Mikael Wiehe förklarar i dag i en artikel i DN Kultur varför han fortsätter att ge sitt stöd till Castro-regimen i Kuba. Det mynnar ut i ett intressant inlägg som visar på den auktoritära vänsterns ständiga kluvenhet i Kubafrågan - å ena sidan stöd för mänskliga rättigheter, social rättvisa och demokrati ("vi är principfasta, vi står för det goda..."), å andra sidan oförminskat stöd för dem som tar kampen mot fienden USA - oavsett hur de gör det (...men ändamålet helgar medlen").
Bakgrunden till den senaste debatten är att Wiehe fått utstå hård kritik för att han ska spela på en stödgala för Kuba. Hans debattartikel är därför något defensiv, men det gör också att han använder sig av en ovanligt resonerande ton.
Det är uppfriskande. Och det vore därför tragiskt om han avfärdas som "en idiot" eller "hopplös revolutionsromantiker" som en del i bloggosfären vill kalla honom. Det var länge sen det fördes en nyanserad och saklig debatt om Kuba i Sverige.
Därmed inte sagt att jag håller med Wiehe. Långtifrån.
Artikeln illustrerar tydligt den dubbelmoral som nämndes ovan. Wiehe jämför människorättsbrotten i Kuba med USA:s stöd till brutala militärdiktaturer. Han skriver: "Det finns, som bekant, grader också i helvetet."
Är inte frågan snarare om vi vill leva i helvetet överhuvudtaget?
Kalla mig en drömmare, men jag tror att det går att bygga en bättre värld utan att fängsla oliktänkande eller censurera deras åsikter. Jag tror till och med att det är en förutsättning för en bättre värld.
Nåja, förhoppningsvis kan Wiehes artikel leda till att fler (såväl inom vänstern som högern) börjar ifrågasätta de gamla "sanningar" som respektive läger klamrat sig fast vid i snart femtio år - och det trots att få av debattörerna överhuvudtaget satt sin fot på Kuba.
Bifogar här några länkar till de artiklar jag skrev under mitt besök på Kuba nyligen. Hoppas att de kan bidra till debatten.
- Kubaner finner vägar runt internetcensur
- Vardagen kommer före Castros hälsa
- Trakasserierna ökar på Kuba
Ni som hellre läser om hur högerkrafter gör världen till ett farligare ställe, ni kan läsa den här krönikan i UNT i stället. Men jag vill ju helst att ni ställer samma krav på alla, oavsett politisk färg.
