MEXICO CITY. Sjutton år efter det blodiga inbördeskrigets slut i El Salvador skär konfliktens skiljelinjer fortfarande genom landet. När det i dag, söndag, hålls presidentval har den forna vänstergerillan FMLN goda chanser att för första gången komma till makten på fredlig väg.
”Un cambio seguro”, en säker förändring, är vad vänsterpartiet FMLN:s välskräddade kandidat Mauricio Funes utlovar på de affischer som sitter uppklistrade runt om i El Salvadors huvudstad Salvador.
Budskapet har slagit väl an i ett land där bristen på säkerhet och trygghet är högst påtaglig och många salvadoraner vill se en förändring efter flera decennier av högerpartiets Arenas styre.
Sjutton år efter slutet på det inbördeskrig som krävde 75.000 dödsoffer är El Salvador ett av världens farligaste länder. De våldsamma ungdomsgängen ”maras”, kända för sina tatueringar, håller hela stadsdelar i skräck och förra året rapporterades 3.179 mord från detta lilla tättbefolkade land av Smålands storlek.
Till skillnad från det regerande partiet Arenas kandidat, förre polischefen Rodrigo Ávila, vill den 49-årige Mauricio Funes inte satsa på ytterligare ”hårda tag”, utan på fattigdomsbekämpning och sociala program för att minska antalet utsatta ungdomar som kan rekryteras till gängen.
Omkring 35 procent av befolkningen lever i fattigdom och inkomstskillnaderna i landet är stora. Funes vill minska klyftorna, riktar kritik mot regeringens nyliberala politik och har fördelen av att ses som ett oprövat kort då han kommer direkt från en karriär som populär programledare i teve och inte tidigare varit politiskt aktiv.
I sin roll som tv-journalist har han dock under många år varit en av högerregeringarnas fränaste kritiker, och han leder nu knappt i opinionsmätningarna inför söndagens val.
Samtidigt gör det regerande högerpartiet Arena allt för att väcka en gammal rädsla till liv - den för kommunismen.
På tv går inte ett reklamavbrott förbi utan att korniga, svartvita filmsnuttar av 80-talets gerillakämpar i FMLN visas hopklippta med mer samtida bilder på Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chávez, allt medan en myndig mansröst förklarar att vänsterns mål inte har förändrats och att den vill ”låta Hugo Chávez dominera El Salvador”.
Till skillnad från tidigare val verkar denna taktik få begränsad effekt den här gången. Det kan bero på att många av de unga väljarna inte har några egna minnen av kriget och på det faktum att Mauricio Funes inte var medlem av gerillan.
Ideologiskt förefaller FMLN-kandidaten också stå Brasiliens socialdemokratiske president Lula da Silva närmare än den mer radikale Hugo Chávez.
Då har varningarna om risken för försämrade relationer till USA sannolikt större inverkan på osäkra väljare. Omkring en fjärdedel av befolkningen, 2,3 miljoner salvadoraner, lever och arbetar i USA och många av dem skickar regelbundet hem pengar till släktingar i El Salvador.
Försändelserna har blivit en viktig inkomstkälla för landet och blotta tanken på att de 30 miljarder kronor som strömmar från USA varje år skulle utebli är nog för att få många väljare att tveka om hur de ska rösta.
Men inget tyder på att Mauricio Funes kommer att ta en konflikt med Obama-administrationen om han skulle komma till makten. Snarare väntar i så fall en delikat balansgång mellan kraven från FMLN:s vänsterflygel och behovet av att bygga allianser med mittenpartier i kongressen.
Erik de la Reguera
