Ett blekt gryningsljus faller in genom vardagsrumsfönstren. På gatan nedanför bullrar bussarna förbi fyllda med morgontrötta pendlare.
Det var en stjärnklar natt och när nu solen långsamt häver sig upp över Buenos Aires takåsar blir himlen först blekgrå, sen generat röd och till sist skimrande ljust blå.
Medan ögonen vänjer sig vid ljuset funderar jag på om jag ska sätta på kaffet eller vänta lite. Bestämmer mig för att avvakta.
Jag är uppe tidigt. Det var dags att vrida till dygnsrytmen, sedan både ni och vi ändrat tid.
Nu är det fem timmars skillnad, mot tidigare tre. Och det kommer att bli mer. Resor västerut är under planering. Ut i det okända på nytt, skulle Gulliver ha sagt.
Om han nu inte rent av hade dragit till med:
"I am not a little pleased that this work of mine can possibly meet with no censurers: for what objection can be made against a writer who relates only plain facts that happened in such distant countries, where we have not the least interest with respect either to trade or negotiations?"
