MEXICO CITY. Paraguays vänsterpresident Fernando Lugo avsattes i fredags efter att ha ställts inför riksrätt i landets parlament. Processen gick extremt snabbt och en del av Lugos allierade i Sydamerika kallar den för en ”kupp” – något som kan leda till att den nya regeringen isoleras.

- I dag har vårt lands demokrati blivit allvarligt sargad. Jag fick i praktiken aldrig någon möjlighet att försvara mig, sade president Fernando Lugo efter avsättandet i fredags kväll.

Då hade Paraguays parlament genomfört en riksrätt mot honom på bara knappt ett dygn. Stämningen på gatorna var spänd och risken för våldsamheter stor, vilket troligen bidrog till att Lugo ändå ­accepterade domslutet.

Med bara ett knappt år kvar på mandatperioden tvingas han därmed lämna presidentposten. Men att riksrätten varit så summarisk har fått såväl Lugo som flera av hans vänsterallierade i Sydamerika att tala om en ”förtäckt statskupp”.

Den regionala stormakten Brasilien anser att processen varit ”oacceptabel”, medan Argentinas president Cristina Kirchner säger att hon ”inte tänker legitimera statskuppen i Paraguay”. Sydamerikas motsvarighet till EU, Unasur, skriver i ett uttalande att det hastiga avsättandet är ”ett hot mot demokratin”.

Bakgrunden är en polisinsats mot en grupp fattiga jordockupanter som urartade i förra veckan. Minst elva av ockupanterna och sex poliser dödades i sammandrabbningen.

Den ansvarige polischefen avskedades och senare även landets inrikesminister. Men kritiken mot presidenten fortsatte. Det tidigare statsbärande Coloradopartiet har drivit på för riksrätt och fått stöd av Lugos tidigare allianspartner, det liberala partiet.

Vicepresident Federico Franco – liberalernas ledare – har nu utsetts till ny president. Men om Unasur kommer fram till att riksrätten på något sätt bröt mot författningen, kan den nya regeringen snart finna sig utfryst.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 24 juni 2012.

I Paraguay firas inte midsommarafton – där räknas istället fredagen som ett slags midvinter. Och just nu blåser det minst sagt snålt kring landets demokratiskt valde vänsterpresident Fernando Lugo (som jag intervjuade strax före valet 2008).

Med mindre än ett år kvar på sin mandatperiod kämpar Lugo – en före detta befrielseteologisk biskop – för sitt politiska liv. Han menar själv att han är utsatt för ett kuppförsök. Och dramat riskerar i förlängningen att polarisera hela Sydamerika.

Bakgrunden är en urartad polisinsats mot en grupp småbönder i förra veckan, i vilken minst elva civila och sex poliser miste livet. Lugo har sedan dess låtit avskeda den ansvarige polischefen och landets inrikesminister. Men kritiken mot regeringen har tilltagit – och nu riskerar presidenten själv att förlora jobbet.

Lugo har ställts inför riksrätt i parlamentet. Sådana processer drar vanligen ut på tiden, men det är knappast en överdrift att påstå att processen den här gången varit extremt snabb. Enligt en tidtabell som offentliggjordes på torsdagen väntas domen komma redan klockan 16.30 lokal tid på fredagen. Om Lugo fälls måste han avgå med omedelbar verkan.

Den man som skulle träda in i hans ställe är vicepresident Federico Franco. Och som av en händelse är det han som nu verkar hålla presidentens öde i sin hand.

Under de fyra år som gått sedan valet har Lugo med nöd och näppe lyckats hålla ställningarna i kongressen genom en skakig allians med det liberala partiet, landets andra politiska kraft. Allt medan den tidigare diktatorn Stroessners gamla coloradoparti ansträngt sig för att undergräva Lugos ställning.

Men de senaste dagarna har presidentens parlamentariska stöd försvunnit nästan helt. Den avskedade inrikesministern var en liberal profil – och hans partiledare, vicepresident Franco, har nu valt att bryta alliansen med Lugo.

I bakgrunden finns ett politiskt rävspel. Franco väntas kandidera i nästa års presidentval och har behov av att positionera sig. Det kan man tycka vad man vill om – liksom om huruvida Lugo bör fällas för massakern eller ej – men det anmärkningsvärda i den nuvarande situationen är hur snabbt Lugo hamnat framför skranket. Utvecklingen följs noga i Sydamerika, där en rad presidenter uttryckt oro för att konstitutionen kan ha åsidosatts.

I stadgarna för Sydamerikas motsvarighet till EU, Unasur, finns en skrivelse om obligatoriska åtgärder (bland annat stängda gränser och diplomatisk utfrysning) vid en statskupp i något av medlemsländerna. Men frågan är om det det verkligen rör sig om ett försök till statskupp – eller bara ett avancerat politiskt spel inom författningens ramar. För att utvärdera saken och mana till dialog har Unasur skickat fem av medlemsländernas utrikesministrar till Paraguay.

Bolivias president Evo Morales talar redan om ett försök till statskupp, Ecuadors president Rafael Correa säger att rättsprocessen är ”absolut illegitim” och den regionala stormakten Brasiliens president Dilma Rousseff uppges ha skickat ett ”mycket kraftfullt budskap” med sin utrikesminister till Paraguay, eftersom hon anser att processen mot Lugo är ”oacceptabel”.

Dramat lär fortsätta under midsommarhelgen. Följ mitt twitterkonto för löpande uppdateringar om läget i Paraguay.

RIO DE JANEIRO. I dag inleds FN:s stora miljökonferens i Rio de Janeiro, Rio+20. Tiotusentals aktivister flockas i staden – men vid mötesborden växer frustrationen. Personer med insyn i förhandlingarna beskriver situationen som katastrofal.

– Jag hoppas att människorna den här gången ska förstå att tiden är på väg att rinna ut. I naturen finns allt vi behöver för att överleva. Men vi har också ett ansvar att förstöra så lite som möjligt, säger Daví Bepkauinkti till DN.

Han är ledare för kayapófolket i Amazonas regnskog och har rest till Rio de Janeiro för att protestera mot ett gigantiskt dammprojekt – Belo Monte – som kan ödelägga hans folks land.

En rad alternativa möten anordnas parallellt med själva toppmötet. Stränderna Flamengo och Copacabana myllrar av engagerade aktivister och färggranna installationer, det arrangeras seminarier som är öppna för allmänheten och i Rios hamn ligger Greenpeaces skepp ”Rainbow Warrior” för ankar. Kraven och agendorna är många.

Men den som vill ta sig mellan de olika eventen tvingas stå ut med stadens trafikkaos och bilköer – en konkret påminnelse om den fråga som ligger i botten för mötet: Hur kan mänskligheten leva på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt under det kommande århundradet?

Sedan 1992, då den förra stora miljökonferensen hölls i Rio, har världens samlade koldioxidutsläpp ökat med 40 procent.

Befolkningen väntas växa med ytterligare 2–3 miljarder människor fram till år 2050.

De senaste veckorna har larmrapporter kommit om att Arktis isar smälter betydligt snabbare än befarat, att en rad ekosystemen kan kollapsa inom bara några generationer – kort sagt, att behov av samordnade åtgärder finns på en rad viktiga områden.

Men när mötet i dag inleds riskerar det att bli ett fiasko. Än en gång har det visat det sig vara svårt att nå överenskommelser.

– Läget i förhandlingarna är katastrofalt. Får vi inget bättre än den text som ligger på bordet nu, kommer vi i framtiden bara att få se mer fattigdom, mer konflikter, mer miljöförstöring. Det finns ingenting i texten som på allvar driver oss framåt, säger Världsnaturfondens naturvårdschef Lasse Gustavsson till DN.

Mötesdeltagarnas förhoppningar står till att statscheferna i sista stund ska kunna mangla fram en mer bindande avtalstext. Men att varken Barack Obama eller Angela Merkel åker till Rio de Janeiro gör uppgiften svår. I ekonomiska kristider är globala miljöåtaganden sällan högprioriterade.

– Obama agerar om möjligt än mer oansvarigt än George W Bush. USA blockerar mängder av förslag. Inte heller de stora tillväxtländerna som Kina och Indien tar sitt ansvar, säger Marcelo Furtado, general­sekreterare på Greenpeace Brasilien.

På ett område väntas ändå framsteg, ett avtal för att skydda världshavens biologiska mångfald uppges vara nära. Dessutom kan mötet bli starten för en process som formulerar nya globala hållbarhetsmål.

Men många av de 50 000 aktivisterna, representanterna för olika organisationer och företagarna som samlats i Rio de Janeiro hade hoppats på mer.

– Det ser ut som om det är ”plan b” som gäller, att vi andra får göra saker på egen hand. Och företag är ju bra på att vända problem till möjligheter, säger Fredrik Franke, hållbarhetschef på revisionsfirman PwC Sverige.

Tillsammans med tusentals and­ra näringslivsrepresentanter har han i veckan deltagit i seminarier om hållbar utveckling.

Allt fler företag har börjat intressera sig för idéer om ”grön ekonomi”, där marknadsekonomiska principer är tänkta att säkra en bättre miljö.

– Grundproblemet i dag är att vissa saker är felaktigt prissatta – eller inte alls. Det kostar inget att slänga saker, vatten har länge varit gratis, och skador på ekosystemen har inte prissatts, säger Fredrik Franke.

De som förespråkar ett sådant skifte till en grönare ekonomi menar att skador på ekosystemen måste märkas av i företagens räkenskaper – och att miljön då skulle förbättras. Men det kräver i förlängningen ett fungerande regelverk på global nivå. Och det är där som förhandlingarna strandar gång på gång.

Andra mötesdeltagare är dock skeptiska till att blanda in marknadsmekanismer.

– Att marknadsanpassa och privatisera naturen är inte lösningen. Vi tror mer på småskaliga och kollektiva lösningar, säger Carmen Blanco, vice ordförande i Latin­amerikagrupperna.

Nancy Iza, ledare för den andinska indianrörelsen CAOI, instämmer:

– Vi ser hellre att naturen ges rättigheter, på samma sätt som människan. Det kommer alltid att finnas de som vill exploatera Moder jord. Men vi kommer att fortsätta att organisera oss och försvara henne.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 juni 2012.

Videon här ovan blev startskottet på en rörelse som jag skriver om i måndagens DN – artikel – och som nu växt till en dynamisk folkrörelse: YoSoy132.

I morgon, tisdag, arrangerar de en debatt mellan tre av de fyra kandidaterna i Mexikos presidentval den 1 juli (Enrique Peña har tackat nej). Den kommer att sändas live över internet på bland annat yosoy132media.org. Checalo.

MEXICO CITY. På bara en månad har en organiserad student- och medborgarrättsrörelse växt fram i Mexiko. Rörelsen kallas #YoSoy132, är partipolitiskt obunden och har lyckats förändra det politiska landskapet inför presidentvalet den 1 juli. DN har träffat några av grundarna.

– Vi vill göra det möjligt att hålla fria och rättvisa val den 1 juli. Det är därför vi organiserar valobservatörer och kallar till en extra tv-debatt mellan kandidaterna nu i veckan. Debatten blir den första någonsin som organiserats på ett medborgarinitiativ i Mexiko, säger Sandra Patargo.

Hon är 24 år och studerar internationella relationer vid Ibero­amerikanska universitetet i Mexico City. DN träffar henne och några andra studenter efter en intensiv dag av möten med #YoSoy132.

För bara drygt en månad sedan kände Sandra sig uppgiven och frustrerad över tillståndet i landet. Politik föreföll vara något som bara ut­övades av en liten och välbärgad elit.

– Vårt privatuniversitet har länge stämplats som en enklav för rikemansbarn. Så varken jag eller någon annan trodde att det skulle kunna uppstå en proteströrelse här. Det var nog därför som det som hände fick så stort genomslag, säger hon.

Den 11 maj kom Enrique Peña på besök till universitetet. Han är det gamla maktpartiet PRI:s kandidat och sedan länge favorit till segern.

Men när Peña fick en kritisk fråga om en polisinsats som han be­ordrade 2006 mot samhället San Salvador Atenco, blev det tyst. I operationen utsattes ett drygt tjugotal kvinnor för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Till slut svarade Peña att han bara ”upprätthållit ordningen”.

Burop och spontana talkörer bröt ut. Många av studenterna såg uttalandet som en bekräftelse på att PRI – som hade makten 1929–2000 – inte förändrats sedan demokratiseringen för tolv år sedan. Peña fick smita ut bakvägen omgiven av sin livvaktsstyrka.

– Men det som fick oss att bilda rörelsen var hur de stora medierna rapporterade efteråt, säger Sandra.

Flera stora tidningar och privata tv-kanaler hävdade att det rört sig som en ”bojkott” driven av ”infiltratörer” som arbetade för vänsterkandidaten López Obrador.

– Men de flesta av oss kände inte ens varandra innan det där hände! Efter besöket skapade någon en Facebookgrupp för Iberostudenter och där kom vi överens om att göra en video och lägga ut på nätet, berättar Luis Fernando Loya, en annan av grundarna.

I videon framträder 131 studenter med namn och studentlegitimation. De förklarar kortfattat att de bara är oroliga för landets demokrati. Och de gjorde succé. Hashtaggen #YoSoy132 – ”jag är nummer 132” – blev populär på sociala medier.

Sedan dess har mängder av universitet och högskolor anslutit sig och studenternas kritik av massmedierna har fått stöd av avslöjanden.

Den brittiska tidningen The Guardian publicerade i förra veckan dokument som visar att Mexikos största tv- och radiostation Televisa tagit emot miljonbelopp av Peñas stab i utbyte mot positiv nyhets­bevakning.

Televisa menar att det rör sig om förfalskningar. Men andra dokument som läckts till Wikileaks visar att USA:s ambassadpersonal redan 2009 hyste misstankar om att Peña mutade journalister.

– Det är en sak att ha en åsikt på ledarplats. En helt annan att låta sig mutas och förvanska nyheter. Allt vi vill är att journalisterna ska göra sitt jobb, säger Sandra Patargo.

Erik de la Reguera

Växande missnöje med korruptionen

Mexiko styrdes åren 1929–2000 av partiet PRI. Mängder av redaktioner och enskilda journalister stod då på regimens lönelistor, vilket bland annat gjorde det möjligt att rigga valen.

Med tiden växte missnöjet med korruptionen. År 2000 skedde en demokratisering och övergång till flerpartisystem. Högerpartiet PAN har sedan dess innehaft presidentposten. Men det knarkkrig som krävt över 50 000 människoliv de senaste sex åren har undergrävt PAN:s popularitet.

I presidentvalet den 1 juli är Enrique Peña (PRI) favorit.

Publicerat i DN den 18 juni 2012.

MEXICO CITY. Med mindre än tre veckor kvar till presidentvalet i Mexiko är landet på väg att polariseras i två läger: de som stöder det gamla maktpartiet PRI:s kandidat Enrique Peña – och de som varnar för att en seger för honom vore en katastrof.

– Jag är beredd att möta de andras attacker, sade Enrique Peña självsäkert innan han satte sig i den skottsäkra bil som tog honom till årets andra tv-debatt i Mexiko i söndags kväll.

Den 45-årige Peña är sedan länge favorit till segern i valet den 1 juli, men de senaste veckorna har han fått utstå allt hårdare kritik för sina band till korruptionsanklagade politiker. Hans belackare ser honom som ett tvålfagert ansikte som bakom sig har samma gamla korrupta parti som styrde landet under 71 år: PRI.

I söndagens debatt påminde bland annat det regerande partiet PAN:s kandidat Josefina Vázquez om Peñas nära band till politiker som Tomas Yarrington, misstänkt för band till narkotikamaffian och storskalig penningtvätt.

Men Peña leder fortfarande i opinionsmätningarna med mellan fem och femton procent, även om avståndet minskar till den främste utmanaren, vänsterkandidaten Andres Manuel López Obrador.

– Vi kommer att vinna, bara medierna tillåter det, sa López Obrador i söndagens debatt.

Han syftade på uppgifter i brittiska The Guardian om att Peña i flera år betalat ut miljonbelopp till tv-stationen Televisa i utbyte mot fördelaktig rapportering. Uppgifterna stöds av interna dokument som tidningen tagit del av. Televisas ledning avfärdar dem dock som förfalskningar.

Journalistiken – eller snarare bristen på journalistik – i en del traditionella medier är också ett viktigt tema för den nya folkrörelse som växt fram på sociala nätverk på senare tid: #YoSoy132. Denna student- och demokratirörelse tar inte ställning för någon enskild kandidat, men varnar för att Peña och hans parti har sina rötter i det auktoritära styre som rådde i Mexiko fram till demokratiseringen år 2000.

Erik de la Reguera

Kandidaterna:

Enrique Peña, 45, före detta guvernör i delstaten Estado de Mexico (Mexico CItys folktäta ytterområden). Kandidat för partiet PRI, som satt vid makten i 71 år under 1900-talet.

Andres Manuel López Obrador, 59, center-vänsterkandidat som tidigare varit borgmästare i Mexico City. Var en hårsmån från att segra i presidentvalet 2006.

Josefina Vázquez Mota, 50, regeringspartiet PAN:s kandidat och tidigare utbildningsminister. Konservativ i moralfrågor.

Gabriel Quadri, 57, före detta företagare med liberal profil. Hans parti anses ha nära band till den korrupta fackföreningsbossen Elba Esthér Gordillo.

Publicerat i DN den 12 juni 2012.