Category: Artiklar

BUENOS AIRES. Vid Hugo Chávez nyss avslutade besök i Ryssland blev han lovad hjälp med ett kärnenergiprogram i Venezuela. Det är det senaste steget i det allt närmare samarbetet mellan länderna, och nu börjar den regionala stormakten Brasilien visa tecken på oro.

När Venezuelas president Hugo Chávez för andra gången på bara tre månader besökte Ryssland möttes han med öppna armar av president Medvedev och premiärminister Putin. Relationen mellan de båda länderna har på kort tid gått från att vara strikt affärsmässig till att beskrivas i ordalag som ”en strategisk allians”.

Den skarpt USA-kritiske Chávez, som upprepade gånger försvarat Irans anrikning av uran, fick i torsdags grönt ljus av Vladimir Putin för att med rysk hjälp inleda ett civilt kärnenergiprogram i oljerika Venezuela. Han blev också lovad lån på drygt sex miljarder kronor för nya vapeninköp och övningar med rysk militär.

– Vi står inför en ny geopolitisk dynamik och måste därför agera snabbt, sade Chávez, som beskrev denna nya ”dynamik” som präglad av den finansiella krisen i USA och spänningarna i Kaukasus efter Georgienkonflikten.

Samtidigt var en grupp ryska krigsfartyg, bland dem den atomdriva kryssaren Peter den store, på väg mot Venezuela för att delta i en gemensam övning i Karibien. Det kan ses som Chávez svar på att USA:s aktiverat sin så kallade fjärde flotta, vilken nu patrullerar Latinamerikas kuster för första gången sedan 1950-talet.

I Sydamerika möts denna utveckling med allt större oro, inte minst från Brasiliens sida. Ministrar i Lula da Silvas regering har citerats anonymt av brasilianska tidningar och budskapet är klart: Venezuelas närmanden till Ryssland riskerar att göra Sydamerika till en skådeplats för en konflikt mellan USA och Ryssland.

Vid en tidpunkt då Brasilien vill stärka Sydamerikas motsvarighet till EU, Unasur, och aspirerar till en permanent plats i FN:s säkerhetsråd kommer denna utveckling olägligt.

Situationen kompliceras ytterligare av att Venezuela nyligen utvisade USA:s ambassadör i Caracas, som en gest av solidaritet med Bolivia, och att en påstådd konspiration mot regeringen avslöjats.

Chávez kritiker på hemmaplan menar dock att hans spektakulära utrikespolitik ska ses som en kampanjstrategi inför de kommande lokalvalen i november. Där riskerar Chávez stödpartier att förlora viktiga provinser till oppositionen, sedan inflationen i landet stigit till omkring 30 procent.

Erik de la Reguera

Fakta:

Hugo Chávez kom till makten i det oljerika Venezuela för snart tio år sedan. Han inledde med att genom en folkomröstning driva igenom en ny grundlag. Efter ett försök till statskupp 2002 radikaliserades han och närmade sig det kommunistiska Kuba.

Chávez har vid oräkneliga tillfällen anklagat USA för att planera en invasion av Venezuela, men Bushadministrationen har hittills haft överseende med hans retorik eftersom oljeexporten till USA fortsätter.

Nyligen utvisades Human Rights Watch ledning från Venezuela, sedan organisationen kritiserat Chávez växande maktfullkomlighet och den bristande maktdelningen i landet.

DN 2008-09-28

Publicerad i Dagens Nyheter den 27 september 2008.

Bolivia är hett i den svenska bloggosfären. Plötsligt finns en hel rad bloggar som skriver initierat ur olika perspektiv om slitningarna, konflikterna och folkrörelserna. Kolla t.ex. här och här och här.

Kul. Mer sånt.

http://www.myspace.com/noralindkvist

/Stolt bror.

Ofta ger massmedier och hjälporganisationer en onödigt ensidig bild av atomiserade människor som handfallet sitter stilla i väntan på hjälp efter att ha förlorat allt i jordbävningen/orkanen/översvämningen.

Min erfarenhet är att människors förmåga att organisera sig och tillsammans ta tag i sina problem ofta är förvånande stor just under sådana extrema förhållanden.

Visst behövs mat, vatten, mediciner, vård och latriner – och det akut – i katastrofsituationer.

Men i Haiti (liksom tidigare på andra håll) mötte jag en massa människor med egna initiativ: pastorn som öppnat sin kyrkas portar för hundratals hemlösa, flyktingarna på en skola som organiserat sig och valt sina representanter, byborna som gett sig ut och lagat vägen själva när inte staten svarat på nödropen. Och så vidare.

Denna lokalsamhällets respons är värd mer plats i rapporteringen från naturkatastrofer. Jag försökte lyfta fram den i mina jobb från Haiti (även om det säkert kunde ha gjorts mer). För när jag ser mig omkring i medielandskapet är det svårt att inte slås av att den gängse bilden är 1) offret som passivt väntar på hjälp, 2) hjälporganisationen som gör vad den kan, men inte har tillräckligt med pengar.

Låt oss ta Mexiko som exempel. Där brukar man ofta tala om ”födelsen” för landets civila samhälle i samband med den förödande jordbävningen 1985, då omkring 9 000 människor omkom och 100 000 lämnades hemlösa i Mexico City med omnejd. När hjälpen dröjde och den korrumperade statsapparaten inte kunde svara upp till behoven gick människor samman och inledde räddningsarbetet på egen hand. Det innebar början på slutet för PRI:s maktinnehav.

Vill man försöka vara optimistisk mitt i den enorma tragedi som Haiti är i dag, kan man därför fokusera på detta civila samhälle som försöker upprätthålla solidariteten och den mänskliga värdigheten mitt i kaoset.

Till sist en liten disclaimer: i dagens pappers-DN gick en något nedstruken text om årets mest omskrivna resväska. Den fullständiga texten finns här.

BUENOS AIRES. I Argentina blir nu den politiska affär som getts namnet ”väskskandalen” allt mer besvärande för president Cristina Kirchner. Enligt nya uppgifter som framkommit vid en rättegång i USA ska hon förra året ha tagit emot omkring 28 miljoner kronor i hemliga kampanjbidrag från Hugo Chávez.

När den venezuelansk-amerikanske affärsmannen Guido Antonini i augusti förra året fastnade i tullen på en flygplats i Buenos Aires var det upptakten till en historia om spioneri, svek och mutor som nu rullas upp i en för Argentinas regering högst pinsam rättegång i Miami.

En nitisk tullanställd, som senare skulle nå stjärnstatus och något oväntat posera i Playboy, upptäckte att något inte stod rätt till i den resväska som Antonini bar på. Han hade då precis anlänt från Caracas med ett litet plan som chartrats av det statliga argentinska energibolaget. I väskan påträffades 800.000 dollar.

Händelsen väckte uppmärksamhet i medierna eftersom Venezuelas president Hugo Chávez skulle besöka Argentina bara ett par dagar senare, bland annat för att visa sitt stöd för Cristina Kirchners presidentvalskampanj. Den utpekade affärsmannen lyckades trots det slingra sig ur situationen och fly till sitt hem i Miami, USA.

Där hade historien kunnat ta slut. Men i stället hade den knappt börjat.

Antonini bestämde sig nämligen för att samarbeta med amerikanska FBI, som fattat intresse för affären. När fyra venezuelaner och en uruguyan senare tog kontakt med Antonini och uppmanade honom att inte berätta för någon vem pengarna varit ämnade för, fastnade det därför på FBI:s inspelningar.

Männen erbjöd Antonini två miljoner dollar för att hålla tyst, och de hotade med repressalier mot hans döttrar om han inte gjorde det. Efter att ha gripits av polisen erkände fyra av de fem männen att de arbetat på uppdrag av den venezuelanska underrättelsetjänsten.

Enligt FBI finns också bevis för att resväskans avsändare var Hugo Chávez och att pengarna var avsedda för Cristina Kirchners presidentvalskampanj. Det har dementerats vid upprepade tillfällen av Argentinas regering, och Cristina Kirchner har i hårda ordalag fördömt den ”amerikanska smutskastningskampanjen”.

Men mängden vittnesmål och inspelningar gör att Kirchner får allt svårare att värja sig. I tisdags var det Antoninis tur att vittna. Han hävdade att resväskan inte varit hans. Och inte nog med det. Det hade funnits en till resväska.

– När jag släpptes av tullen kom en av tjänstemännen från Venezuelas statliga oljebolag fram och frågade var resten av pengarna tagit vägen. Han sade att det fanns en till resväska, med 4,2 miljoner dollar i, sade Antonini inför rätten.

Uppgifterna kommer olägligt för Cristina Kirchner, som just nu befinner sig i New York för att närvara vid öppningen av FN:s generalförsamling och omförhandla den utlandsskuld som Argentina ställde in avbetalningarna på efter krisen 2001.

Erik de la Reguera

DN 2008-09-25

När jag var i Haiti i förra veckan besöktes landet också av artisten Wyclef Jean (som föddes i Croix-des-Bouquets, nära Port-au-Prince) och skådespelaren Matt Damon. De var där på blixtvisit för att rikta omvärldens uppmärksamhet mot den humanitära kris som uppstått i orkanernas spår.

Jag bodde ett par nätter på samma hotell som dem och hamnade en gång precis bakom Wyclefs karavan av svarta stadsjeepar och polisbilar. Stor uppståndelse. Big star.

Nu är det Mia Farrows tur att besöka detta svårt utsatta land. Skådespelerskan är på plats för Unicefs räkning och säger, enligt nyhetsbyråerna, att ”det behövs hjälp NU!”. Allt medan kamerorna smattrar.

Stjärnornas engagemang och det medföljande mediespektaklet väcker ofta skepsis bland dem som på plats ser cirkusen dra förbi.

Själv ser jag pragmatiskt på saken. Låt oss hoppas att det kan bidra till att FN:s medlemsländer hostar upp de 107 miljoner dollar som organisationen tidigare vädjat om (att jämföras med de 700 miljarder dollar, som den amerikanska bankakuten beräknas kosta). För det behövs verkligen.

När landets regering står som förlamad och inte verkar kunna hjälpa sina medborgare, måste någon annan göra det. Nu varnar flera hjälporganisationer för en förestående livsmedelskris och att tre miljoner kan drabbas av svält.

När jag var i Haiti kom jag själv i kontakt med Läkare utan gränser och Hoppets stjärna, som utför viktiga insatser i en svår situation. Även Röda korset, Rädda barnen och Svenska kyrkan deltar i räddningsinsatsen (påpeka för all del om jag missat någon).

Stöd gärna deras arbete.