MEXICO CITY. Ursprungsbefolkningen i sydvästra Colombia har tröttnat på att ständigt hamna i korselden mellan Farcgerillan och regeringstrupperna. Sedan några veckor tillbaka genomför indianerna i provinsen Cauca ickevåldsaktioner för att köra i väg de stridande parterna.
– Det är nästan dagligen skottlossning här. Såväl gerillasoldater som regeringstrupper tränger sig in i familjers hem och begår övergrepp. Granater träffar våra hus. Och gerillan försöker tvångsrekrytera våra pojkar, säger James Yatacue till DN via telefon från Caucaprovinsen i sydvästra Colombia.
Han är nasaindian och ledare för organisation Cric i området kring den lilla staden Toribio. Intensivt grön djungel täcker bergen i den natursköna regionen, som varit nasafolkets hem i flera århundraden. Men på senare tid har de också tvingats utstå ett alltmer upptrappat gerillakrig.
Den marxistiska Farcgerillan – med minst 8 000 man i sina led – har etablerat baser i bergen kring Toribio, eftersom regionen är en viktig knutpunkt för smuggling av kokain söderut mot Stillahavskusten och transitlandet Ecuador.
Det senaste året har Colombias regering skickat trupper till området i ett försök att slå mot gerillans kassaflöde; regionen har militariserats och strider blivit vanliga.
Gerillan beskjuter militärerna med granater och maskingevär från bergen medan arméns attackhelikoptrar besvarar elden. Men de som dödas och skadas är inte sällan oskyldiga civila.
– Alla statliga myndigheter här kontrolleras av militären. Men vi har fått nog nu. Våldet måste få ett slut, säger James Yatacue till DN.
Droppen som fick bägaren att rinna över kom för en knapp månad sedan. Då lät Farcgerillan ett dödligt regn av granater falla över Toribio under tre hela dagar. Målet för beskjutningen var troligen militärbasen, men gerillans sikte var så dåligt att sex nasaindianer skadades allvarligt och ett drygt hundratal blev hemlösa efter att deras hus träffats.
Flera hundra obeväpnade nasamän och -kvinnor gick då till regeringsarméns militärbas och körde bort trupperna med lättare knuffar och tillrop. Ett par dagar senare vandrade de också upp i bergen – enbart beväpnade med träpåkar och mod – och sjasade i väg en stor grupp Farcsoldater.
Båda händelserna har dokumenterats på film och fått stort genomslag i Colombia, där civila ofta tvingats agera statister under de mer än 40 åren av väpnad konflikt. Men landets president Juan Manuel Santos har hittills inte visat någon förståelse för indianernas agerande och vägrar gå med på deras krav om att armén ska lämna området.
– Inte en enda centimeter av vårt lands territorium kommer att demilitariseras, säger Santos, som vill undvika att Farc får en fristad.
Men när Santos besökte Toribio nyligen blev han utbuad av lokalbefolkningen, samtidigt som en lokal Farcledare höll hov för pressen ett par kilometer därifrån.
Saken blev knappast bättre av att det i slutändan var de obeväpnade, civila indianerna som än en gång fick köra bort gerillasoldaterna, medan regeringstrupperna vaktade presidenten.
– Santos vill framställa sig som en handlingskraftig och hårdför president, men risken finns att han nu är på väg att förlora en viktig allierad i konfliktzonen: urfolken. Jag tror att de här händelserna snarast minskar hans chanser att bli omvald i valet 2014, säger statsvetaren Jorge Restrepo vid forskningsinstitutet Cerac.
Farcgerillan har de senaste åren lidit en rad svåra nederlag, men överlevt tack vare intäkterna från kokainproduktion, utpressning och illegal gruvnäring. Samtidigt har gerillan också börjat använda sig mer av vägbomber och krypskyttar, vilket gjort det svårt för regeringen att upprätthålla bilden av att kriget närmar sig sitt slut.
I de stora städerna är konflikten förvisso närmast helt frånvarande, men på landsbygden i södra Colombia växer en frustration.
– Vi tror att freden bara kan uppnås genom att armén drar sig tillbaka och ger oss möjlighet att köra bort Farc med våra ickevåldsmetoder, säger James Yatacue, vars organisation vill att regeringen respekterar det självstyre som urfolkens reservat har enligt författningen.
Tidigare i veckan fick två andra urfolk i provinsen Guaviare rätt mot staten i författningsdomstolen sedan de protesterat mot en militärbas som byggts på deras mark. Men det beslutet kommer att överklagas – då regeringen hävdar att nationens säkerhet alltid bör sättas i första rummet.
I den polariserade konflikten i Colombia blir också den som försöker hålla sig neutral lätt misstänkliggjord.
De senaste dagarna har en rad anonyma militärkällor läckt uppgifter till medier om att indianrörelsen i Cauca ”infiltrerats” av Farc. Några konkreta bevis har inte lagts fram, men uppgifterna oroar James Yatacue.
– Det finns en rasistisk antydan om ”lättledda indianer” i de där anklagelserna. Men vi kan bara fortsätta visa i handling att vi är lika kritiska till Farc som regeringsarmén.
Erik de la Reguera
Tiotusentals liv till spillo
Den väpnade konflikten i Colombia har pågått i över 40 år och krävt tiotusentals människoliv.
Vänstergerillorna Farc och ELN har försvagats på senare år, men har fortsatt en stark ställning i de provinser där kokainproduktionen är som störst.
Omkring 1,4 procent av befolkningen tillhör de olika urfolken, varav många tilldelades reservat under kolonialtiden.
Många av urfolken vill inte ta ställning i konflikten mellan gerillorna och staten, men är måna om vetorätt om utvinningen av naturresurser, utbildning på det egna språket, bättre sjukvård, försörjning och boende.
Samtidigt slår striderna mellan armén och gerillan hårt mot urfolken. Enbart i staden Toribio, med 25 000 invånare, har 97 civila dödats i konflikten.
--
Publicerat i DN den 6 augusti 2012
