MIHUAGONO. Oljeutvinning i Amazonas har lett till en konflikt på liv och död med isolerade urfolk. Regeringen i Ecuador är villig att avstå från oljan under regnskogen, men bara i utbyte mot miljardbelopp. Och hittills har världens rika länder ställt sig kallsinniga till förslaget.

Tusentals fåglar och insekter skapar en tät ljudmatta när vi färdas genom nationalparken Yasuní i östra Ecuador. Under trädkronorna i denna del av Amazonas finns världens största biologiska mångfald. På en enda hektar sägs fler växt- och insektsarter samsas än i hela Europa.

Men längs grusvägarna slingrar också tjocka tentakler av stål. De sträcker sig kilometer efter kilometer in i skogen och löper slutligen samman i konstgjorda gläntor där borrtorn med eldsprutande skorstenar reser sig mot skyn.

– Det får vara nog nu. Vi vill att regeringen slutar ge nya utvinningstillstånd till oljebolagen. Vi vill bevara skogen och satsa mer på ekoturism så att de ”okontaktade” folken får vara i fred, säger César Nihua, som är talesman för en av waoranifolkets organisationer, Onwo.

Hans folk har levt här i århundraden. De fick kontakt med omvärlden när amerikanska missionärer trängde in i djungeln på 1950-talet. Några årtionden senare hittades olja under djungeln, och i dag lever många waorani på ersättningar som oljebolagen betalar för att få tillgång till deras mark.

Men nyligen inträffade något som fått även de mest positivt inställda att omvärdera oljebolagens närvaro.

Den 5 mars i år var den 70-årige Ompore Omeway och hans 64-åriga fru Boguenei på väg hem från en jakt när de stötte på ett åttiotal män i närheten av sin by Yarentaro. Desperata skrik hördes, och Ompore Omeway hittades senare död, genomborrad av femton spjut. Även hans frus liv hade tagits med spjut.

De som utförde dådet tillhör gruppen taromenane, en del av waorani­folket som valt att fortsätta leva i isolering från omvärlden. Mycket lite är känt om dem. De har fotograferats från flygplan vid enstaka tillfällen och tros uppgå till några tusen individer.

– Ompore var en av ytterst få som haft sporadisk kontakt med taromenane. När jag talade med honom strax före attacken sade han att de hade hotat honom och sagt att ”det måste bli ett slut på föroreningarna och oljudet”. Han försökte hålla sig väl med dem genom att lägga ut macheter och knivar. Stål finns ju inte i djungeln, så föremålen är värde­fulla för dem. Men till slut verkar de ha tröttnat på oljebolagens intrång och lade skulden på oss, säger César Nihua.

Platsen för attacken ligger i ”block 16” i Yasuní, där det spans-ka oljebolaget Repsol utvinner olja. Efter händelsen har bolagets privata vaktbolag nekat journalister tillträde, så DN har inte kunnat besöka byn. Men César Nihua var på plats kort efter attacken och han är övertygad om att det ”oljud” som stört taromenane var oljebolagens mullrande elgeneratorer.

Vi möter honom och andra representanter för waoranisamhällen i byn Mihuagono. Stämningen är spänd – ingen vill att spjut ska ställas mot jaktgevär. Men en rädsla finns för att en kritisk punkt kan ha nåtts.

– Våra schamaner varnar för en nära förestående attack. Bara här runt Mihuagono har taromenanekrigare setts till minst tre gånger, säger César Nihua och sveper med handen över sluttningarna.

Ett par dagar efter vårt besök kommer katastrofala nyheter. Anhöriga till paret Omeways har gett sig ut i djungeln för att hämnas. Enligt vittnesuppgifter kan ett tjugotal personer ha dödats i en attack mot ett isolerat taromenaneläger. Men detaljerna om den misstänkta massakern är fortfarande oklara på grund av det inte gått att lokalisera brottsplatsen.

I huvudstaden Quito beklagar den ansvariga ministern Ivonne Baki utvecklingen, men hon ställer sig kallsinnig till kravet på att sätta stopp för mer oljeexploatering. Oljeexporten är landets största inkomstkälla, och på senare år har oljebolag från Asien, Amerika och Europa fått tillstånd att tränga allt djupare in i regnskogen.

– Ecuador har som alla länder rätt att exploatera sina naturresurser. Det är bara med omvärldens hjälp som vi kan bevara Amazonas, säger Ivonne Baki till DN.

Hon är ansvarig för ”Yasuní ITT”, ett pilotprojekt som lanserades av Ecuador för ett par år sedan och som hyllats som revolutionärt nytänkande av miljöaktivister som Al Gore. Idén är att landets regering kan avstå från att utvinna en del av oljan i den 9 800 kvadratkilometer stora nationalparken i utbyte mot att omvärlden donerar 25 miljarder kronor – motsvarande 50 procent av oljans marknadsvärde.

Projektet löper över tretton år och hittills har omkring 300 miljoner dollar samlats in.

–  Jag hoppas givetvis att även länder som Sverige ska stötta initiativet, säger Ivonne Baki.

Än så länge har Sveriges regering inte visat något större intresse. Däremot finns det en annan form av svensk närvaro i Yasuní: AP-fondernas investeringar i oljebolaget Repsol.

Första, andra, fjärde och sjunde AP-fonden ägde vid årsskiftet aktier till ett värde av totalt nära 300 miljoner kronor i Repsol. Bolaget har tidigare fått kritik av miljöorganisationer för utvinning i känsliga regnskogsområden, men då försvarat sig med att det skett i samförstånd med lokalsamhällen och att man satsat stora belopp på att skydda miljön.

För Johan Florén, kommunikationschef på Sjunde AP-fonden, är uppgifterna om Repsols koppling till våld mot isolerade urfolk nya.

– Vi har tidigare uppmärksammat Repsols verksamhet i Peru, men om den nya informationen om Ecuador stämmer kommer vi så klart att väga in det nästa gång vi avgör vilka företag som ska vara svartlistade hos oss, säger han.

Men skulle man då, som Ecuadors regering föreslår, kunna investera i att bevara regnskogen i stället för i utvinning av oljan?

– Det är i så fall ett politiskt beslut som vi på AP-fonden inte kan ta. Vårt uppdrag är att se till att svenskarna får så bra pensioner som möjligt, säger Johan Florén.

Erik de la Reguera

Stora oljetillgångar och rikt djurliv

Nationalparken Yasuní ligger i östra Ecuador och är en del av Amazonas regnskog. Området hyser stor biologisk mångfald. Omkring 100 000 insektsarter finnas här.

2010 skapades projektet Yasuní ITT av Ecuadors regering för att ge regeringar och företag i omvärlden möjlighet att investera för att skydda området. Villkoret är att Ecuador får 50 procent av den oexploaterade oljans marknadsvärde i ersättning.

Vissa miljöaktivister kallar det innovativt, medan andra ser det som ren utpressning från Ecuadors sida.

Lever utan kontakt med omvärlden

Waoranifolket har levt i flera hundra år i nationalparken Yasuní. På 1950-talet fick merparten av dem kontakt med omvärlden när missionärer trängde in i djungeln. I dag lever många waorani i bysamhällen och bedriver ekoturism eller får intäkter från oljebolagen.

Två grupper av waoranifolket, taromenane och tagaeri har valt att fortsätta leva i närmast total isolering utan kontakt med omvärlden.

--

Publicerat i DN den 20 april 2013.