Category: Artiklar

Bush-administrationen förbereder storskaliga flyganfall mot Iran och utesluter inte att taktiska kärnvapen kan komma att användas mot landet. Det uppger den undersökande journalisten Seymour Hersh, som citerar höga armékällor.

I en lång artikel i nya numret av tidskriften The New Yorker redogör den flerfaldigt prisbelönade Hersh för president Bush planer, så som de uppfattas av människorna runt honom.
Enligt en tidigare högt uppsatt underrättelseofficer ser Bush Irans president Mahmoud Ahmadinejad som en möjlig ny Adolf Hitler. ”Det är det namn används internt”, säger den anonyme officeren till Hersh.

Den amerikanske presidenten uppges vara beredd att till varje pris hindra Iran från att få tillgång kärnvapen. Och då handlar det inte i första hand om diplomati.
Annons:

”Vita huset tror att det enda sättet att lösa problemet är att byta ut maktstrukturerna i Iran – det betyder krig”, säger en hög rådgivare inom Pentagon.

En regeringsrådgivare bekräftar detta och säger att presidenten ser det som att ”han måste göra det som ingen annan president, varken demokrat eller republikan, skulle våga göra”. Enligt denne rådgivare vill Bush bli ihågkommen för ”det han gjorde för Iran”.

Planeringen av ett storskaligt anfall är därför i gång sedan flera månader tillbaka. Framför allt planeras för massiva flyganfall. Men eftersom flera av de civila kärnkraftsanläggningarna misstänks ha underjordiska rum där kärnvapen utvecklas så har delar av den amerikanska militärledningen föreslagit att så kallade taktiska kärnvapen ska användas.

Tanken är att vara helt säker på att slå ut all kärnvapenkapacitet i Iran. Men enligt Hersh källor rör det sig om en infekterad diskussion i Pentagon, där flera ledande militärbefälhavare hotat med sin avgång om planerna på en kärnvapenattack förverkligas.

De senaste veckorna har en rad utvalda senatorer dock informerats om Vita husets planerade flyganfall, uppger andra högt uppsatta källor till Hersh.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 9/4 2006.

Minst 150 demonstranter greps på fredagen i samband med att kravallpolis slog ned protester i Nepals huvudstad Katmandu. Slagord för demokrati ropades, däck sattes i brand och tårgas avlossades under den andra dagen av politisk strejk i landet.

Sedan i torsdags är stora delar av Nepal paralyserat av en generalstrejk som landets sju politiska partier utlyst i protest mot envåldshärskaren, kung Gyanendra. En massiv manifestation väntas genomföras på lördagen och kravet är enkelt: ett återinförande av demokrati och flerpartistyre.

– Den här rörelsen kommer inte att ge sig förrän folkets rättigheter är återupprättade, säger Shobhajhar Parajuli, en ledare för Nepals kongressparti, till Reuters.
Annons:

Det är inte första gången som kravet på demokrati ställs, men protesterna förefaller denna gång vara mer omfattande och välorganiserade än någonsin.

Flerpartisystemet avskaffades av kungen i februari förra året, sedan han anklagat den sittande regeringen för att missköta kampen mot maoistgerillan i landet. Åtgärden åtföljdes av omfattande gripanden av oppositionella.

Den politiska polariseringen har sedan dess förstärkts av att oppositionen i november slöt en överraskande pakt med maoistgerillan, som deklarerade en ensidig vapenvila och ställde sig bakom kravet på flerpartistyre.

Regeringen har svarat på kraven på demokrati med att förbjuda demonstrationer i huvudstaden, genomföra massgripanden av hundratals oppositionella och brutalt slå ned alla protestyttringar. Orsaken sägs vara att man fruktar att maoistgerillan kan komma att utnyttja det politiska kaoset för att utföra militära aktioner.

Kravaller utbröt på fredagen sedan hundratals studenter trotsat protestförbudet och tågat längs gatorna i Katmandu. Polis försökte skingra demonstrationen med tårgas och en grupp studenter viftade med röda fanor, brände bildäck, vandaliserade polisbilar och satte ett postkontor i brand, uppger Reuters.

Minst 150 personer ska också ha gripits under dagen, enligt brittiska BBC. Amnesty [1] International riktade en uppmaning till kung Gyanendra att tillåta fredliga protester och släppa de hundratals demonstranter som fängslats sedan början av veckan.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 8/4 2006.

Terrornätverket al-Qaida organiserade troligen inte attentaten som krävde 52 människoliv i Londons kollektivtrafik den 7 juli förra året. Den slutsatsen drar den brittiska regeringens utredare, enligt en källa som tidningen The Observer talat med.

Den första heltäckande kriminaltekniska utredningen visar, enligt tidningen, att attackerna var ”enkla och billiga” operationer och att bomberna tillverkades av de fyra självmordsbombarna själva sedan de sökt sig till informationen på internet.

Mohammed Siddique Khan, Hasib Hussein, Shehzad Tanweer och Jermaine Lindsey beskrivs som unga män från Leeds och Berkshire som motiverades till våldsdåden av sin vrede över Storbritanniens utrikespolitik, inte minst deltagandet i Irakkriget, och en övertygelse om att deras martyrskap skulle belönas i ett liv efter detta.

Inga bevis har dock hittats som skulle kunna tyda på att terrornätverket al-Qaida organiserat eller finansierat attackerna. Tidigare spekulationer om att operationen förberetts av en särskilt utsänd al-Qaidamedlem avfärdas av utredningen, liksom hypotesen om att det skulle ha funnits en ”femte bombare”.

Terrorcellens ledare Mohammed Siddique Khan och al-Qaidas andreman Ayman al-Zawahiri framträdde för några månader sedan på samma videoinspelning, men utredarna anser inte att det ger något stöd för att al-Qaida visste om attackerna i förväg.

I stället hävdar de att detta videoband tillverkats långt efter attentaten och att de två olika filmklippen monterats ihop för att ge al-Qaida en ”ära” som inte tillkommer organisationen.

Khan träffade visserligen militanta islamister på två resor till Pakistan före bombattentaten, men dessa möten beskrivs som ”ideologiska” snarare än ”praktiska”.

Någon koppling mellan de fyra självmordsbombarna och den grupp som försökte kopiera attentaten två veckor senare, den 21 juli, har heller inte kunnat fastställas, enligt The Observer.

Utredningen kommer sannolikt att leda till hård kritik mot brittiska MI5, sedan det framkommit att underrättelsetjänsten under en tid haft ögonen på Mohammed Siddique Khan på grund av hans sympatier för extrem islamism. MI5 avslutade dock bevakningen av Khan av okänd anledning.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 9/4 2006.

LONDON. De brittiska tabloidtidningarna är knappast kända för sin finkänslighet och goda smak. Men de vet vad som säljer. Och just nu säljer främlingsfientlighet i England.

”De kommer hit och får asyl, utbildning och bidrag. Hur tackar de oss? De försöker spränga oss i luften!” skriker Daily Mails svarta första sida på onsdagen. Intill texten tronar en stor bild på en av de misstänkta attentatsmännen.

Liknande rubrikval fanns i The Sun och flera av de andra tabloiderna.

Vardagen är tillbaka i London efter bombattentaten, men något har förändrats. Ilskan. Under den välkända brittiska artigheten dyker den upp när man minst anar det.

– Vi borde återinföra dödsstraff i det här landet, fräser en välklädd medelålders kvinna som bara sekunderna innan varit mildheten personifierad.

Hon är inte ensam om att känna vrede, ibland rent hat, mot de som dödat och lemlästat oskyldiga kvinnor och män.

Det är inte svårt att förstå den ilskan. Inte heller frustrationen över att ständigt behöva vara på sin vakt och skanna av medpassagerarna i tunnelbanan för att se om någon bär på en stor svart ryggsäck.

Men de som redan före bomddåden hade främlingsfientliga åsikter har sedan några veckor fått vatten på sin kvarn.

– Det har blivit värre sedan attentaten. När jag går längs gatan med min familj är jag rädd att någon ska komma fram och skada mig eller de jag älskar, säger Abdul-Rahman al-Helbawi.

Han är en ung imam som tar tydligt avstånd från extremism i alla former. al-Helbawi berättar att han och många i hans närhet blev oroade när de nåddes av nyheten om dödsskjutningen av en oskyldig brasiliansk man i fredags.

Nu har polisen och ansvarig minister bett om ursäkt, och premiärminister Tony Blair har sagt att det på intet sätt går att lägga någon skuld på den muslimska minoriteten som sådan.

Men polariseringen finns där, trots att London även fortsättningsvis är en av världens mest kosmopolitiska städer. Det är dock inget man pratar högt om. Särskilt inte i tunnelbanan.

Erik Gustafsson

DN 2005-07-29

Försprånget i väljaropinionen krymper stadigt för favoriten i sommarens presidentval i Mexiko, Andres Manuel López Obrador. Det visar flera opinionsundersökningar.

Den socialdemokratiske kandidaten López Obrador, som tidigare varit borgmästare i Mexico City, får 30 procent av väljarsympatierna i en opinionsmätning som redovisas i måndagens upplaga av tidningen El Universal.

I mätningen får han bara tre procentenheter mer än sin främste utmanare, Felipe Calderón, som är kandidat för det konservativa högerpartiet PAN.

Det gamla maktpartiet PRI:s kandidat, Roberto Madrazo, får 22 procent av väljarstödet i undersökningen.

Även i en mätning som tidningen La Reforma redovisade på måndagen uppges López Obrador ha tappat mark sedan de olika kandidaterna inledde sina valkampanjer för några veckor sedan.
Den sittande presidenten, Vicente Fox, får inte ställa upp i valet, eftersom den mexikanska konstitutionen bara tillåter en mandatperiod per president. Valet äger rum den 2 juli.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 20/2 2006.