CARACAS. På söndagsförmiddagar sänds en minst sagt annorlunda tv-pratshow i Venezuela. Den heter "Aló Presidente" (Hallå presidenten) och programledare är ingen mindre än landets president Hugo Chavez.
Som en latinamerikansk version av Leif "Loket" Ohlsson svarar han på samtal från när och fjärran och talar om sin "bolivariska revolution".
- Fem drivkrafter ska föra oss närmare 2000-talets socialism! förkunnade Chavez nyligen i direktsändning.
En av dessa drivkrafter är den lag som godkändes i veckan och som ger Hugo Chavez rätt att stifta lagar utan att först tillfråga parlamentet. Bedömare i omvärlden var då inte sena med att varna för att presidenten börjar likna en diktator.
Men Chavez viftar bort kritiken, stärkt som han är efter att ha fått 63 procent av rösterna i valet förra året. Hans utbildnings- och sjukvårdsprogram för de fattigaste har gjort honom populär och pengarna strömmar in i statskassan tack vare de höga världsmarknadspriserna på olja.
Chavez vet dock att det snabbt kan bli ensamt på toppen om pengarna börjar sina. Därför är en annan av hans drivkrafter att skapa så kallade grannskapsråd i hela landet.
Några av dessa grannskapsråd finns redan. Oppositionen menar att de i dag utgör ett slags partikontor som Chavez använder för att undergräva oppositionella borgmästares maktbas. En rädsla finns därför för att råden ska förvandlas till statliga kontrollorgan, som det system som finns på kommunistiska Kuba.
Det tillbakavisas så klart av Chavez, som menar att det handlar om att fördjupa demokratin. Men det står klart att Chavez hoppas få större folklig förankring genom råden - något som han länge saknat eftersom han aldrig haft någon stor folkrörelse i ryggen.
När jag möter några av medlemmarna i ett grannskapsråd i Caracasförorten Katia är de hoppfulla inför framtiden.
- Visst är de flesta som är med i vårt råd chavezsympatisörer. Men vi vill gärna att andra ska vara med också – och naturligtvis får man kritisera presidenten, det här är en demokrati! säger Ivan Palma och Maria Farias.
Frågan är bara vem som kontrollerar vem i slutändan. Presidenten eller de "demokratiska" råd som ska granska honom.
Erik Gustafsson
Denna krönika publicerades i UNT den 4/2 2007.
