Category: Artiklar

BUENOS AIRES. Den chilenske korpral som gav ordern om att skjuta den svensk-argentinske SVT-fotografen Leonardo Henrichsen 1973 har avlidit, uppger argentinska medier. Rättvisan hann aldrig i kapp den förre korpralen, trots att han filmades när han gav ordern.

De svartvita bilderna har nästan 35 år på nacken, men de ger än i dag betraktaren kalla kårar: man ser människor som flyr i panik, militärer i gathörnen som hötter med sina vapen mot allt och alla, en ambulans kör i ilfart gatan fram.

Sedan kommer ett befäl i bild. Han riktar sin pistol mot fotografen och fyrar av. Sedan ger han sina soldater order om att öppna eld. Kameran vajar till, och i nästa stund svartnar bilden.

Den fotograf som höll i kameran den där junidagen 1973 var svensk-argentinske Leonardo Henrichsen. Han hade skickats till Santiago av Sveriges Television för att tillsammans med SVT-korrespondenten Jan Sandquist rapportera om de tilltagande kupprykten mot den folkvalde Salvador Allendes regering.

Några månader senare skulle dessa rykten besannas genom general Augusto Pinochets våldsamma maktövertagande i Chile. Men kuppförsöket den 29 juni lyckades inte, även om det krävde 22 civilpersoners liv. En av dem var Leonardo Henrichsen.

– Leonardo var min bästa vän och jag höll honom i mina armar när han dog. Det är något som jag aldrig kan glömma, säger Jan Sandquist på telefon till DN.

Identiteten på den man som gav ordern om att skjuta var länge ett mysterium. Men för några år sedan lyckades Henrichsens anhöriga, med hjälp av journalisten Ernesto Carmona, identifiera honom som den pensionerade korpralen Hernán Hector Bustamante.

Familjen inledde en stämningsansökan, och flera manifestationer ägde rum utanför den förre korpralens bostad i Santiago. Men rättvisan hann aldrig i kapp Bustamente. Han avled den 18 december förra året på ett militärsjukhus.

– Det känns på sätt och vis skönt att denne man, som för mig kommit att representera ondskan själv, nu gått ur tiden. Samtidigt är jag bedrövad över att han inte fälldes, säger Jan Sandquist.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-25

BUENOS AIRES. Min lokale tidningshandlare Néstor ser vädjande på mig när jag räcker fram en tvåpesosedel för att betala för dagstidningen Clarín.

– Har du inga mynt? säger han.

Jag gräver i plånboken och konstaterar att mynten inte räcker till. Men Néstor ger sig inte. Ett begär har tänts i hans blick av att se mina fingrar leka bland slantarna. Leendet på hans läppar har börjat likna Gollums i ”Sagan om Ringen” när denne tror sig vara nära härskarringen.

– Men hur mycket har du där då? Saknas det bara tio centavos? Äsch, ge mig mynten! väser han.

Det är bara en i raden av märkliga konversationer om mynt som jag haft i Buenos Aires på sistone.

Orsaken är den konstanta bristen på växel, och då framför allt på mynt, som råder här sedan flera månader.

En svart marknad har börjat växa fram, med svartabörshajar som säljer mynt för fem procent mer än vad de egentligen är värda. Och många busschaufförer, som har ett naturligt inflöde av mynt, har kunnat göra sig en hacka på att kränga växel.

Åsikterna om vad myntbristen beror på är många.

– Jag har hört att det finns en maffia som smälter ned mynten och säljer metallen, säger tidningshandlaren Néstor.

Den teorin är populär. Men de flesta misstänker bankerna för att vara bovarna i myntdramat. Många tror att bankerna försöker spara pengar – i dubbel bemärkelse – genom att inte distribuera hela sin kvot av växelmynt.

Men det finns inga bevis. Och under tiden har jag, liksom många andra av Buenos Aires invånare, lärt mig konsten att simulera myntbrist:

– Vadå, mynt? Nej, tyvärr, jag har inga mynt. Ge mig min växel, che!

Erik de la Reguera

DN 2008-01-24

BUENOS AIRES. Mexikansk polis grep på måndagen Alfredo Beltrán, alias ”el Mochomo”. Han tros vara nummer 2 i den fruktade Sinaloakartellen, som sedan flera år styrs av maffiabossen Joaquín ”El Chapo” Guzman.

Beltrán greps i samband med en omfattande polisrazzia i staden Culiacán i delstaten Sinaloa i norra Mexiko.

Vid gripandet konfiskerades flera tunga eldvapen och en rad resväskor med sammanlagt 900.000 dollar i kontanter.

Polisen misstänker Beltrán för att ha varit ansvarig för Sinaloakartellens kokainsmuggling och för att ha mutat en lång rad tjänstemän och politiker.

Sedan nyår har polisens och militärens operationer mot olika narkotikakartellerna i norra Mexiko intensifierats.

Regelrätta gatustrider har ägt rum i stort sett varje dag, vilket myndigheterna ser som ett tecken på att maffian känner sig pressad.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-22

BUENOS AIRES. Människorättsorganisationen Amnesty International uppmanade på tisdagen Chiles president Michelle Bachelet att ingripa för att rädda livet på mapucheindianen och aktivisten Patricia Troncoso, som är nära döden efter att ha hungerstrejkat i flera månader i fängelse.

Chiles regering pressas samtidigt av växande demonstrationer som kräver Troncosos frigivande.

– Om min död kan bidra till att ge mina bröder och systrar frihet, då är det värt det, sade Patricia Troncoso innan hon sjönk ned i den avgrund som läkarna nu varnar för kan vara svår att rädda henne från.

Hon lider av svår undernäring till följd av den hungerstrejk som hon inledde i oktober förra året. Troncoso avtjänar ett tioårigt fängelsestraff efter att ha dömts för ”terrorism”, vilket i praktiken innebär att hon satt eld på delar av en storgodsägares mark i södra Chile.

Domen har kritiserats av människorättsorganisationer för att terrorlagstiftningen tillämpades, vilket bland annat påverkar strafflängden. Mapuchefolkets rörelse kräver att den jord som odlades av indianerna före spanjorernas ankomst ska lämnas tillbaka till dem.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-22

Jag brukar sällan shoppa saker.

Men i dag slog vi till rejält.

Vi köpte en spinningcykel, en riktig sån där cykel de har i gymmen! Så nu på torsdag, när den kommer med hemkörning, blir det åka av!

Nyligen köpte jag också en tysk kockkniv, ett par nya kastruller och en stekpanna. Så nu är det roligt att laga mat igen. Tjoff tjoff tjoff och lökringarna flyger över köket!

Och strax ska jag shoppa rena kläder i lavanderian.

Vill ni läsa om allvarligare saker kan ni kolla in de här artiklarna som jag skrivit de senaste dagarna:

– Lång väg kvar till fred i Colombia + Frågor och svar om konflikten

– Ödesval för Castro på Kuba

Men nu ska jag gå och hämta tvätt. See ya.

BUENOS AIRES. På söndagen går Kubas 8,5 miljoner väljare till valurnorna för att utse ledamöter till landets parlament, nationalförsamlingen. Valet – som vissa anser är världens mest demokratiska, medan det döms ut helt av andra – kan vara första steget mot Fidel Castros avgång som landets president.

Uppladdningen inför söndagens val på Kuba har inte bjudit på många av de ingredienser som väljare i västerländska, liberala demokratier med flerpartisystem är vana vid.

Inga stora torgmöten har ägt rum, inga rader av valaffischer med leende kandidater sitter uppklistrade på väggarna, inga hetlevrade tevedebatter har sänts i landets statliga kanal – nej, inte ens några siande opinionsundersökningar har stört lugnet på ön.

Enligt regeringen rör det sig ändå (eller kanske just därför) om världens mest demokratiska val, medan regimkritiker menar att det är ett förutsägbart skådespel utan reella möjligheter till att ändra politikens inriktning. Få tror dock att valdeltagandet kommer att bli under 90 procent.

Rösthemligheten är garanterad på Kuba, men i kommunistpartiets kvarterskommittéer håller man noggrann koll på vilka som går och röstar.

– Vi vet att många röstar enbart av rädsla för repressalier. Så av respekt för den sociala press som de upplever har vi valt att inte uppmana till bojkott, sade den underjordiske oppositionsledaren Oswaldo Paya till DN i november.

Trots det är valet ett ödesval för 81-årige Fidel Castro. Han och hans fem år yngre bror Raúl, som styrt landet under Fidels nästan 18 månader långa sjukfrånvaro, står på listan över nominerade.

Och även om ingen på allvar tror att de inte skulle få tillräckligt många röster, så förefaller det dock som om den högsta ledningen i landet förbereder omfattande förändringar efter valet.

”Min plikt är inte att klamra mig fast vid poster och än mindre att stå i vägen för yngre personer”, skrev Fidel Castro i ett brev som lästes upp i kubansk teve för drygt en månad sedan.

Det sågs då av många som en bekräftelse på det rykte som det viskats om i den statliga byråkratins korridorer en längre tid: att Fidel inte kommer att ställa upp till omval som president.

Den nya nationalförsamlingen har 45 dagar på sig efter valet för att utse landets nya regering och president. Beskedet om vem som blir landets nya högste politiske ledare väntas därför komma någon gång i början av mars.

Fidel Castro har sedan 1959, då hans gerilla drev ut diktatorn Fulgencio Batista, varit revolutionens oomstridde ledare. Självklart finns möjligheten att han väljer att sitta kvar på presidentposten, men många tror att han nu kommer att inta en ny rådgivande roll och på så sätt kunna fortsätta publicera sina ”reflektioner” i Granma och hålla sig undan mediernas rampljus.

Bakom honom finns en rad yngre kandidater redo att ta över: Raúl Castro är den mest självklare, men även han är till åren kommen.

Vicepresident Carlos Lage är favorit bland dem som hoppas på ekonomiska reformer, men utmanas av Fidel Castros skyddsling, blott 42-årige utrikesministern Felipe Pérez Roque. En kompromisskandidat skulle kunna vara nationalförsamlingens talman Ricardo Alarcón.

Utan tvekan ligger den av dessa kandidater som får flest av ”sina” kandidater valda i dagens val bra till för att bli landets nya president. Så trots att valkampanjer i vanlig mening inte är tillåtna på Kuba, så kan man utgå från att först nomineringsprocessen och nu själva valet följs uppmärksamt av medlemmarna i politbyrån.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-20