Category: Artiklar

Det var väl ungefär hit jag skulle komma.

Men nu då? Vad händer nu?

Vaknade med ett ryck för en stund sen. Klockan är fem på morgonen här i Maracaibo. Och just nu känns hotellrummet som ett fängelse.

Efter en intensiv och upplyftande fotbollshelg tog jag ledigt i går för att pusta ut. Det var väl klokt, egentligen.

Men som vanligt är det en stjärna som fattas mig. Hur jag än spanar mot horisonten så ser jag den inte.

Världsdelarna fortsätter att slita och dra i mig.

Jag borde egentligen kliva upp ur sängen och göra mig i ordning nu.

På flygplatsen väntar kaos. Två av flygbolagen har fått alla sina flighter inställda av motsvarigheten till Luftfartsstyrelsen som straff för att de höjt priserna för mycket. Och jag som inte har någon biljett till Caracas.

Rent rationellt borde jag alltså kliva upp nu och åka ut dit så tidigt som möjligt.

Men jag gnällbloggar i stället.

Sverige spelade sin kanske sämsta match på länge, men jag hade kul! Det var en intressant upplevelse att hoppa in som sportreporter. Och stressigt.

Tidsskillnaden gjorde att jag var tvungen att skicka min artikel samtidigt som slutsignalen gick om den skulle ha en chans att komma med i sista upplagan.

Det gick. Men tangenterna glödde en stund efteråt.

Resultaten finns här och här.

Hade tur och träffade El Universals främste fotbollsjournalist på mitt hotell innan matchen. Hon heter Maria José och är 26 år.

Lite koolt, tycker jag, inte minst med tanke på att El Universal är motsvarigheten till DN i Venezuela.

Maria José hjälpte mig med en hel del praktiska saker och presenterade mig för venezolanska kollegor från olika medier.

Innan matchen började passade jag också på att presentera mig själv för Pontus Kåmark, som lite förvirrat frågade om jag hade koll på vilka som skulle spela mittbackar i det svenska laget.

Det hade jag.

Visst var det lite tråkigt att Sverige förlorade, men samtidigt var det roligt att se den venezolanska glädjen efteråt.

Folk var liksom… förvånade.

Det unnar jag dem.

MARACAIBO. Det svenska landslaget visste att det skulle bli en svettig uppgift att ta sig an Venezuela i staden Maracaibo vid den karibiska kusten. Men frågan är om att de förstod hur hett det skulle bli om öronen rent spelmässigt.

När matchen blåstes igång av den colombianska domartrion på söndagseftermiddagen lokal tid stod solen fortfarande högt. Och det märktes att svenskarna hade respekt för den trettiogradiga hettan, inga onödiga löpningar togs under den första kvarten.

På läktaren stod ett tjugotal blågulklädda svenskar, omgivna av ett hav av rött. Birgitta Månsson och Nikos Argiriou hade anlänt till Caracas kvällen innan och satt sig direkt på nattbussen för att ta sig till Maracaibo, som ligger tio timmars färd bort.
– Jag är här för att besöka min son, som studerar teknisk fysik i ett utbytesprogram. Vi hoppas ju så klart att Sverige vinner, sa Nikos Argiriou i solgasset.

Efter den trevande starten satte det venezuelanska laget desto högre fart. Landets coach, Richard Paez, förvarnade redan tidigare i veckan om att söndagens match skulle innebära ett test av en ny och offensivare taktik, där kantspelet skulle prioriteras.

I Venezuela är siktet inställt på Copa America, den latinamerikanska motsvarigheten till EM, som spelas på venezolansk mark i juni i år. Matchen mot Sverige sågs därför av många i landet som ett första test av hur Venezuela skulle kunna stå sig mot en motståndare av ”VM-klass”, som medierna uttryckte det.

Den första halvleken föreföll den nya taktiken framgångsrik, inte minst på vänsterkanten, där Daniel Mobaeck fick arbeta hårt för att hålla ordning på den snabbfotade trion Evelio Hernandez, Jorge Rojas och Alejandro Guerra.

I sjuttonde minuten utbrast ett enormt jubel och radiokommentatorerna på pressläktaren skrek ”GOLGOLGOLGOL” när Alejandro Guerras skott seglade in bakom Rami Shaaban. Men efter en med svenska ögon bedrövlig halvlek fanns fortfarande hoppet.
– De svenska spelarna ser nervösa ut. Men det kanske är värmen. Vi får hoppas att det vänder nu när skuggan kommer, sa Nikos Argiriou i paus.

Svenskarna kom också ut från pausvilan med piggare ben, högre tempo och mer aggressivitet. Men vad hjälpte väl det. Trots flera svenska chanser var Venezuelas offensiv hela tiden något vassare, inte minst i straffområdet.

Det omtalade kantspelet fortsatte att ge de svenska ytterbackarna huvudvärk. Och när Daniel ”Cafu” Arismendi gjorde Venezuelas 2-0-mål i slutminuterna utbröt jubel och firande på Estadio Jose Panchencho Romero.

Fyrverkerier ekade i natten när publiken gick hem till ett taktfast ”Ve-ne-zu-ela”. Och de svenska fansen fick finna sig att vänta ett tag till på den ”vinnarmentalitet” som Lagerbäck efterlyst.

Erik Gustafsson

DN 2007-01-14

MARACAIBO. ”En besvikelse” – så beskriver förbundskapten Lars Lagerbäck sin reaktion efter 2-0-förlusten mot Venezuela när DN träffar honom några minuter efter slutsignalen.

Hur ser du på resultatet?
– Det är självklart en besvikelse. I första halvlek är vi alldeles för passiva och tappar boll alldeles för lätt. Andra halvlek är bättre och sett till antalet chanser så tycker jag nog att vi är värda ett oavgjort resultat, säger Lars Lagerbäck.

Var motståndet som du förväntade dig?
– Ja, det var det. Men jag måste säga att de försvarade sig på ett imponerande sätt, inte minst i första halvlek, då vi inte fick mycket tid att hålla i bollen.

Fick du några besked från enskilda spelare?
– Nej, det är svårt att säga något efter en sån här match. Men jag tycker att den som höjde sig mest efter paus var Anders Svensson. Även Rami Shaaban gjorde en bra andra halvlek.

Vad tar ni med er för lärdomar från den här matchen?
– Att man på den här nivån måste vara aktiv, att man inte bara kan stå still och vänta. Men samtidigt hade vi många debutanter med i laget i dag och med tanke på det är ganska förståeligt att det blir så här.

Erik Gustafsson

DN 2007-01-15

Lite märklig bild, eller hur? Men låt mig ta det hela från början.

Jag kom fram lagom i tid till landslagsträningen och lyckades efter en stunds övertalning få några vakter att tro på att jag faktiskt var svensk journalist. De släppte in mig på stadion, där det svenska landslaget precis hade börjat värma upp.

Jag fick tydliga förhållningsorder av presschefen och hans assistent (nåt om nån linje man inte fick gå över, med det lilla problemet att linjen hela tiden flyttade på sig, som en slingrande orm på löparbanan). Hälsade på Aftonbladets Robert Laul och TT:s Niclas Green och småpratade lite med de venezolanska kollegorna.

Gissa vem som dyker upp då från ingenstans? Dogge Doggelito.

Han kommer gående med sin brorsa och ler stort när vi journalister storögt undrar vad han gör där? Det visar sig att hans pappa kommer från Venezuela och att han är i landet och hälsar på familjen. Och när han hörde om matchen, så var han ju tvungen att åka hit.

Låt oss säga så här: Dogge vet hur medier fungerar och han använder sig flitigt av den kunskapen. Men han verkar också vara en rätt schysst kille.

Satt på gräset bakom målet och snackade lite med honom och hans brorsa om Chavez och den bolivarianska revolutionen och allt det där. Och jag kan avslöja att Dogge, inte helt oväntat, är en stor anhängare av Hugo Chavez.

– Det är klart att det finns dem som är emot honom. Men visst, jag menar, om jag hade 100 miljoner kronor och nån kom och tog 50 miljoner i skatt, så skulle nog jag också bli sur. Det är dom rika som är emot Chavez, sa Dogge.

Efter träningen blev det intervju med Lasse Lagerbäck och sedan snabbt iväg till hotellet igen (Ghaaaa, varför finns det aldrig några taxis när man verkligen behöver dem???).

Hann precis hem för att skicka in det jag hade till Stockolmsupplagan. Resultatet finns att läsa här. Och – inte minst – jag skickade in en byline med mustaschen synlig. Vet inte om de censurerade den, så för säkerhets skull lägger jag ut en annan variant här, just for you bloggpeople.’

Fler bilder från dagens lätt surrealistiska träning:

Anders Svensson fick svara på frågor på engelska när ivriga venezolanska journalister ville veta vad han tyckte om gräsplanen. ”Lite torr, den behöver mer vatten, men annars helt okej”, sa Svensson.

Dogge Doggelito (uppväxt i Botkyrka) ville gärna att fotograferna skulle ta bilder på honom tillsammans med Rami Shaaban (uppväxt i Fisksätra). Shaaban såg dock något obekväm ut i rollen som förortshjälte.

I morgon (söndag) är det match. Ni som har TV4+ kan hålla utkik efter mig på pressläktaren kl 22, om ni vill. Jag är killen som sitter bakom Pontus Kåmark och gör v-tecken.