Rapport från kölden

Isen har inte hunnit lägga sig på Nybroviken, men det är likväl förbannat kallt. Kylan kom snabbt i år. Det är långkalsongväder, och för mig är det inte långkalsongväder om det inte är minus femton.

Dramaten ser naken ut i vintersolens sken.

Ett par hundra tappra står och gör åkarbrasor på Raoul Wallenbergs plats. Det knarrar under skorna när de gungar fram och tillbaka och byter tyngdpunkt. Det påminner lite om en flock pingviner. En envis flock pingviner.

Högtalarna är inte särskilt stora, men den här dagen räcker de gott och väl för att alla ska höra vad som sägs. Inte som på Medborgarplatsen i höstas. Då hörde jag inte när Stefan Löfven sa att man i hans Europa inte bygger murar. Fick lyssna på SVT Play. Hände det ens?

1944 var det ransoneringar på grund av kriget, säger en man från Göteborg. Hade vi råd då, så har vi råd nu. Vantar  flappar mot varandra, någon ropar något för att instämma. Refugees Welcome, står det på hemmagjorda plakat.

Det mesta är hemmagjort här.

En tjej med kort hår och mössa hoppar lodrätt för att hålla sig varm.

I Rosenbad är det tyst.