Paris. Vem tjänar mest på att USA:s president bjöds in till militärparaden i Paris den 14 juli? Emmanuel Macron tycks övertygad om att ett närmande till Donald Trump är nödvändigt för att rädda klimatavtalet och banden mellan Västeuropas demokratier och USA. Men frågan är vem som har mest att fira i slutändan.
Den amerikanske presidenten stod upp och applåderade hårt och engagerat under stora delar av den två timmar långa militärparaden längs Champs-Elysées, medan tusentals soldater, pansarfordon och dånande stridsflygplan defilerade förbi de båda presidenternas upphöjda tribun.
– Beautiful, tycktes Trump säga flera gånger när han böjde sig fram mot Macron.
Även amerikanska styrkor deltog i den franska nationaldagsparaden i år, för att högtidlighålla 100-årsminnet av USA:s inträde i första världskriget.
Måhända såg den amerikanska presidenten också sitt besök som ett slags studieresa inför kommande evenemang på hemmaplan. När han tillträdde presidentposten i januari i år betonade Trump att han ville anordna militärparader som ett led i hans plan att ”göra USA stort igen”.
– Medan vi bygger upp vår militär kommer vi att visa upp den för folket. Militären kommer att komma marscherande nedför Pennsylvania Avenue, militären kan komma flygande över New York och Washington, sade Trump då.
Men ett halvår senare är det en skadeskjuten president som besökt Paris. De senaste veckorna har han haft fullt sjå med att få med sig kongressen, och han framstår alltmer som isolerad såväl internationellt som på hemmaplan.
I veckan nådde kontroversen kring hans kopplingar till Ryssland stormstyrka, när det avslöjades att hans son Donald Trump Jr i en brevväxling förra året varit entusiastisk inför ett förestående möte som framställdes som ”en del av den ryska regeringens stöd för Donald Trump”.
Det är i det läget Emmanuel Macron sträcker ut en vänskaplig hand till Donald Trump.
Varför gör han det?
Den franska presidenten framhåller gärna vikten av den transatlantiska allians mellan USA:s och Västeuropas liberala demokratier, som präglat världen under efterkrigstiden. Det militära samarbetet mellan länderna är också fortsatt viktigt för Frankrike, inte minst i Syrien och Irak, där länderna tillsammans bekämpar IS.
Detta underströks av att en militärorkester bildade ordet Nice framför hedersläktaren till minne av de 86 som dödades i lastbilsattacken på Promenade des Anglais den 14 juli 2016. Senare under dagen deltog också Macron i en minnesceremoni för offren i Nice.
– Vi är överens om handeln, säkerheten, kampen mot terrorismen och vikten av stabilitet i Mellanöstern. Men vi har också saker vi inte är överens om, som klimatöverenskommelsen, sade Macron vid Trumps sida.
Varpå Trump nickade och sade:
– Något skulle kunna hända vad gäller Parisavtalet, vi får se vad som händer. Om något händer vore det underbart, och om det inte gör det, vore det okej, det med.
Parisavtalet om klimatförändringarna kan mycket väl avgöra hela vår arts framtid på den här planeten. Så att den kolgruvevurmande och klimatskeptiske Trump nu öppnar för att inte lämna Parisavtalet är tveklöst betydelsefullt, även om orden är till intet förpliktigande.
I Frankrike ses det som en framgång för Macron, då avtalet i stora delar var den franska regeringens skötebarn.
Men vad hoppas Trump i så fall få i gengäld?
Till att börja med viss lågmäldhet.
När Macron fick frågor om den amerikanska presidentens band till Ryssland svarade han bara att det var ”USA:s inre angelägenheter” – något Trump skrockande kallade ”ett bra svar”.
Men i de slutna förhandlingar som de båda länderna nu ska hålla ”i veckor eller månader” är knappast vänskapliga kindpussar och långa handskakningar inför världspressen det enda Trump är ute efter.
Priset för ett närmande kan inkludera större internationell acceptans för de protektionistiska åtgärder som hans administration tros förbereda. Bland dem finns importtullar på stål och andra strategiska produkter, som delvis är tänkta att uppfylla vallöftet om ett uppsving för USA:s basindustrier, och delvis kan ses som ett steg i att rusta landet inför en eventuell militär storkonflikt.
Det går knappast i linje med Macrons vurm för frihandel och globalisering. Men vid Trumps sida sade fransmannen:
– Allt måste göras för att säkra en fri och rättvis handel. Det måste vidtas effektiva åtgärder för att bekämpa social dumping för att skydda denna rättvisa handel.
Vad det innebär i praktiken återstår att se.
Macron är uppenbart lockad av att kunna stärka Frankrikes position internationellt och göra landet till den främsta diplomatiska länken mellan USA och Europa.
Men frågan kvarstår: hur mycket är det värt att få vara vän med Donald Trump?
Fakta. Frankrikes nationaldag
Den 14 juli är Frankrikes nationaldag och högtidlighåller de franska revolutionärernas stormande av fängelset Bastiljen 1789, som då var en symbol för det rådande kungadömets förtryck.
Den så kallade Bastiljdagen har sedan 1918 firats med en militärparad på paradgatan Champs-Élysées i Paris.
Senast en amerikansk president var inbjuden att delta i firandet av nationaldagen var 1989, då George Bush den äldre fanns på plats för att fira 200-årsjubileet av franska revolutionen.
