MEXICO CITY. Den colombianska Farcgerillan frigav natten till tisdagen sex poliser och fyra soldater, som uppges vara de sista fångarna av denna typ i gerillans våld. Männen hade hållits frihetsberövade i djungeln i mellan 11 och 14 år.

”Vi har landat, hoppet har landat! De lever och är fria – och nu börjar sökandet efter fred!” twittrade ex-senatorn och medlaren Piedad Cordoba från den helikopter som förde de frigivna fångarna till staden Villavicencio i centrala Colombia.

Bilderna från landningsbanan visar tio trötta men lyckliga män i uniform. En av dem, sergeanten José Libardo Forero, hade fått tillstånd att ta med sig sitt husdjur från djungeln – en tapir.

Frigivandet innebär en stor lättnad för de anhöriga, men kan också vara början på slutet för en epok i Colombias historia. Sedan 1996 har Farc kidnappat soldater, poliser och politiker för att försöka tvinga fram en fångutväxling – något som inte har lyckats, men orsakat stort lidande. Mest känd bland gerillans offer är Ingrid Betancour, som fritogs 2008.

Nu har Farcs ledning, med ”Timochenko” i spetsen, lovat sluta upp med denna sorts frihetsberövanden. De tio männen som landade i Villavicencio natten mot tisdagen svensk tid var av allt att döma de sista fångarna av denna typ.

Men enligt organisationen Fundacion País Libre sitter fortfarande flera hundra civila fångna i gerillans läger i väntan på en lösensumma.

Kidnappningar i ekonomiskt utpressningssyfte har länge varit viktiga för gerillans ekonomi, men nu säger Farc att man ska upphöra även med dem.

Erik de la Reguera

Kidnappningar för politiska och ekonomiska syften

Farcgerillan har sedan 1996 kidnappat soldater, poliser och politiker för att tvinga fram en fångutväxling (gerillan anser att minst 500 av dess anhängare sitter fängslade av politiska skäl). Den svåra humanitära situationen i djungeln har dock lett till hård kritik mot Farc – och på senare år har gerillan successivt frigett fångar.
Kidnappningar är också en viktig inkomstkälla för Farc.

—

Publicerat i DN den 4 april 2012.

MEXICO CITY. I dag är det 30 år sedan starten på Falklandskriget, en konflikt som fick långtgående politiska konsekvenser för såväl Storbritannien som Argentina. Dispyten lever kvar – och handlar numera om olja – men kulorna har förbytts till ord.

– De vill få det till att det är vi som är ’de onda’ i den här historien. Men kom ihåg: nästa år är det 180 år sedan Storbritannien körde bort våra trupper från öarna, sade Argentinas president Cristina Kirchner nyligen.

Hon talade så klart om Falklandsöarna, eller Las Malvinas, som de kallas i Argentina. Själva namnskillnaden visar att konflikten sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Men nationalistiska hårklyverier om vem som satte sin fot först på öarna döljer en annan och mer krass verklighet.

Så var det också den 2 april 1982, då argentinska trupper landsteg på Falklandsöarna. Militärjuntan i Argentina talade om nationalism – men den egentliga avsikten var att avstyra kritik mot människorättsbrott och en allt sämre ekonomi.

Öarna ansågs sakna ekonomiskt värde, så juntan hoppades att britterna skulle släppa dem lättvindigt. Men Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher slog tillbaka militärt. Dokument som tidningen The Guardian tagit del av visar att USA:s regering fruktade att kriget kunde bli Thatchers fall. Men invasionsstyrkan besegrades och ett drygt år senare föll istället militärjuntan i Argentina, samtidigt som Thatchers position stärktes i England.

När minnet nu ska högtidlighållas är konflikten på väg att flamma upp igen. Olja har hittats vid provborrningar utanför Falklandsöarna, vilket fått den argentinska regeringens intresse att öka.

President Kirchners största problem är dock att de omkring 3000 invånarna på Falklandsöarna faktiskt vill tillhöra Storbritannien.

-Vi tänker stå upp för befolkningens rätt till självbestämmande, försäkrar Storbritanniens premiärminister David Cameron.

Argentina anklagar ändå britterna för kolonialism och hotar med en ekonomisk blockad – såväl vad gäller turism som fiske – något som de fått stöd för av en rad andra regeringar i Sydamerika.

Inte mycket tyder dock på att det ska urarta i krig. I dag är Argentinas regering demokratiskt vald – något man paradoxalt nog kan tacka Falklandskriget för.

Erik de la Reguera

Tvisten går tillbaka till 1700-talet

Falklandsöarna (eller Malvinerna) har omkring 3 000 invånare och är ett självstyrande brittiskt utomeuropeiskt territorium. Omkring 90 procent av invånarna är brittiska medborgare och en överväldigande majoritet vill tillhöra Storbritannien.

Tvisten går tillbaka till 1700-talet, då såväl franska som brittiska och spanska kolonisatörer anlände till öarna. Även Argentina gjorde anspråk på ögruppen 1832. Ett år senare återvände britterna.

Falklandsöarna ansågs länge sakna något större ekonomiskt värde. 2010 hittades dock olja i vattnen utanför Falklandsöarna, vilket fått Argentina att återuppta sina anspråk.

—

Publicerat i DN den 2 april 2012.