PARIS. Emmanuel Macrons parti La République en Marche (LRM) presenterade på torsdagen 428 kandidater inför parlamentsvalet i juni, varav hälften aldrig tidigare ska ha varit folkvalda. DN:s korrespondent Erik de la Reguera svarar på tre frågor om Macrons satsning på att säkra en majoritet i Nationalförsamlingen.
Varför är parlamentsvalet så viktigt för den blivande presidenten?
– Emmanuel Macron gick till val på att lösa upp låsningarna i fransk politik och föra in nya ansikten i parlamentet. De löftena verkar han nu vilja uppfylla: hälften av kandidaterna för hans nya parti LRM har aldrig tidigare varit folkvalda, och 214 av 428 kandidater är kvinnor, enligt partiets talesperson.
– Flera opinionsmätningar tyder på att LRM kan bli Frankrikes största politiska parti efter valet. Det vore en stor framgång för Macron – men troligen också en nödvändig sådan, eftersom han behöver majoritetens stöd för att vara säker på att få igenom sin politik. Om presidenten i stället blir tvungen att utse en premiärminister av annan partifärg, finns risken att Macron tvingas ändra sina reformplaner eller skrinlägga dem helt.
Innehöll beskedet några överraskningar?
– En överraskning är att samtliga de 24 parlamentariker som nu tänker ta steget över till Macrons parti är socialister. Inte en enda tung representant för högerpartiet Republikanerna tycks ha fallit för Macrons locktoner. Bristen på etablerade högerpolitiker på listan kan leda till trovärdighetsproblem för LRM när partiet ska försöka framställa sig som ett oberoende mittenalternativ.
– Dessutom får den socialistiska förre premiärministern Manuel Valls kalla handen av Macrons parti – åtminstone formellt sett. LRM väljer nämligen att inte presentera någon egen kandidat i Valls valkrets.
Varför bara 428 kandidater, när det finns 577 platser i parlamentet?
– Detta är ett annat trovärdighetsproblem för Macron. Sedan i januari ska 19.000 personer ha anmält intresse för att kandidera för La République en Marche (LRM). Men ändå saknas det alltså kandidater i 149 valkretsar. Det beror på två saker: dels är det känt att partiet har svårt att få fram kompetenta kandidater överallt i landet, och dels vill man vänta in de högerpolitiker som ännu inte bestämt sig om de ska gå över till LRM. I väljarnas ögon riskerar det dock att se ut som att partiet är instabilt – och frågan kan uppstå om det är moget nog att regera.
Erik de la Reguera
