Tagged: import

LONDON. Med färska opinionssiffror i ryggen sade premiärminister Tony Blair på tisdagen att han inte tänker ge efter en tum i kampen mot terrorismen. Polisen hittade under dagen misstänkt sprängmedel i ett garage nära två av de jagade bombmännens hem.

Det var en självsäker Tony Blair som mötte världspressen på tisdagen. En opinionsundersökning gjord av tidningen The Times visar att premiärministern har ett kompakt stöd av britterna, hans popularitet har inte varit större på över två år och var tredje britt vill att han omprövar sitt beslut att avgå under denna mandatperiod.

- Vi kommer inte att komma åt det här problemet och dess orsaker förrän vi konfronterar terroristerna på varje tänkbar nivå – och då menar jag inte bara metoderna utan även deras idéer, sade Blair vid den drygt en timme långa presskonferensen.

Tidigare under dagen hade inrikesminister Charles Clarke träffat de båda oppositionsledarna, Michael Howard och Charles Kennedy, för att diskutera den kommande antiterrorlagstiftningen, som parlamentet kommer att få ta ställning till i oktober.

Howard och Kennedy sade sig i stort vara överens med regeringen, men de båda ställde sig dock tvekande till förslaget om att polisen ska få hålla en person fängslad utan någon formell anklagelse i upp till tre månader, mot dagens två veckor.

I sitt framträdande stod Tony Blair dock fast vid att förslaget ska bli verklighet. Han talade sig även varm för idén att förbjuda så kallad förberedelse och anstiftan till terrorism. Det kan innebära att det blir straffbart att sprida skriftlig eller annan information som stödjer terrorverksamhet.

- Attentaten 11 september fick mig att vakna. Vet ni vad jag tror är problemet? Att en stor del av världen somnade om igen, sade Blair.

Samtidigt fortsatte Scotland Yard jakten på de misstänkta männen bakom torsdagens attentatsförsök. I arbetarförorten Southgate i nordöstra London hittade polisen en misstänkt bombfabrik i ett garage nära det höghus där två av de misstänkta männen bodde fram tills nyligen.

När DN kommer fram till tolvvåningshuset i den sömniga betongförorten står tre gymnasiekillar utanför portuppgången och bläddrar vantroget i en tidning.

- Jag brukade spela fotboll med dem, de var riktigt bra, säger Bhavesh Gorani och ser med rynkad panna på bilderna av de misstänkta självmordsbombarna.

De båda jagade männen bodde i en lägenhet på nionde våningen i höghuset, där nu kriminaltekniska undersökningar pågår. Yasin Hassan Omar, 24 år, och Muktar Said-Ibrahim, 27, kom ursprungligen från Somalia respektive Eritrea, men Said-Ibrahim uppges ha fått brittiskt medborgarskap för ett par år sedan.

- Min familj bor två våningar under dem, på sjunde våningen. Men polisen har inte evakuerat oss än, säger Bhavesh Gorani lite oroligt och ser ut över de avspärrade garagebyggnaderna intill huset.

- Det var ett tag sedan jag såg dem sist. Men två andra män bor också där, säger han.

Sannolikt var det dessa båda andra män som polisen grep på måndagen med stöd i den rådande terrorlagstiftningen. De förhörs nu för att polisen ska få uppgifter som kan leda dem till de misstänkt ansvariga för bombdåden.

Erik Gustafsson

DN 2005-07-26

LONDON. DN har träffat två ledande muslimska intellektuella i Storbritannien som riktar hård kritik mot polisens agerande i dödsskjutningen av den oskyldige mannen vid Stockwells tunnelbanestation. Händelsen har väckt bestörtning bland Londons muslimska befolkning, som nu fruktar att vem som helst kan råka illa ut.

När en av Storbritanniens största muslimska paraplyorganisationer håller konferens i moskén vid Regents Park är polispådraget massivt. Högerextremister har hotat med protester mot konferensen och kravallstaketen står klara. Utanför avspärrningarna står den församlade världspressen och huttrar i regnet.

Inne i moskén märks en påtaglig oro bland de moderata muslimska ledarna.

– De människor som är här i dag bör uppmuntras, inte angripas. De har bidragit mycket till det här landets kultur och de företräder en tredje väg som vill skydda ungdomar från brott, droger och extremism, säger Kemal Helbawi till DN.

Han är en av Storbritanniens ledande muslimska intellektuella och har en bakgrund som ledare för den oppositionella rörelsen Muslimska Broderskapet i Egypten. Den tredje väg han talar om är i dag en av de ledande strömningarna inom islam, inte minst bland ungdomar i västerländska nationer.

Dess förespråkare vill inte se en fullständig separation mellan religion och politik, då det anses vara ett kolonialt arv. Men de tar tydlig ställning mot wahabismen, den fundamentalistiska tolkning av koranen som inspirerat Usama bin Ladin.

Över en kopp te berättar Kemal Helbawi för DN att många i hans omgivning reagerat med bestörtning på dödsskjutningen vid Stockwells tunnelbanestation.

– När polisen dödade den där brasilianske pojken blev alla oroliga, säger han allvarligt.

– Polisen har inte rätt att döda folk utan en rättegång. Oavsett om det rör sig om en brottsling eller ej.

Han oroas över den tilltagande polariseringen i det brittiska samhället och dess följder för muslimska ungdomar.

– Skott mot oskyldiga ger extremisterna en ursäkt för sina dåd. Det blir svårare för oss som företräder en mellanväg att nå fram med vårt budskap när sådant här händer, säger han innan han hastar i väg till sin föreläsning.

Det brittiske framstående imamen Abusayeed, som också är ordförande i Islamiska shariarådet i Storbritannien, har lyssnat till vårt samtal med Kemal Helbawi.

– Om en ung hetlevrad man begår ett brott, så är det han som ska ges skulden för det. Inte som nu, när en hel folkgrupp ges skulden, säger han.

– Medierna i det här landet rapporterar på ett sätt som provocerar fram en fientlighet mot muslimer som grupp, säger Abusayeed, som också riktar kritik mot brittisk underrättelsetjänst.

– Det finns ett fåtal män som predikat hemska saker i minst sju åtta år. De är bannlysta från våra moskéer, men jag förstår inte att säkerhetstjänsten inte uppmärksammat dem långt tidigare.

Bakom honom strilar regnet ned över moskéns lökformade kupol. Innan han reser sig och går ser han allvarligt på mig.

– Dessa människor, bombarna, är inte sanna muslimer. I Koranen står det ordagrant att den som tar en oskyldig människas liv, också tar livet från hela mänskligheten.

Erik Gustafsson

DN 2005-07-25

Zapatistgerillan har utmanat fotbollsklubben Inter på en vänskapsmatch. Den italienska klubbens lagkapten, Javier Zanetti, sade på onsdagen att han ser positivt på erbjudandet.

När zapatisternas talesman, den maskerade Subcomandante Marcos, i förra veckan skickade ett brev till ledningen för Inter, var det för att tacka för hjälp. Men han passade också på att utmana de italienska stjärnorna på en match i den mexikanska djungeln.

”Eftersom vi tycker om er, så lovar vi att inte göra allt för många mål”, skrev Subcomandante Marcos skämtsamt. Lagkapten Javier Zanetti uttalade på onsdagen stöd för idén, men Inters ledning har inte tagit något officiellt beslut om man ska låta sina spelare möta den mexikanska gerillans lag.

I väntan på klubbledningens beslut fortsätter zapatisterna sitt ”rigorösa träningsprogram” inför matchen, enligt Subcomandante Marcos.

Inter har i flera år haft kontakt med zapatisterna i den mexikanska delstaten Chiapas. Förra året var Inters Bruno Bartolozzi på besök i delstaten och lämnade då donationer till civila projekt i zapatisternas så kallade autonoma kommuner. Det rör sig om hälsovårds- och utbilbningsinsatser, men även stöd till idrottsutövande i byarna på landsbygden.

Det är främst fattiga indianer som är medlemmar i zapatistgerillan. Sedan 1994, då rörelsen gjorde väpnat uppror i delstaten och cirka 150 personer omkom i strider, har zapatisterna arbetat politiskt och byggt upp en civil struktur som konkurrerar med de existerande kommunerna i regionen.

Rörelsen kräver bättre levnadsförhållanden för Mexikos tio miljoner fattiga indianer och en reform av det politiska systemet.

Erik Gustafsson

DN 2005-05-25

LONDON. De brittiska tabloidtidningarna är knappast kända för sin finkänslighet och goda smak. Men de vet vad som säljer. Och just nu säljer främlingsfientlighet i England.

”De kommer hit och får asyl, utbildning och bidrag. Hur tackar de oss? De försöker spränga oss i luften!” skriker Daily Mails svarta första sida på onsdagen. Intill texten tronar en stor bild på en av de misstänkta attentatsmännen.

Liknande rubrikval fanns i The Sun och flera av de andra tabloiderna.

Vardagen är tillbaka i London efter bombattentaten, men något har förändrats. Ilskan. Under den välkända brittiska artigheten dyker den upp när man minst anar det.

– Vi borde återinföra dödsstraff i det här landet, fräser en välklädd medelålders kvinna som bara sekunderna innan varit mildheten personifierad.

Hon är inte ensam om att känna vrede, ibland rent hat, mot de som dödat och lemlästat oskyldiga kvinnor och män.

Det är inte svårt att förstå den ilskan. Inte heller frustrationen över att ständigt behöva vara på sin vakt och skanna av medpassagerarna i tunnelbanan för att se om någon bär på en stor svart ryggsäck.

Men de som redan före bomddåden hade främlingsfientliga åsikter har sedan några veckor fått vatten på sin kvarn.

– Det har blivit värre sedan attentaten. När jag går längs gatan med min familj är jag rädd att någon ska komma fram och skada mig eller de jag älskar, säger Abdul-Rahman al-Helbawi.

Han är en ung imam som tar tydligt avstånd från extremism i alla former. al-Helbawi berättar att han och många i hans närhet blev oroade när de nåddes av nyheten om dödsskjutningen av en oskyldig brasiliansk man i fredags.

Nu har polisen och ansvarig minister bett om ursäkt, och premiärminister Tony Blair har sagt att det på intet sätt går att lägga någon skuld på den muslimska minoriteten som sådan.

Men polariseringen finns där, trots att London även fortsättningsvis är en av världens mest kosmopolitiska städer. Det är dock inget man pratar högt om. Särskilt inte i tunnelbanan.

Erik Gustafsson

DN 2005-07-29

Den senaste veckan har strider mellan den turkiska armén och PKK-gerillan i östra Turkiet krävt minst 24 människoliv. Vapenvilan som rått mellan parterna i drygt fem år är därmed definitivt slut. En ledande representant för den kurdiska oppositionen befarar en upptrappning av konflikten.

Minst 5.000 turkiska soldater och 2.000 man ur en regeringstrogen milis deltar för närvarande i en offensiv mot misstänkta PKK-fästen i bergstrakterna som gränsar till Syrien och norra Irak.

På onsdagen rapporterade en turkisk nyhetsbyrå att 21 stridande PKK-medlemmar och tre regeringssoldater dödats i sammandrabbningar i den bergiga provinsen Siirt i östra delen av landet. Dödssiffran är den högsta sedan 1999, då PKK deklarerade en ensidig vapenvila.

Förra året avblåstes vapenvilan och representanter för den lagliga kurdiska oppositionen fruktar nu att konflikten kan komma att trappas upp.

– Jag är rädd att det här kan få PKK:s militära ledning att inleda ett fullskaligt gerillakrig, säger Nazmi Gur, vice ordförande i det kurdiska partiet Dehap, till DN.

Enligt Turkiets regering är avsikten med militäroffensiven att förebygga gerillaattacker som annars skulle ha ägt rum under de kommande vår- och sommarmånaderna.

PKK:s slagkraft är numera begränsad och den största delen av gerillans styrkor finns på andra sidan gränsen, i norra Irak.

Turkiets regering har därför upprepade gånger bett USA att upplösa PKK:s läger där. Men diplomatkällor som DN talat med tror inte att Bushadministrationen kommer att gå Turkiet till mötes, då det skulle kunna skada den delikata politiska balansen i Irak.

När kurden Jalal Talabani nyligen utnämndes till Iraks president välkomnades det av Turkiet. Den turkiska regeringen vill till varje pris undvika ett självständigt Kurdistan i norra Irak och Talabanis utnämning anses borga för att de irakiska kurderna inte kommer att bryta sig loss och skapa en egen stat.

På hemmaplan har många turkar fortfarande svårt att acceptera kurdisk politisk aktivism. För två veckor sedan, när en grupp kurdiska ungdomar fotograferades i färd med att bränna en turkisk flagga, utbröt kraftiga protester i landet. Turkiets ÖB förkunnade offentligt att ”de så kallade kurdiska medborgarna” utgör ett hot mot den turkiska staten.

– Det pågår en rasistisk kampanj mot oss kurder i Turkiet i dag. Den leds av de mörka krafter som motsätter sig ett turkiskt EU-medlemskap, säger Nazmi Gur via telefon till DN.

Hans parti, Dehap, är starka anhängare av ett framtida turkiskt EU-medlemskap, eftersom det ses som en garant för politiska reformer. Turkiets medlemsförhandlingar med EU inleds i oktober och en av de viktigaste frågorna vid förhandlingsbordet blir den kurdiska minoritetens rättigheter.

Erik Gustafsson

DN 2005-04-15

Fem ledande politiker i Guatemala har dömts till fängelse för att ha riktat rasistiska uttalanden mot fredspristagaren Rigoberta Menchú.

Det är första gången som någon ur landets vita minoritet har dömts för hets mot folkgrupp, vilket väcker hopp för landets gryende demokrati.

Sedan 2002 finns en lag som förbjuder hets mot folkgrupp i Guatemala, men den har tidigare inte kunnat prövas.

- Tydligen krävdes det att en Nobelpristagare blev kränkt i landets finaste domstol för att lagen skulle gälla, säger Rigoberta Menchú, 1992 års fredspristagare, i telefon till DN.

Det är två år sedan hon utsattes för kränkande behandling i Guatemalas författningsdomstol. Incidenten inträffade när Menchú, som är mayaindian, skulle vittna mot den förre diktatorn Ríos Montt.

Denne anklagas av människorättsorganisationer för att vara ansvarig för mord på tiotusentals människor under kriget på 1980-talet.

Den förre diktatorns sonson, Juan Carlos Ríos Ramírez, fanns bland åhörarna och när Rigoberta Menchú skulle tala började han tillsammans med några andra politiker skrika förolämpningar, knuffa och försöka hindra henne från att komma fram till talarstolen.

- Stick tillbaka till marknaden och sälj tomater, din indian! skrek de.

Smädelserna fastnade på en video­inspelning, som åklagaren använt som bevis i åtalet om diskriminering och hets mot folkgrupp.

Domen kom i måndags kväll och innebär att de fem politikerna från partiet FRG, som Ríos Montt fortfarande leder, döms till två år och åtta månaders fängelse.

- För första gången i vårt lands historia har rättsväsendet tagit öppen ställning mot rasismen, säger Rigoberta Menchú till DN.

- Det är en historisk händelse och en seger för de indiankvinnor som i generationer fått utstå diskriminering. Jag är stolt över att få vara en del av deras kamp.

Guatemalas mayaindianer utgör 60 procent av landets befolkning. Under de 36 åren av inbördeskrig drabbades de hårt av militärens brutala jakt på gerillamedlemmar. Över 200.000 människor dog i kriget.

När fredsavtalen skrevs under 1996 lovade regeringen att särskilda satsningar skulle ske för att förbättra indianernas situation. Nio år senare tillhör de fortfarande den fattigaste delen av befolkningen.

- Det går för långsamt, men det här domslutet visar ändå att en del saker går åt rätt håll, säger Rigoberta Menchú.

Erik Gustafsson

DN 2005-04-06