LONDON. Storbritanniens EU-utträde inleddes formellt på onsdagen, då artikel 50 i Lissabonfördraget aktiverades av premiärminister Theresa May.
DN:s korrespondent Erik de la Reguera svarar på tre frågor om konsekvenserna för brittisk inrikespolitik.
1. Vad innebär beslutet för Theresa Mays regering?
– För Theresa May betyder den historiska aktiveringen av artikel 50 att hon med viss trovärdighet kan hävda att hon har respekterat folkviljan – åtminstone om man med det avser resultatet i förra årets folkomröstning, då 52 procent av de brittiska väljarna röstade för att lämna EU.
– Men två år av hårda förhandlingar med Bryssel återstår, och även om May i sitt tal uppmanade britterna att stå enade så får hon räkna med att bli hårt ansatt av oppositionen. Såväl det EU-kritiska partiet Ukip och dess uppbackare i tabloidpressen, som de mer EU-vänliga partierna Labour och Liberaldemokraterna kommer att följa förhandlingarna noga och utgöra ständiga orosmoment för den konservativa regeringen.
Och då har jag inte ens nämnt utvecklingen i Skottland och Nordirland.
2. Vad händer i Skottland och Nordirland?
– I praktiken finns en risk för att Brexit leder till slutet för Förenade kungariket. I tisdags – bara en dag före aktiveringen av artikel 50 – röstade Skottlands parlament ja till att arrangera en ny folkomröstning om självständighet hösten 2018 eller våren 2019, något som den skotska försteministern Nicola Sturgeon nu ska söka brittiskt tillstånd för.
– 62 procent av skottarna röstade nej till Brexit och när jag besökte de skotska högländerna nyligen möttes jag av en växande vrede. Jag fick intrycket av att stödet för självständighet ökar, något som också styrks av flera opinionsmätningar. Cirka 50 procent av skottarna vill nu bryta sig loss.
– Även i Nordirland röstade en majoritet mot Brexit, och där driver det största republikanska partiet Sinn Fein kravet på en folkomröstning om att lämna Storbritannien. I nuläget vill dock färre än 30 procent av nordirländarna ansluta sig till Irland så där är situationen mindre akut för Theresa May.
3. Vad väntar nu?
– På kort sikt är två saker avgörande. Dels hur rättigheterna för EU-medborgare i Storbritannien garanteras (liksom britters rättigheter i övriga EU), och dels hur den brittiska ekonomin utvecklas.
– Det är ingen slump att Theresa May i sitt tal betonade att hon så snart som möjligt hoppas kunna ge besked om vad som kommer att ske med de omkring tre miljoner EU-medborgare – varav 100.000 svenskar – som lever i Storbritannien, liksom de omkring en miljon britter som bor i övriga EU.
– För att kunna säkra lugnet på hemmaplan – och inte minst i Skottland – måste May också hålla igång ekonomin. Hittills har den brittiska ekonomin klarat sig förhållandevis väl efter Brexit-omröstningen, med en tillväxt i nivå med Tysklands. Men pundets fall riskerar att leda till ökande inflation, och på sikt kan oron för utträdets andra konsekvenser orsaka grus i det brittiska maskineriet.
Erik de la Reguera
