Många viljor om hur Brexit ska gå till

– Brexit betyder Brexit.

Det har Theresa May upprepat i bestämd ton sedan hon övertog premiärministerposten från David Cameron i juli.

Till en början tolkades det av många som att May vill se en ”hård Brexit”, det vill säga ett fullständigt utträde ur EU och ett slut på fri rörlighet för EU-medborgare som vill arbeta eller studera i Storbritannien. Men de senaste veckorna har tvivel börjat växa.

– Det hon sade var riktigt smart. Det tog ett tag innan folk förstod att det inte var ett riktigt svar på frågan om hur Brexit ska se ut, utan att det kan betyda lite vad som helst, säger Kenneth Clarke, veteran inom rege­ringspartiet Tories, i en intervju med New Statesman.

Clarke har haft tunga ministerposter i en rad högerregeringar sedan Margaret Thatchers tid. Han tillhör de inom Tories som ville stanna i EU. Men han inser också att han är i minoritet inom det konservativa partiet – och att riskerna med att inte sätta ned foten är stora.

– Ingen i regeringen har en aning om vad de ska göra när det gäller Brexit. Det är farligt att låta osäkerheten bestå för länge när det gäller internationella politiska relationer och handelsförbindelser, säger Kenneth Clarke.

Theresa Mays största uppgift på den partikongress som inleds på söndagen i Birmingham blir att stilla denna växande oro – inte bara inom det egna partiet, utan även i landet och i resten av Europa.

Men det är en delikat balansgång hon har att gå. De mest konservativa och EU-kritiska rösterna inom Tories vill inte acceptera någonting annat än ett fullständigt utträde, vilket skulle innebära att Storbritannien lämnar den inre marknaden och börjar förhandla om ett separat handelsavtal med EU – något som kan ta många år.

Samtidigt vill May inte fjärma sig helt från den mittenfalang som stod nära förre premiärministern David Cameron.

Vanligtvis slås de stora linjerna fast i talet som partiledaren håller den sista dagen på kongressen, men i år kan riktningen tas ut redan på söndag, då Theresa May deltar vid programpunkten ”Att göra Brexit till en framgång”.

Om hon inte är tillräckligt tydlig finns risk för att de ministrar som i brittisk press kallas Mays tre ”brexitörer” (jmf musketörer) – Brexitminister David Davis, utrikesminister Boris Johnson och handelsminister Liam Fox – stjäl showen och kanske rent av hamnar i öppen konflikt.

Premiärministern har redan fullt sjå att hålla ordning på dem.

David Davis sade nyligen att han inte ser något sätt att minska invandringen från EU, utan att det också leder till att Storbritannien tvingas betala ett ekonomiskt pris i form av att lämna den inre marknaden. Det fick han bannor av premiärministern för – om än kanske mest på grund av att han tycktes spela bort förhandlingskort i förtid.

Kort därefter gjorde Boris Johnson en helt annan analys än Davis i en intervju i Sky News:

– De vill få oss att tro att vi måste acceptera fri rörlighet om vi ska få tillgång till den inre marknaden. Struntprat. Det är helt olika saker, sade Johnson, till flera EU-länders häpnad.

Boris Johnson fortsatte ogenerat med att dra upp den brittiska förhandlingsstrategin:

– I början av nästa år kommer EU att få ett formellt brev från oss som aktiverar artikel 50, sade han.

Återigen fick premiärministerns kansli gå ut med en dementi: något datum är inte satt för aktiveringen av artikel 50, som inleder den formella processen för utträdet ur EU. Theresa May har enbart sagt att aktiveringen inte kommer att ske före årsskiftet, och ”regeringens linje har inte förändrats”, underströks i uttalandet – med tydlig adress Johnson.

Viss respit kan Theresa May ändå finna i att inte heller oppositionspartiet Labour har någon tydlig linje i frågan. Men med bara tre veckor kvar till nästa stora EU-toppmöte, där May kommer att utkrävas svar om Brexit, förväntar sig många i Storbritannien någon typ av besked.

Erik de la Reguera

Bakgrund: