I marsnumret av DN Världen har jag och fotografen Roger Turesson ett 16 sidor långt reportage om central- amerikanska migranters farliga färd norrut genom Mexiko och vidare mot USA. Ta gärna en titt på det.

DN Världen är ett magasin som delas ut till alla prenumeranter, men som också säljs i butik (dessutom sägs reportaget finnas att läsa på Ipad med videomaterial som bonus).

För den som vill göra något åt migranternas situation kan jag tipsa om att ett antal människorättsaktivister här i Mexiko förbereder en karavan i juni (återstår att se om den verkligen blir av). Tanken är att färdas från Ixtepec, längs ungefär samma rutt som vi åkte, men med en massa mr-folk och mexikanska och internationella medier i hasorna. Det hela är avsett att väcka uppmärksamhet och bilda opinion (tidigare i år arrangerades en liknande karavan från Arriaga till Chahuites, se här, här, här och här).

Även internationella observatörer har bjudits in, bland annat studenter från olika universitet i USA.

Om någon är intresserad av att delta i karavanen kan jag förmedla kontakt med organisatörerna. Min mejladress finns här ovan under ”kontakt”. Själv är jag dock inte med och arrangerar.

Man behöver för all del inte lämna Sverige för att aktivt stödja illegala migranter. En rad organisationer och nätverk arbetar för papperslösas rättigheter även i vårt land. Den som vill tipsa om sin verksamhet får gärna göra det här i kommentarsfältet.

MEXICO CITY. Människorättsaktivister och deras anhöriga har hamnat i skottlinjen i Ciudad Juárez i norra Mexiko. Antalet mord på civila stiger snabbt – inte minst på kvinnor. Enbart förra året mördades fler än 300 kvinnor i denna gränsstad.

Scenen var kusligt bekant. Tre kroppar, två kvinnor och en man, låg dumpade utanför en bensinstation, polis och militär spärrade av platsen och tog snabbt ned den banderoll som anklagade de döda för att ha arbetat för ett brottssyndikat.

I Ciudad Juárez inträffar sådant varje dag. Förra året dödades omkring 3 000 personer, trots att tusentals federala poliser och militärer satts in för att få bukt med det alltmer upptrappade kriget i den undre världen. De flesta av gärningsmännen går fortfarande fria – om de inte själva blivit offer i kriget, vill säga.

Men de tre kroppar som hittades utanför den där bensinstationen i fredags var inte gängmedlemmar. De var släktingar till människorättsaktivisten Josefina Reyes.

På så vis illustrerar morden en trend som fått Amnesty International och andra människorättsorganisationer att slå på stora varningstrumman. Nu riktas våldet i Ciudad Juárez i allt högre grad mot civila, särskilt mot aktivister som vågar höja rösten mot myndigheternas bristande effektivitet, eller, i värsta fall, direkta samröre med maffian.

Aktivisten Josefina Reyes kunde inte ta emot dödsbudet. Även hon är död. Hon sköts till döds i januari förra året efter att ha anklagat soldater för att ha legat bakom mordet på hennes son.

Familjen Reyes har envist fortsatt att kräva rättvisa. De har utsatts för hotelser, två av familjens hus har bränts ned till grunden, en bror till Josefina mördades i augusti förra året – och i fredags låg så Josefinas syster María Magdalena Reyes, brodern Elías Reyes och svägerskan Luisa Ornelas dumpade vid bensinstationen.

– Det är klart att jag är rädd. Men vi måste fortsätta kämpa, säger Marisela Reyes, en av de systrar i familjen som fortfarande är i livet.

Polisledningen i Ciudad Juárez har lovat att prioritera fallet. Hypotesen sägs vara att den organiserade brottsligheten ligger bakom. Men till tidningen El Mundo säger Marisela Reyes att hon inte har något tvivel om vad det hela handlar om:

– Regeringen vill göra slut på oss, utrota oss, av det enkla skälet att vi anklagar militären för människorättsbrott.

Human Rights Watch och Amnesty International har presenterat fall där oskyldiga människor förts bort av militär, torterats och ibland till och med ”försvunnit”. Men i det rättsliga moraset i Ciudad Juárez är det sällan lätt att avgöra vem som ligger bakom ett brott.

I takt med att våldet mot civila trappas upp stiger också andelen döda kvinnor. Förra året mördades 306 kvinnor i Ciudad Juárez, den högsta siffran på 18 år. Och det i en stad som redan tidigare var känd för att vara livsfarlig för kvinnor.

Erik de la Reguera

Ciudad Juárez i maffiornas grepp

I mitten på 1990-talet blev den mexikanska staden Ciudad Juárez, vid gränsen till USA, synonym med kvinnomord. I många fall hade offren våldtagits, skändats och dumpats på offentlig plats. Minst 400 unga kvinnor mördades på det viset mellan 1993 och 2003. Flera gärningsmän greps, men bara en bråkdel av fallen kunde lösas. Människorättsaktivister menar att många unga kvinnor nu i stället kidnappas och försvinner spårlöst.

Samtidigt har antalet kvinnor som faller offer för det pågående kriget mellan Juárezkartellen och Sinaloakartellen ökat kraftigt. Förra året dödades 308 kvinnor i brott som uppgavs ha koppling till narkotikamaffian. Någon exakt gränsdragning är dock svår att göra, vilket inte minst visas av att mord på människorättsförsvarare och regeringskritiker ofta rutinmässigt rubriceras som maffiamord.

Publicerat i DN den 27/2 2011.

MEXICO CITY. För sex år sedan tog de mexikanska filmstjärnorna Diego Luna och Gael García Bernal initiativ till den turnerande filmfestivalen Ambulante. Dess främsta syfte är att lyfta fram högklassig dokumentärfilm från Mexiko och resten av världen. Ambulante tar avstamp i Mexico City, där den blivit något av ett vårtecken.

Det här året rymmer programmet ett åttiotal filmer från 27 länder. Som vanligt ligger fokus på Mexiko, vars nya generation filmskapare lovordats runt om i världen.

Visningarna är utspridda på mängder av biografer i huvudstaden och pågår till på fredag. Sedan drar Ambulante vidare ut i landet. Programmet finns på www.ambulante.com.mx.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 20 februari 2011.

Om någon undrar varför det har varit så tyst från min sida här på bloggen och i tidningen, så beror det på en lång, intensiv och spännande reportageresa på landsbygden. Resultatet kommer i DN:s Världenbilaga om några veckor. Håll utkik efter den.

Under tiden har den befrielseteologiske biskopen Samuel Ruiz avlidit (vilket fått zapatisterna att bryta sin självpåtagna tystnad – se här) och Bolivias regering har stött på patrull i sin kamp för att stryka kokabladet från FN:s lista över förbjudna droger. Svensk patrull, för övrigt.

Sverige finns tillsammans med USA bland de nationer som – utan att ha några vetenskapliga bevis att tala om – envist fortsätter att hävda ståndpunkten att den som dricker en kopp kokate eller tuggar kokablad är knarkare. På det viset bidrar den svenska regeringen inte bara till att kriminalisera en central del av den andinska kulturen. Man gör sig också till åtlöje inför de allt fler svenskar som lärt sig att se skillnad på kokablad och kokain.

Mot bakgrund av den folkbildande debatt som ändå förts i Sverige det senaste året, borde man kunna begära mindre förvirrade argument från förbudsivrarna. Att säga att man är rädd för att legala kokablad ska leda till att legalt kokain börjar säljas i Bolivia visar tyvärr bara på stor okunskap. Vet inte om det tjänar något till att rekommendera ansvariga beslutsfattare att läsa min bok. Men det tål tydligen att upprepas: kokablad är inte kokain.

MEXICO CITY. Regnet började åter falla över Rio de Janeiro-provinsen i Brasilien på fredagen. Det redan komplicerade hjälparbetet försvårades och det fanns uppenbar risk för nya ras. Samtidigt växte kritiken mot den bristfälliga kontroll av byggandet som bidragit till att minst 540 människor hittills omkommit.

– Jag förstår inte hur jag fortfarande kan vara vid liv. Men jag hoppas innerligt att jag aldrig mer behöver uppleva något liknande, säger 53-åriga Ilair Pereira de Souza.

Hon har just räddats ur vattenmassorna och står och talar med tevekanalen Globos utsända. Bilderna från hennes dramatiska räddning gav på fredagen katastrofen i Rio de Janeiro-provinsen ett ansikte i hela Brasilien.

När berget gav vika över samhället São José do Vale do Rio Preto och vatten- och lermassorna kom forsande ned från sluttningarna bildades en strid flod kring det lilla hus där Ilair Pereira de Souza befann sig.

Grunden och några tegelväggar höll vattnet stången för en stund. Men den två meter djupa forsen slet bort sten för sten ur väggarna, så som den gjort på så många andra håll – enbart i detta samhälle krossades ett sextiotal byggnader i forsens väg. Ilair stod där hjälplös, troligen bara sekunder från en säker död.

Då slängde några grannar ut ett rep i ett desperat försök att rädda hennes liv. Med nävarna krampaktigt knutna kring repändan kämpade llair sig genom den bruna, frustande floden. Till slut kunde en grupp män hissa upp henne på torra land.

Ilair Pereira de Souza överlevde. Men minst 540 människor har hittills hittats omkomna i rasmassorna. Många har ännu inte kunnat identifieras och myndigheterna har därför satt upp bilder på offren utanför bårhusen, där oroliga anhöriga söker efter nära och kära.

Hjälparbetare i området vittnar om att det inte främst är materiella resurser som saknas, utan farbara vägar och telekommunikation. Varken fasta telefoner, mobiltelefoner eller internet fungerar.

När regnet åter började falla på fredagen fruktade därför många att hjälparbetet skulle försvåras, samtidigt som rasrisken ökade på nytt.

Brasiliens president Dilma Rousseff har besökt området flera gånger och lovat tre miljarder kronor till snabb och omfattande hjälp, men också riktat kritik mot bristande kontroll av byggnormer. Katastrofen är den första större prövningen som Rousseff ställts inför sedan hon svor presidenteden för två veckor sedan.

De flesta av de omkomna i rasen är fattiga som bott i dåligt konstruerade hus, något som också fått guvernören i Rio de Janeiro, Sérgio Cabral, att ifrågasätta kommunledningarna.

– Tyvärr har man i dessa kommuner, på samma sätt som i Rio de Janeiro, alltsedan 1980-talet haft populistiska politiker vid makten som blundat för att fattiga bor i riskområden, sade Cabral.

Men det är inte bara på lokalplanet som det har saknats politisk vilja. Dagstidningen Folha de São Paulo avslöjade på fredagen att minst trettio lagförslag som skulle ha kunnat förebygga eller lindra denna typ av katastrofer fastnat eller försvunnit i landets kongress de senaste åren.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 15 januari 2011.

MEXICO CITY. De senaste dagarnas häftiga regn i Brasilien har nu krävt minst 470 människoliv. Många av offren begravdes i sina hus när lermassor rasade ned från bergssidor. Värst drabbad är landsbygden kring Rio de Janeiro, där lokala politiker talar om den värsta katastrofen någonsin.

Klockan tre i onsdags natt väcktes 19-åriga Geisa Carvalho och hennes familj av ett mäktigt dån från berget ovanför deras hus.

Ett kraftigt skyfall hade piskat de skogsbeklädda sluttningarna i timme efter timme i nästan ett dygn. Till slut rämnade marken, enorma lermassor kom forsande ned mot husen och på bara några sekunder var allt som familjen Carvalho vant sig vid att ta för givet borta.

– Vi var som zombies, helt täckta av lera, allt var mörkt och vi bara grävde och grävde, säger Geisa Carvalho till nyhetsbyrån AP.

Hon är en av överlevarna efter raset i Teresopolis, ett samhälle några mil utanför Rio de Janeiro. Men många av hennes grannar hade inte samma tur.

Hittills har minst 470 kroppar påträffats i rasmassorna i Teresopolis och de närliggande samhällena Petrópolis och Nova Friburgo. Invånarna tror att fler kan ligga begravda under leran.

–Det här är den värsta katastrofen som drabbat vår stad, förklarar borgmästaren i Teresopolis, Jorge Mario Sedlacek.

Liknande katastrofer inträffar i stort sett varje år i Brasilien och de många dödsoffren har ofta med dålig infrastruktur och fattigdom att göra. De med lägst inkomster är alltid värst utsatta.

Skillnaden den här gången är att problematiken förstärks av väderfenomenet La Niña, som påverkar hela kontinenten.

I norra Sydamerika, framför allt i Colombia och Venezuela, har enorma regnmängder fallit de senaste månaderna, med ras, översvämningar och hundratals dödsoffer som följd. Enbart i Colombia har två miljoner människor förlorat sina hem.

I Panama tvingades myndigheterna i december tillfälligt stänga Panamakanalen på grund av stora flöden – något som bara skett två gånger tidigare sedan öppnandet 1914.

Samtidigt har södra delen av kontinenten drabbats av torka och missväxt.

I Argentina har 13 procent av den för landet så viktiga produktionen av sojabönor gått förlorad, något som inte bara slår mot bönderna utan också regeringens skatteintäkter.

Även produktionen av majs, nötkött och sockerrör har drabbats av torkan.

Tillsammans med minskade skördar i Australien, Indien och en rad andra länder leder det till stigande världsmarknadspriser: FN:s matprisindex är nu uppe på samma nivå som 2008, då kravaller utbröt på olika platser runt om i världen.

Ekonomer höjer varningsflagg för att höjda matpriser kan leda till ökad inflation och hämma världsekonomins återhämtning.

Men för Geisa Carvalhos och hennes familj är följderna av La Niña av ett betydligt mer konkret slag.

– Många av våra vänner är döda eller saknas. En del av dem kommer vi aldrig att hitta, säger Geisas mamma Vania Ramos.

Erik de la Reguera

Flera katastrofer kopplade till väderfenomenet La Niña

■ Flera av det senaste årets naturkatastrofer i Latinamerika är kopplade till väderfenomenet La Niña. Kraftiga regn ledde förra året till att 130 människor omkom i Mexiko, medan 163 förlorade livet i Guatemala.

■ Colombia och Venezuela har i flera månader haft ihållande regn. Fukten gav också upphov till en svampsjukdom som slagit ut hälften av Colombias kaffeodlingar.

■ Nu har alltså även Brasilien drabbats av kraftiga och förödande regn med hundratals dödsoffer.

■ Argentina, Uruguay och andra delar av Brasilien har i stället stark och ihållande hetta lett till torka, vilket slagit hårt mot kött-, socker- och sojaproduktionen.

Publicerad i Dagens Nyheter den 14 januari 2011.