BUENOS AIRES. Nyligen frigivna Clara Rojas återförenades på söndagskvällen med sin treårige son Emmanuel, som togs ifrån henne av Farc-gerillan när han var bara åtta månader gammal. Den lyckliga återföreningen kontrasterar dock skarpt mot tusentals andra barns öde i Colombia.
Medieuppbådet var stort i Colombias huvudstad Bogotá när den förra vicepresidentkandidaten Clara Rojas anlände med flyg från Venezuela på söndagen.
Efter sex år av fångenskap i Farc-gerillans läger, där över 700 kidnappade fortfarande väntar på frigivning, kunde hon återvända hem.
Före avfärden från Caracas hade hon tackat president Hugo Chávez för hans insatser. Farc frigav henne och kongressledamoten Conzuelo Gonzalez som ett erkännande av Chávez försök att medla i konflikten.
På ett barnhem i Bogotá väntade ett känslosamt möte med Rojas treårige son Emmanuel, som föddes i djungeln som frukten av en relation med en manlig gerillasoldat. Redan vid åtta månaders ålder togs han från sin mor; av "säkerhetsskäl", uppgav gerillan.
Mediernas strålkastarljus var av naturliga skäl utestängt från mötet mellan mor och son, men på kvällen skickades bilder ut av en glädjestrålande Rojas med sin son i famnen.
Historien utgör en strimma av hopp mitt i den destruktiva konflikt som plågat Colombias befolkning i över fyrtio år och i vilken många barn inte haft samma tur som lille Emmanuel.
Båda sidor i konflikten, paramilitärerna (som getts stöd av militären) och vänstergerillorna, har under årens lopp använt sig av minderåriga som soldater och informanter. Människorättsorganisationer uppskattar att det fortfarande finns mellan 7.000 och 14.000 barnsoldater under 18 år i Colombia.
Många av dessa ungdomar har inte fyllt 12 år när de får ett vapen i händerna för första gången.
- De väpnade grupperna - paramilitärer såväl som gerillor - skickar direkt ut barnen i strid, det görs ingen skillnad på dem och de äldre, säger Eduardo Gallardo på Unicef till DN.
Farc, som är den största gerillan i landet med omkring 15.000 stridande, tillåter enligt sina egna bestämmelser rekrytering av ungdomar från 15 år och uppåt. I praktiken bryter man dock ofta mot denna regel. Många 13-åringar finns i dess led.
De flesta av ungdomarna ansluter sig frivilligt, vilket är en följd av den fattigdom och våldsamma logik som sedan årtionden härskar på den colombianska landsbygden.
- Barnen attraheras av den status som man får i de väpnade grupperna. Många har också drabbats personligen av konflikten. Inte sällan har någon av deras nära anhöriga dödats, säger Eduardo Gallardo.
Erik de la Reguera
DN 2008-01-15