica på bortaplan den 6 september. Under tiden kan han glädja sig åt att Mexiko leder sin VM-kvalgrupp, som också Kanada är med i.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-21

Indianer protesterar mot exploatering

BUENOS AIRES. Perus regering utlyste undantagstillstånd i fyra provinser på måndagen sedan tusentals urinvånare blockerat vägar och ockuperat gas- och oljeanläggningar. Indianerna protesterar mot en rad nya lagar, som tillsammans kallas för ”djungelns lag” eftersom de öppnar Amazonasregionen för utländska investerare.

Omkring 3 000 krigsmålade indianer tog i lördags kontroll över en viktig motorvägsbro i djungelområdena i nordöstra Peru, som de nu blockerar. Samtidigt rapporterar tidningen La Republica att det statliga oljebolagets anläggningar i staden Imaza formligen belägrats av tusentals indianer beväpnade med pilbågar. Där uppges ett tjugotal poliser ha tillfångatagits.

Även i staden Cuzco och på flera håll i Amazonasområdet i östra Peru har gas- och oljeanläggningar drabbats av den senaste veckans protester, som intensifierades i helgen.

Regeringen utlyste därför undantagstillstånd i fyra provinser på måndagen, och enligt landets försvarsminister har militären beordrats att köra bort aktivisterna.

Beskedet kom sedan förhandlingar med proteströrelsens ledare havererat kvällen före.

– De insisterar på att marken är deras och begriper inte att naturtillgångarna tillhör alla peruaner, sade miljöminister Antonio Brack irriterat.

Men ledarna för Aidesep – en paraplyorganisation för en rad olika ursprungsfolk – sade sig önska fortsatta förhandlingar.

– Våra protester fortsätter. Men vi våldför oss inte på några mänskliga rättigheter. Det gör däremot regeringen, och värre lär det bli nu efter dessa hot, sade Alberto Pizango, ordförande i Aidesep.

Sedan president Alan Garcia tidigare i år drev igenom en rad dekret som gör det lättare för privata investerare att köpa upp mark i Amazonas har indianerna blåst till strid. De omkring 65 ursprungsfolken menar att ökad skogsnäring och gas- och oljeutvinning är ett direkt hot mot deras existens, eftersom många inte har papper på sin ägorätt.

Lagsamlingen kallas för ”djungelns lag” av indianerna, som också gärna påpekar att konflikten är en direkt följd av det frihandelsavtal med USA som skrevs under förra året.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN den 19 augusti 2008.

Buenos Aires

Jag ser solen gå ned över hustaken, tar en sipp på min imperialistiska kola och lutar mig tillbaka i soffan.

Tänk. Vi är tillbaka. Till slut.

I Buenos Aires.

Stan tar emot med klarblå skyar och en frisk, kylig vårluft som fyller mig med vandringslust och upptäckarglädje.

Det känns bra.

Tijuana

Det första som möter ögat när jag kommer ut från flygplatsen är muren. På andra sidan av den skymtar Kalifornien i USA. Men här är vi fortfarande i högsta grad i Mexiko. Närmare bestämt i Tijuana.

Under bilfärden in till centrum färdas vi längs med den hårt bevakade betongkonstruktionen, som påminner starkt om den gamla Berlinmuren.

Också här skiljer muren rika från fattiga, också här skär den rakt genom familjer: många av dem jag träffar har sina syskon bara några kilometer bort, men har inte kunnat träffa dem på decennier. I stället för öst-väst, som det var i Berlin, är motsatsförhållandet här vid gränsen i Tijuana nord-syd.

Det är svårt att inte notera de hundratals träkors som sitter uppspikade längs med taggtråden. Vart och ett av dem symboliserar en människa som dött när han eller hon försökt ta sig över på andra sidan.

Trots det fortsätter utvandrare från hela Latinamerika att anlända hit i hopp om att kunna ”cruzar la linea” (korsa linjen), som det lokala uttrycket lyder. Och det är på intet sätt omöjligt.

För dem med snål budget (omkring 10 000 kronor) väntar nattliga vandringar över snustorra kullar, där vatten är en bristvara och gränspolisen inte sällan skjuter skarpt.
De som har råd med lite mer (20 000 – 30 000 kronor) kan med rätt kontakter skaffa sig ett falskt pass, anlita en chaufför med visum och kanske till och med muta en amerikansk gränsvakt.

Många kommer aldrig längre än till Tijuana. På ett halvsekel har stan växt från att ha 30.000 invånare till att bli en miljonstad. Men ryktet som den organiserade brottslighetens högborg lever kvar – och inte utan skäl.

Här härskar fortfarande maffian, trots att den federala regeringen gör vad den kan för att med militära insatsstyrkor och andra drastiska åtgärder ta kontroll över situationen.

Det hotar nu att utrota stans berömda zebror. Men det är en annan historia, som ni kan läsa här.