TEGUCIGALPA. En demonstrant skjuten till döds och minst ett trettiotal skadade. Det blev saldot efter en dag då Honduras demokratiskt valde president Manuel Zelaya skulle återvända till sitt land, men i stället möttes av tungt beväpnad militär som ockuperat huvudstadens flygplats.
Det som var tänkt att bli en försoningens stund kom i stället att bli en uppvisning i rå vapenmakt. Och nu riskerar krisen i Honduras att förvandlas till ett inbördeskrig.
Tiotusentals honduraner tågade på söndagen mot Tegucigalpas internationella flygplats, där de hoppades få möta sin president Manuel Zelaya.
Han greps den 28 juni av militärer som sedan kastade ut honom ur landet. Men nu hade vänsterpresidenten Zelaya lovat att återvända, trots att kuppmakarna hotat med att gripa honom för bland annat landsförräderi i samma stund som han satte sin fot på honduransk mark.
Den amerikanska samarbetsorganisationen OAS beslut om att utesluta Honduras på grund av statskuppen gav dock mod till många av hans anhängare. Interimpresidenten i landet, Roberto Micheletti, förklarade på söndagsmorgonen att han visserligen gärna för en dialog med OAS, men inte på några villkor tänkte låta Zelayas flygplan landa i landet.
Det visade sig vara på fullaste allvar. På väg mot flygplatsen stötte demonstranterna på avspärrning efter avspärrning. Men spända förhandlingar ledde till slut till att soldaterna och polisen backade ända till ingången till flygplatsen, där de upprättade en järnring runt terminalerna och landningsbanorna.
Framför en mur av sköldar, kravallstaket och vapen träffade jag Ana Fernández, som förklarade varför hon gått ut och demonstrerat denna dag:
- Jag är hemmafru och har aldrig varit politiskt aktiv, aldrig egentligen sympatiserat med något parti. Men i dag är jag här för att försvara vår demokrati! sade hon.
Militärfordon placerades ut på landningsbanorna, krypskyttar låg på taken och hundratals soldater blockerade samtliga ingångar.
Frustrationen växte bland demonstranterna. En mindre grupp försökte bryta sig igenom ett stängsel vid en av landningsbanorna. Tårgas ven omedelbart genom luften och soldaterna riktade skarpa skott mot demonstranterna. En nittonårig man föll död ned och ett trettiotal andra personer skadades.
Situationen var nära att urarta fullständigt när besked kom om att Manuel Zelayas plan lyft från El Salvador och att han hade sällskap av ordföranden i FN:s generalförsamling Miguel D'Escoto.
Jubel utbröt i folkhavet. Men när Zelayas plan dök upp över Tegucigalpa klockan halv sex lokal tid (halv två på natten svensk tid) kunde det inte göra annat än att cirkla kring flygplatsen, varv efter varv.
-Om jag hade en fallskärm skulle jag hoppa av! sade en upprörd Zelaya i en telefonintervju från planet med tevekanalen Telesur.
Militärfordonen på landningsbanan rörde sig inte ur fläcken, inte ens när piloten uttryckligen bad om att få landa "med ordföranden i FN:s generalförsamling".
Slutligen tvingades planet flyga vidare till Nicaragua. Och demonstranterna fick återvända hem - för den här gången. Blodet som rann vid Tegucigalpas flygplats riskerar nu att utlösa ett krig.
- I morgon kommer folk att komma tillbaka hit till flygplatsen med slagträn. Kanske rent av med eldvapen. Ute i provinserna har de redan börjat ge sig upp i bergen för att ta till vapen, sade Juan Carlos, en ung maskerad man som inte ville uppge sitt efternamn.
När sedan grupper av demonstranter vandrade hemåt i solnedgången - just innan utegångsförbudet började gälla – var det många som talade om ”väpnat uppror”.
Erik de la Reguera
DN 2009-07-06
