Paris. Sällan har så mycket hemlighetsmakeri omgärdat en presidents makttillträde som när Emmanuel Macron officiellt blir Frankrike statschef i dag, söndag. In i det sista är det höljt i dunkel vem som blir hans första premiärminister och hur den 39-årige Macron tänker sig att bygga en majoritet i parlamentet.
Är han höger, vänster eller mittemellan? Det är den stora knäckfrågan i fransk politik när Emmanuel Macron på söndagen vandrar uppför den röda mattan till Élyséepalatset.
Blott en vecka har gått sedan han besegrade extremhögerns Marine Le Pen med 66 procent av rösterna – men trots det hopp som han väckt hos miljontals fransmän, ställs Macron nu inför en politisk klass som möter honom med misstänksamhet.
Det var i Frankrike som höger–vänsterskalan en gång i tiden uppfanns. Åren efter franska revolutionen kom de mer radikala ledamöterna i nationalförsamlingen att sitta till vänster, medan de mer konservativa slog sig ned till höger.
Mycket vatten har runnit under Paris broar sedan dess, men skalan har bestått och bildat modell för otaliga andra parlament. På senare år har den dock också haft en tendens att leda till politiska låsningar i Frankrike, som minskat den sittande presidentens handlingsutrymme.
Det var det som Emmanuel Macron gick till val för att förändra. Hans nya parti, La République en marche (LRM), positionerar sig i mitten av det politiska spektret och är månt om att inte bli förknippat med något av lägren – samtidigt som det inte stänger dörren för etablerade politiker som vill samarbeta.
Målet är att snabbt lotsa igenom de reformer som Macron anser nödvändiga för att Frankrike ska fart på tillväxten, minska arbetslösheten och åter bli taget på allvar i EU och världspolitiken.
Men LRM är inte representerat i dag i nationalförsamlingen. Partiet leder i opinionsmätningarna inför parlamentsvalet i juni – men den närmaste månaden måste Macron söka stöd bland politiker som sannolikt inte skulle ha något emot att se honom snubbla och bli stämplad som enbart ”höger” eller ”vänster”.
En försmak kom nu i veckan, då LRM:s kandidater i parlamentsvalet presenterades. Hälften hade aldrig tidigare varit folkvalda, men ett tjugotal av de drygt 400 kandidaterna var gamla socialister – något som fick en av Macrons viktigaste allierade, mittenpolitikern François Bayrou, att dundra:
”Jag tänker inte vara med om att återvinna socialistregeringen!”
Efter ett krissamtal lyckades Macron få Bayrou att lugna sig – men för den nya presidenten är det påtagligt svårt att finna stöd till höger.
En lösning skulle kunna vara att utse en premiärminister som står till höger om mitten – men så sent som i fredags dementerade en tänkbar sådan kandidat, Alain Juppé, att någon överenskommelse nåtts:
”Det finns inte något avtal mellan Macron och mig”, skrev Alain Juppé på sitt Twitterkonto.
Macron har goda kontakter i Socialistpartiet efter sin tid som ekonomiminister, men utan stöd till höger kan han bland annat få svårt att reformera den franska arbetsmarknadslagstiftningen, så som han lovat. I fransk press spekuleras det därför nu om ett annat namn: Édouard Philippe, som är borgmästaren i Le Havre och står nära Juppé.
Redan på måndag reser Macron till Berlin för att träffa förbundskansler Angela Merkel. Utrikespolitiken är ett av de få områden där presidenten inte behöver rådfråga parlamentet, vilket gör att Macron sannolikt prioriterar den under den närmaste månaden. Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble beskriver också Macron som en ”stridskamrat” – ett eldunderstöd som den nyvalde presidenten sannolikt är tacksam för.
Erik de la Reguera
Installationsceremonin i Élyséepalatset i Paris
Kl 10 väntas den nya presidenten anlända till Élyséepalatset, som är den franska statschefens officiella residens. Han möts av den avgående presidenten. De båda har ett privat möte där bland annat koderna till Frankrikes omkring 300 kärnvapen överlämnas.
Den nya presidenten tilldelas Hederslegionens storkors och blir utsedd till stormästare av orden.
Presidentens installationstal hålls i Élyséepalatsets festsal inför en grupp särskilt utvalda dignitärer. Talet tv-sänds. Musik och salutskott avslutar ceremonin.
Senare under dagen besöker den nya presidenten även Den okände soldatens grav vid Triumfbågen och klockan 17 tas han emot av Paris borgmästare Anne Hidalgo i Hôtel de Ville, Paris stadshus.
Fakta.Presidentens makt
I Frankrike har presidenten stor makt över utrikes- och försvarspolitiken och utövar direkt kontroll över landets kärnvapen. Presidenten har i nödlägen dessutom rätt att styra landet med dekret – men det har hittills bara skett en gång.
I övrigt behöver presidenten stöd av parlamentet för sin politik, vilket även är fallet om han eller hon söker tillstånd för att regera genom så kallade förordningar (ej detsamma som dekret) under en kortare period. Det är också anledningen till att landets premiärminister ibland kan ha en annan partifärg än presidenten – vilket då kallas ”cohabitation”.
