Minns ni Arga Unga Hackare? Ni vet, de som hackade Antipiratbyråns sajt? De som fått något av en kultstatus inom de mer inbitna piratkretsarna?
Någonting säger mig att vi snart kommer att få höra talas om dem igen.
Det är inte ofta som en nyhet i Sverige får mig att höja på ögonbrynen, men när jag i går läste om nedstängningen av Piratebay och Piratbyrån insåg jag att det här, det är faktiskt sprängstoff.
Och om dagens uppgifter i Rapport stämmer, att Bodström beordrade tillslaget efter direkta påtryckningar från USA, så är det en första klassens skandal. En sådan som man förlorar val på.
Apropå skandaler. Låt mig berätta för er om "el gober precioso"...
Förra året publicerades en bok av den mexikanska frilansjournalisten Lydia Cacho i vilken hon i detalj redogjorde för ett pedofilnätverk i semesterorten Cancún. Flera framstående företagsledare och politiker pekades ut som delaktiga i sexhandeln och boken rönte därför stor uppmärksamhet i medierna.
Den misstänkte ledaren för nätverket, företagsledaren Jean Succar Kuri, greps av amerikansk polis och sitter sedan dess fängslad i Arizona, i väntan på utlämning till Mexiko.
Det hade kunnat räcka så. Men skandalen hade bara börjat.
Strax före jul förra året greps Lydia Cacho av polis och kördes sedan omedelbart till Puebla, som ligger 12 timmars bilfärd från hennes hem. Den formella misstanken: förtal.
Väl framme i Puebla fördes hon till häktet, där hon tvingades klä av sig naken inför en kvinnlig vakt. Lydia Cacho berättar för tidningen La Jornada om vad som hände sen.
- Det var förnedrande, eftersom det bara fanns ett plastskynke mellan mig och de manliga poliserna. Det var väldigt kallt, så jag började skaka av kölden. Plötsligt sade den kvinnliga vakten till mig: "Det är du som var på tv, eller hur? Var försiktig, för de tänker våldta dig". Jag blev rädd att sa: "Va, hur menar du?". Vakten tolkade frågan ordagrant: "Med en käpp". Sen sa hon: "Oroa dig inte. Börja hosta och klaga över att du mår dligt så ska vi se till att du blir inlagd på sjukavdelningen i stället."
Sen kom chefen för de kvinnliga vakterna in i rummet och började viska och göra tecken till den andra vakten.
- Jag kommer aldrig att glömma den kvinnans namn. Hon och den andra vakten förde mig snabbt genom korridoren mot sjukstugan. I slutet av korridoren stod tre män som försökte hindra oss, men chefen för vakterna sa att vi absolut måste till sjukstugan för att hämta mediciner. Och sen tryckte vi oss förbi. Vi sprang nedför en annan korridor tills vi kom fram till sjukavdelningen och där sa de att jag var trygg. De räddade mig från att bli våldtagen.
Lydia Cacho släpptes mot borgen efter några dagar.
Men skandalen var inte slut med det.
I februari i år skickades ett anonymt brev till tidningen La Jornada. I brevet fanns ett antal kasettband. Och på banden fanns ett antal inspelningar av telefonsamtal som företagaren Kamel Nacif, en av de misstänkta huvudmännen i pedofilhärvan, gjort under de dagar då Lydia Cacho satt i häkte.
På banden berättar den mexikanske företagaren, ovetande om att han är avlyssnad, för sina vänner om hur nöjd han är med polisinsatsen. Lydia Cacho kallas för diverse öknamn och Kamel Nacif skryter om att hans kontakter i häktet i Puebla lovat att se till att hon ska våldtas av andra interner. Just att hon ska våldtas upprepas i flera av telefonsamtalen.
Bland Kamel Nacifs vänner finns guvernören i Chiapas, Pablo Salazar, som enligt Nacif lovar att se till att La Jornada gav företagaren utrymme för en "replik".
En annan och i högsta grad betydelsefull vän till Kamel Nacif är guvernören i Puebla, Mario Marin. I det inspelade samtalet mellan de båda framträder en bild av ett pedofilnätverk som tar hämnd på journalisten som avslöjade det:
- Tjenare, Kamel.
- Mi gober precioso. [ungefär "Min underbare guvernör"]
- Min hjälte, för fan.
- Nej, det är ju du som är hjälten i den här filmen, grabben.
- I går gav jag den där jävla horan en läxa. Jag visade henne att här i Puebla är det lagen som gäller och om man begår ett brott så kommer man inte undan. Och hon ska inte tro att hon kan spela offer och försöka få publicitet på det viset. Budskapet har gått fram och nu får vi se hur hon reagerar. För hon har jävlats och jävlats och då går det som det går och nu kanske hon lär sig nåt.
- Jag vet, och de där jävla idioterna fortsätter att häva ur sig en massa skit. Men jag har gjort ett uttalande. I TV.
- Okej. I Mexico City eller här i Puebla?
- Här, men jag sa att de skulle skicka det dit. Men det sändes här. Och till tidningen Milenio sa jag att herr guvernören inte darrade på handen, det står att läsa där.
- Den darrar inte och kommer inte att darra i framtiden heller.
- Jävla råttor. Vilken skit de har ställt till med, va?
- De tror att de är Gud bara för att de har makt.
- Så är det. Jag ringde till dig för att tacka dig. Jag vet att jag har försatt dig i en knipa men...
- Nej, för fan, jag gillar sånt här. Jag håller med dig om de jävlarna... alltså... vi är kanske inte några helgon, men om de har några bevis så kan de lägga fram dem. Annars ska de hålla käften.
- Ja, men det är så skamligt, min vän. Det är så skamligt.
- Så är det.
- För att tacka dig har jag köpt en flaska finfin konjak, men jag vet inte vart jag ska skicka den...
- Till vårt kontor, vetja.
- Jag skulle vilja ge dig den personligen, men du är säkert väldigt upptagen...
- Skicka den, så ska jag dricka upp den.
- Ska du dricka upp den? Okej, men då skickar jag två flaskor, i stället för en...
Strax efter det tar inspelningen slut. Banden offentliggjordes, spelades upp i TV och radio, och skandalen var ett faktum.
Men guvernören, Mario Marin, (som för övrigt tillhör partiet PRI och därför tros ha påverkat chanserna för dess presidentkandidat Roberto Madrazo negativt) sitter kvar på sin post. Marin menar att någon klippt ihop hans röst och att banden därför är fejk.
Rättsprocessen mot Lydia Cacho fortsätter däremot.
Angående åtalet mot henne, säger hon (till La Jornada):
- Visst är det ironiskt, att trots att det jag skriver i boken bevisligen är sant, så kan domaren i Puebla döma mig till fängelse för förtal eftersom den jag skriver om kan ha förlorat ett affärskontrakt. Det vill säga, i Mexiko kan man straffas för att man berättar sanningen.
PS. Här nedan finns några intressanta länkar med koppling till detta.
Lyssna på hela samtalet mellan guvernören och Kamel Nacif.
Spela spelet Gober Precioso.
Se videomontage/musikvideo om Gober Precioso.
