LONDON. Rädda och upprörda invånare i stadsdelen Finsbury Park i London samlades vid polisens avspärrningar på måndagen för att lägga ned blommor och försöka förstå vad som låg bakom den misstänkta terrorattack som drabbat många av deras muslimska grannar och vänner.
–Min vän blev påkörd. Hon har brutit nacken och har tagits till sjukhus, säger 52-åriga Nima Ahmed, som står i skuggan och fläktar sig med ena handen.
Tonen är lågmäld. Orden fyllda av sorg.
–Nu är jag så rädd. Rädd att någon ska angripa mig vart jag än går. Jag vill bära min slöja på grund av min tro, men jag vet inte om jag vågar det längre, säger Nima Ahmed, som ursprungligen kommer från Somalia och var i moskén på söndagskvällen.
Hon hade dock hunnit gå hem när den vita skåpbilen körde upp på trottoaren och rammade minst ett tiotal av de hemvändande moskébesökarna.
Bredvid henne står den 18-årige byggnadsarbetaren Deniz Bakirtas. Han hörde oväsendet som följde.
–Det var strax efter midnatt – och jag sprang genast ut på gatan. Där möttes jag av en stor grupp människor som kom rusande mot mig. De var väldigt rädda och uppretade och skrek att det hade ägt rum en terrorattack. En vän till mig fanns i folkmassan och berättade att han sett en skåpbil köra på folk, säger Deniz Bakirtas.
Sedan ser han mig stint i ögonen och säger:
–Många av oss som bor här frågar oss varför det tog hela natten innan polisen och ni i medierna bestämde sig för att det var ett misstänkt terrorbrott. Det borde ju vara självklart, eller hur?
Några meter längre bort vid avspärrningarna står en grupp personer med plakat. På den 60-åriga matematikläraren Sue Caldwells plakat står det ”United we stand, divided we fall” (Enade står vi, delade faller vi).
–Det går ju inte att veta säkert än, men det här verkar onekligen vara en rasistisk attack mot muslimer. Och då måste vi stå enade och visa solidaritet med varandra, säger Sue, som på fritiden är aktiv i en lokal grupp som arbetar mot rasism.
Hon berättar att deras grupp haft mycket kontakt med områdets lokale parlamentsledamot, som är Labourledaren Jeremy Corbyn.
–Vi får inte låta det arbete gå förlorat som Corbyn och andra utfört genom åren för att föra de olika grupperna här närmare varandra, säger Sue Caldwell.
Deniz Bakirtas lyssnar och nickar. Men han är orolig.
–De allra flesta muslimer som bor här i London är helt vanliga, hårt arbetande människor. Men det finns en liten minoritet som sympatiserar med IS – och jag är rädd att de kan få för sig att hämnas. Att de tycker att de fått en ursäkt för att göra något nu. Och då blir allt bara värre, och vi andra råkar illa ut, säger han.
Läs mer: Polisen: Alla offer var muslimer
Om den person som genomförde det misstänkta terrordådet natten till måndagen skulle visa sig ha högerextrema sympatier är det långtifrån första gången som våldsmedel används av rasistiskt och ultranationalistiskt motiverade individer i Storbritannien. Det mest ökända exemplet på senare tid är mordet på Labour-ledamoten Jo Cox förra året.
Men de senaste månadernas stora terrordåd – inklusive de båda attentat där fordon använts som vapen; det på Westminister Bridge och det på London Bridge – har genomförts av radikala islamister som tros ha sympatiserat med IS.
I ett bageri några hundra meter från brottsplatsen i Finsbury Park möter DN den 34-åriga bagaren Shamo Maradi. Han är praktiserande muslim och brukar gå till den moské som ligger intill platsen där attacken ägde rum.
–Storbritannien är ett bra land, och London en bra stad. Jag kom hit från irakiska Kurdistan för sju år sedan, och jag har alltid behandlats väl. Men nu är jag orolig. Jag var i den där moskén senast i fredags. Men jag tror inte att jag kommer att våga gå dit mer, säger han, medan han slänger ut ett rykande hett bröd ur sin ugn.
–Det känns orättvist. Moskén är en lugn och vänlig plats, och jag tycker om att gå dit. Det är en plats där man finner gemenskap och kommer nära Gud. Inget annat, säger han.
I början av 2000-talet blev denna del av London ökänd för att vara den radikale egyptiske predikanten Abu Hamza al-Masris starkaste fäste. Men sedan Abu Hamza al Masri greps och dömdes för uppvigling till våldsdåd har moskén helt bytt inriktning, med stora steg i mer moderat riktning.
33-åriga Binta Singh intygar att relationerna mellan olika etniska och religiösa grupper numera är goda. Hon är själv hindu, och hennes man till hälften är hindu, till hälften sikh.
–Men jag var ändå rädd att det här kunde hända. Efter attacken i Manchester tänkte jag att någon galning kunde få för sig något, säger hon, och nickar mot moskén.
–Det har hänt saker där tidigare. Folk har slängt in griskött i moskén, vet jag. Så jag förstår inte varför myndigheterna inte hade mer säkerhet på plats. Det borde ha gjorts mer för att förebygga detta, med tanke på hotbilden, säger hon, och lägger till:
–När sådant här händer riktas det mot alla som bor här – inte bara de muslimska invånarna. Jag har två barn, fem och sju år gamla. Vi bor ett stenkast från den här platsen. Och vem som helst hade ju kunnat komma upp ur tunnelbanan och bli påkörd. Så ja, jag är orolig. Det här är på väg att spåra ur helt.
Erik de la Reguera
