MARACAIBO. Det svenska landslaget visste att det skulle bli en svettig uppgift att ta sig an Venezuela i staden Maracaibo vid den karibiska kusten. Men frågan är om att de förstod hur hett det skulle bli om öronen rent spelmässigt.
När matchen blåstes igång av den colombianska domartrion på söndagseftermiddagen lokal tid stod solen fortfarande högt. Och det märktes att svenskarna hade respekt för den trettiogradiga hettan, inga onödiga löpningar togs under den första kvarten.
På läktaren stod ett tjugotal blågulklädda svenskar, omgivna av ett hav av rött. Birgitta Månsson och Nikos Argiriou hade anlänt till Caracas kvällen innan och satt sig direkt på nattbussen för att ta sig till Maracaibo, som ligger tio timmars färd bort.
- Jag är här för att besöka min son, som studerar teknisk fysik i ett utbytesprogram. Vi hoppas ju så klart att Sverige vinner, sa Nikos Argiriou i solgasset.
Efter den trevande starten satte det venezuelanska laget desto högre fart. Landets coach, Richard Paez, förvarnade redan tidigare i veckan om att söndagens match skulle innebära ett test av en ny och offensivare taktik, där kantspelet skulle prioriteras.
I Venezuela är siktet inställt på Copa America, den latinamerikanska motsvarigheten till EM, som spelas på venezolansk mark i juni i år. Matchen mot Sverige sågs därför av många i landet som ett första test av hur Venezuela skulle kunna stå sig mot en motståndare av "VM-klass", som medierna uttryckte det.
Den första halvleken föreföll den nya taktiken framgångsrik, inte minst på vänsterkanten, där Daniel Mobaeck fick arbeta hårt för att hålla ordning på den snabbfotade trion Evelio Hernandez, Jorge Rojas och Alejandro Guerra.
I sjuttonde minuten utbrast ett enormt jubel och radiokommentatorerna på pressläktaren skrek "GOLGOLGOLGOL" när Alejandro Guerras skott seglade in bakom Rami Shaaban. Men efter en med svenska ögon bedrövlig halvlek fanns fortfarande hoppet.
- De svenska spelarna ser nervösa ut. Men det kanske är värmen. Vi får hoppas att det vänder nu när skuggan kommer, sa Nikos Argiriou i paus.
Svenskarna kom också ut från pausvilan med piggare ben, högre tempo och mer aggressivitet. Men vad hjälpte väl det. Trots flera svenska chanser var Venezuelas offensiv hela tiden något vassare, inte minst i straffområdet.
Det omtalade kantspelet fortsatte att ge de svenska ytterbackarna huvudvärk. Och när Daniel "Cafu" Arismendi gjorde Venezuelas 2-0-mål i slutminuterna utbröt jubel och firande på Estadio Jose Panchencho Romero.
Fyrverkerier ekade i natten när publiken gick hem till ett taktfast "Ve-ne-zu-ela". Och de svenska fansen fick finna sig att vänta ett tag till på den "vinnarmentalitet" som Lagerbäck efterlyst.
Erik Gustafsson
DN 2007-01-14
