CALAIS. Polis och rivningsarbetare började på tisdagen montera ned det informella flyktinglägret ”Djungeln” i Calais. Men en hel del migranter stannar kvar, och många minderåriga flickor och pojkar väntar ännu på besked om vad som kommer att hända med dem.
–Jag tänker vänta in i det sista. För jag vill åka till Storbritannien, inget annat. Att söka asyl i Frankrike skulle vara plan B för mig, säger 22-årige Mahgoud.
Mörkret har lagt sig över ”Djungeln” – det namn som lägret fått av invånarna i det. Mahgoud sitter runt en sprakande eld tillsammans med ett 20-tal andra sudaneser, bara ett stenkast från platsen där rivningsarbetet började på tisdagen.
Under några timmar röjde kravallpolis, rivningsjobbare och en grävskopa rent på omkring 150 kvadratmeter. Inte så mycket i ett läger som fram tills nyligen haft en befolkning på mellan 6 000 och 8 000. Många av tälten och skjulen som revs var också övergivna. Men signalen är svår att misstolka.
Runt elden mellan de skrangliga skjulen är stämningen bister.
– De säger att det är slut med ”Djungeln”. Men krigen i Afrika är inte slut. De bara fortsätter. Så länge det är på det viset kommer fler människor att komma. Alla här har sina egna skäl att resa, men kriget – det har vi gemensamt, säger Mahgoud och sveper med handen mot de andra runt elden.
Mahgoud har studerat statsvetenskap på universitet. Han vill inte visa sitt ansikte av rädsla för repressalier mot hans familj.
– Att britterna behandlar oss så här gör mig arg. Jag tycker att det borde vara en rättighet för alla att resa vart de vill. Och britterna har ett ansvar, så som de for fram i Afrika under kolonialtiden. Sudaneser stred för britterna i andra världskriget. Och så skickar de polis och hundar efter oss, säger Mahgoud, och skakar på huvudet.
–Jag tycker att Frankrike betett sig okej mot oss än så länge. Men nej, jag kommer inte att gå till hangaren, jag kommer att stanna så länge det går.
Långtifrån alla i lägret tänker så. Över 4 000 har lämnat ”Djungeln” på bussar sedan i måndags. Utrymningen har gått oväntat lugnt till och migranterna förs i snabb takt till omkring 300 olika flyktingförläggningar runt om i Frankrike, där de sedan ska ges möjlighet att söka asyl.
Pakistanske Thala, som DN berättat om i flera artiklar, är en av de som lämnat lägret: ”Jag är ute ur Djungeln! Jag vet inte riktigt var de tar mig, men det är någonstans i närheten av gränsen till Italien…”, skriver han i ett mejl.
Liksom många fruktar han att myndigheterna inte ska lyssna på hans rädsla för att återvända. Men de närmaste månaderna har han i alla fall en varm säng att sova i.
Kvar i lägret finns de som envist klamrar sig fast vid drömmen att ta sig till England. Men också flera hundra minderåriga flyktingar som getts tillfälliga sovplatser i härbärgen och enkelt inredda containrar, i väntan på att Storbritannien ska fatta beslut i deras ärenden.
Britterna har hittills tagit emot omkring 200 minderåriga. Det är oklart hur många fler som kan få chansen att korsa kanalen, men enligt hjälporganisationer rör det sig i första hand om pojkar och flickor som har släkt i England.
Till dem hör 17-åriga Noura och 16-åriga Fatima. De är båda från Sudan, och när DN möter dem står de och blickar ut över det natursköna franska landskapet. Dimman ligger som en tunn slöja över de gröna fälten runt lägret. Små knallar från en jakt hörs från skogen en bit bort.
– ”Djungeln” är väldigt farlig för oss kvinnor. Särskilt på natten. Jag har hört otäcka historier om sexuella trakasserier, så vi går aldrig dit när det är mörkt. Men i härbärget där vi fått sovplats har vi sängar, god mat och lär oss franska, säger Noura.
Liksom många andra här har Noura flytt kriget i sitt hemland och varit på resa i månader. Målet, det är England.
– Vi sov några nätter på gatorna i Paris efter att vi kom fram till Frankrike. Det var en jobbig upplevelse. Särskilt sättet som polisen behandlade oss. Och då bestämde jag mig för att jag ville vidare till England, säger Noura.
Men hon vet att det är långtifrån säkert att hon kommer få lyckas med det.
– Jag har en farbror i Northampton. Men jag vet inte om det räcker, säger hon.
Om hon ändå tar sig till England vill hon studera.
– Jag vill bli läkare eller författare – eller kanske fotograf, säger hon.
– Och jag ingenjör, så jag kan bygga hus, flikar Fatima in.
Erik de la Reguera
I veckan har Storbritannien tagit emot 200 ensamkommande flyktingbarn och ytterligare hundratals har intervjuats och väntar på svar.
Frankrikes inrikesminister Bernard Cazeneuve säger att alla ensamkommande som kan bevisa att de har släkt i Storbritannien kommer att få åka över kanalen.
Publicerat i DN den 26 oktober 2016.
