De anhörigas tystnad måste brytas. Det säger Judith Linehan, mor till en av de amerikanska soldater som skickats till Irak. I dag, lördag, på tvåårsdagen av USA:s invasion i Irak, deltar hon i protesterna mot kriget.
Judith Linehans son var stationerad som soldat i Irak i ett år. På ett kafé i Gamla stan i Stockholm berättar hon att det värsta under den tiden har varit ovissheten.
- Det är svårt att beskriva hur det är att bara gå hemma och vänta. Så fort telefonen ringer eller man hör en bil stanna till ute på gatan hoppar hjärtat upp i halsgropen - beskedet kan komma när som helst, säger hon allvarligt och värmer händerna på koppen med cappuccino.
På sin kappa har Judith Linehan ett fredsmärke. Hon är medlem i Military Families Speak Out, en av flera organisationer som nyligen bildats i USA av familjemedlemmar till soldater. I Stockholm ska hon i dag delta vid en demonstration mot Irakkriget.
- Jag skulle aldrig göra det utan min sons gillande. Många anhöriga håller tyst, eftersom det tar emot att kritisera den regering som en närstående kämpat eller dött för, säger hon.
För en dryg månad sedan kom Judith Linehans son hem oskadd. Känslan av att återse honom beskriver hon som "otrolig".
- Men jag vet att det är många som inte haft sådan tur, säger hon tyst.
Hittills har fler än 1.500 amerikanska soldater och tiotusentals irakier dött sedan invasionen i Irak inleddes. Judith Linehan berättar om en väns familj, vars son omkom i Irak förra året.
- Deras första reaktion var att hylla sonens hjältemod och patriotism. Men nu har de i stället börjat arbeta för att trupperna ska dras hem. Vreden över en anhörigs död kan vara en mäktig drivkraft, säger hon.
Fredsrörelsen i USA börjar ta ny fart, tror Judith Linehan.
- En viktig orsak till det är att vi anhöriga nu bryter den självpåtagna tystnaden.
Men kravet på ett amerikanskt tillbakadragande möter liten förståelse bland dem som menar att den amerikanska närvaron är en förutsättning för demokratins utveckling i regionen.
- Demokrati skapas inte uppifrån med kulor och bomber. Att många irakier gick och röstade i parlamentsvalen kan lika gärna tolkas som att de vill bestämma själva över sitt land, utan ockupationsmaktens inblandning, säger Judith Linehan.
Men skulle det inte vara oansvarigt av USA att dra sig ur nu?
- Jag tror att irakierna klarar sig bättre utan våra beväpnade, livrädda ungdomar. Det enda vi gör där är att skapa en grogrund för ökad extremism och terrorism.
Trots den senaste tidens framgångar för Bushadministrationen finns det en fortsatt stor opinion mot Irakkriget i USA och armén får allt svårare att rekrytera soldater.
Fyra av Judith Linehans barn är i dag unga män som skulle kunna kallas in till militärtjänstgöring. Hon får glansiga ögon när hon talar om risken för att de ska skickas till Irak, om den amerikanska regeringen bestämmer sig för att återinföra värnplikten.
- Men värnplikt innebär att även de rikas söner och döttrar skickas ut för att dö. Kanske är det vad som krävs för att få stopp på vansinnet, säger hon och ser sammanbitet ut genom fönstret.
Erik Gustafsson
DN 2005-03-19
