Diskuterade nyss Englands chanser i fotbolls-VM med en engelsman som entusiastiskt visade mig det excelark som han gjort över turneringen och som skulle ha gjort självaste Sepp Blatter grön av avund.
Men det kanske var tillräckligt mycket fotboll i gårdagens blogg. Lördagen började lite segt eftersom jag var trött efter allt springande vid demonstrationen. Efter hand kom jag igång med översättarjobb och tvättande av kläder. Jag letade upp en lavanderia i kvarteret där jag bor och åt lunch på ett lokalt budgethak.
Framåt kvällningen åkte jag ut till universitetsområdet vid UNAM (som är slutstation för en t-banelinje) där jag hade hört att "La Otra Campaña" skulle ha ett möte.
Universitetsområdet låg helt öde eftersom det var lördag och dessutom ganska sent på kvällen. Solen höll på att gå ned och jag undrade om jag var galen som gick omkring där helt ensam. Jag visste ju inte ens om mötet pågick fortfarande.
Jag kom att tänka på en passage i "Muertos incomodos" (Osaliga döda - den bok av Marcos och Taibo som jag översätter) där zapatistutredaren Elias Contreras irrar fram genom universitetsområdet i sin jakt på ett hemligt meddelande som skulle finnas i universitetsbiblioteket. Både han och jag gjorde misstaget att ta tunnelbanan och hamna helt fel. För universitetsområdet är STORT - tänk Frescati x 20.
I mitt fall skulle jag till Auditorio Che Guevara, som ligger precis bredvid biblioteket. Och som tur var hittade både jag och Elias fram till slut.
Där var de, allihop. Marcos inkluderad. Jag stannade inte så länge, men fick ett par bra kontakter som jag kommer att få användning av i nästa vecka...
Bonus för Chiapasnördar: Jag snackade lite med Herman Billinghausen, poet och legendarisk reporter för tidningen La Jornada. Och ja, han hade på sig sin hatt. Som vanligt.
