PARIS. Många unga, franska låginkomsttagare gick inte och röstade i söndags. Så kan, en aning förenklat, vänsterns katastrofval förklaras. Även Nationella frontens svaga resultat beror till stor del på att dess sympatisörer i arbetarklassen inte tog sig till valurnorna. Men Emmanuel Macron bör ha en sak i åtanke: det kan ändras.
Det blev en rungande framgång för Frankrikes nyvalda president Emmanuel Macron och dennes mittenparti La République en marche (LREM) i söndagens parlamentsval.
Aldrig tidigare i Frankrikes moderna historia har ett nybildat parti gått från noll mandat till att – om nu trenden håller i sig i andra valomgången om en vecka – bli största parti och få en överväldigande majoritet i nationalförsamlingen.
Enda smolket i Macrons glädjebägare är valdeltagandet.
Bara 48,7 procent av de röstberättigade gick till vallokalerna, vilket är det lägsta deltagandet sedan Femte republikens bildande 1958.
Det utbredda valskolket riskerar att minska den nya nationalförsamlingens legitimitet, och kanske också president Macrons möjligheter att smärtfritt genomföra de långtgående reformer han utlovat.
I skrivande stund förbereder hans regering två kontroversiella lagpaket:
Ett med särskilda anti-terrorlagar som i praktiken är tänkt att permanenta det rådande undantagstillståndet i landet, med långtgående befogenheter för polisen att göra husrannsakan, frihetsberöva och sätta personer i husarrest under längre perioder. Tanken är då bland annat att de franska återvändare från Syrien och Irak som misstänks för samröre med terrororganisationer som IS ska kunna punktmarkeras eller sättas i husarrest – något som många väljare i Frankrike stöder, men som en del människorättsaktivister har varnat för kan leda till risker för rättsstaten (i synnerhet i de fall då det inte finns säkra bevis).
Det andra stora lagpaketet är en stor reform av arbetsrätten i Frankrike, vilket bland annat ska göra det enklare för företag att gå runt den franska 35-timmarsveckan och göra sig av med anställda i lokala förhandlingar. Avsikten är att få fart på den franska ekonomin, vars tillväxt fortfarande går på sparlåga och plågas av en arbetslöshet på omkring 10 procent. En rad fackföreningar och vänsterorganisationer har dock aviserat strejker och massiva protester mot lagpaketet, i synnerhet om Macron pressar igenom det utan en dialog med arbetsmarknadens parter.
Det som är slående är att många av de väljare som kan bli direkt berörda av det senare lagpaketet inte gick och röstade i söndagens parlamentsval.
Omkring en av fyra unga fransmän är arbetslösa – men i gruppen 18-34 år var det bara omkring 36 procent som röstade.
I en del arbetarklassområden i utkanterna av Paris och Marseille var valdeltagandet så lågt som 25 procent.
Vad beror det på?
En förklaring är att ett slags valtrötthet infunnit sig i väljarkåren efter ett drygt halvår av valrörelser: först högerns primärval, sedan vänsterns primärval, därpå två omgångar i presidentvalet och nu ett parlamentsval.
En annan förklaring är Socialistpartiets existentiella kris. Socialistregeringens misslyckande med att bekämpa arbetslösheten har straffats hårt av arbetarväljarna. Kanske tänkte också en del gamla socialistväljare att Emmanuel Macron (som var ekonomiminister i den förra socialistregeringen) förtjänar en chans – om än bara genom att de låg kvar på sofflocket.
Det nybildade vänsterpartiet Det okuvade Frankrike gjorde också det ett sämre val än väntat. Mindre än hälften av de väljare som röstade på vänsterradikalen Jean-Luc Mélenchon i presidentvalet mobiliserades.
Till viss del är det ett symptom på vänsterns splittring: kommunistpartiet har tagit sin hand från Mélenchon och ställt upp med egna kandidater.
Men att många unga och arbetarväljare känner apati framgår också av att högerextrema Nationella fronten gjort ett sämre resultat än väntat. Marine Le Pen har all anledning att vara besviken: hon lyckades bara mobilisera 43 procent av de väljare som röstade på henne i första omgången av presidentvalet.
Av kretsen kring Emmanuel Macron tolkas det sannolikt som grönt ljus att gå vidare med reformerna. Men Macron bör ha en sak klar för sig: om han inte åstadkommer det han lovat – i synnerhet vad gäller sänkt arbetslöshet – kan den stora grupp som nu valt att röstskolka, straffa honom och hans parti hårt om några år.
