MEXICO CITY. Omkring 900 döda delfiner har flutit i land i norra Peru de senaste månaderna. Forskarna är förbryllade över massdöden, som kan ha koppling till allt ifrån ett virusutbrott till oljeexploatering.

Det var i slutet på januari som de första rapporterna kom: delfiner hade flutit i land döda på en rad olika stränder i norra Peru. Däggdjuren befann sig i långt gången förmultning, så det var svårt att avgöra dödsorsaken.

Sedan dess har ytterligare flera hundra delfiner hittats döda längs landets kust. Det totala antalet sägs nu vara uppe i 877, varav omkring 90 procent varit långnosade delfiner (Delphinus capensis) och de resterande tillhört arten svarta tumlare (Phocoena spinipinnis).

–  Vår huvudhypotes är att orsaken är en vvirussjukdom besläktad med mässling. Men vi måste avvakta provsvaren innan vi kan vara säkra, säger Perus vice miljöminister Gabriel Quijandría, som erkänner att det som inträffat är mycket ovanligt.

Aktivister i miljörörelsen tror att massdöden kan ha koppling till sökandet efter olja och gas utanför Perus kust, där oljebolag använder sig av en teknik baserad på intensiva ljudvågor i prospekteringen.

–  Tekniken orsakar luftbubblor som kan ge delfiner inre blödningar, säger Carlos Yaipén på organisationen Orca.

I januari och februari påträffades sammanlagt 179 delfiner – var­av 108 döda – även på stränder ­ i­ Cape Cod i delstaten Massachusetts i nordöstra USA, något som ännu inte fått en tillfredsställande förklaring. Och för knappt två månader sedan förirrade sig omkring 30 delfiner upp på en strand i Rio de Janeiro.

Det är oklart om det finns något samband mellan händelserna.

Erik de la Reguera

Delfiner. Tidigare mystiska händelser

Peru: Minst 877 delfiner har hittats döda på stränder i norra Peru sedan slutet på januari.

USA: I februari påträffades 179 delfiner på en strand i Cape Cod. Drygt hundra av dem var döda. Marinbiologer söker fortfarande efter en förklaring.

Brasilien: I början på mars filmas 30 levande delfiner som förirrat sig upp på en strand i Rio de Janeiro i Brasilien.

Det är ännu oklart om det finns något samband mellan händelserna.

—

Publicerat i DN den 25 april 2012.

MEXICO CITY. I Colombia inleddes i veckan rättegången mot en 56-årig svensk som står åtalad för att vara en hög ledare för Farcgerillan. Han riktar skarp kritik mot UD för bristande engagemang och säger i en intervju med DN: ”Jag har kidnappats och hålls fängslad för att jag är en oppositionell journalist.”

– Det här fängelset är byggt för två tusen fångar, men vi är mångdubbelt fler här (i La Picota-fängelset, DN:s anm). Vi släpps aldrig ut i friska luften. Mördare, knarkhandlare och före detta paramilitärer samsas på ett litet utrymme. Ibland fruktar jag för min egen säkerhet, säger den 56-årige svensken till DN.

I rättegången som nu inletts i Bogotá står han åtalad för terrorbrott och riskerar ett långt fängelsestraff. Han uttrycker stark oro för att UD ännu inte gjort hans fall till en politisk fråga.

– Detta är ett angrepp på press- och yttrandefriheten. Man får inte glömma det, säger han.

Sedan mitten på 1990-talet har 56-åringen varit redaktör för den spanskspråkiga nättidskriften Anncol, med bas i Stockholm. I den rollen har han närmast regelmässigt publicerat den colombianska Farcgerillans kommunikéer, vilket irriterat Colombias regering påtagligt.

För ett år sedan greps 56-åringen när han anlände till Venezuela för att besöka några vänner. Han utlämnades sedan på oklara grunder till Colombia utan att någon UD-personal fått träffa honom.

Mannen är svensk medborgare sedan år 2000, har bott i Sverige i nära 20 år och har inte längre kvar sitt colombianska medborgarskap. UD har därför bett Venezuela om en förklaring, men inte fått något svar.

– I princip har jag kidnappats. Och nu genomförs en politisk process mot mig här i Colombia, säger 56-åringen.

Åklagarsidan anser att svensken är en av Farcs huvudmän i Europa och att Anncol används till propaganda och insamling av pengar till gerillan. Dokument som påträffats i den dödade gerillaledaren Raúl Reyes datorer sägs styrka detta, men dessa bevis kan inte längre användas i målet eftersom högsta domstolen i Colombia underkänt materialet.

Nu grundas åtalet i stället på vittnesmål från avhoppade Farcmedlemmar. Men när rättegången inleddes i måndags avvisade domaren flera av åklagarens nya vittnen, eftersom de tillkommit för sent. Beslutet har överklagats, vilket lett till ett uppehåll i förhandlingarna.

Riksdagsledamoten Jens Holm (V) är ett av försvarets vittnen. Han var med och grundade Anncol, men är i dag inte längre aktiv i redaktionens arbete. Även han är kritisk till att fallet behandlas som ett vanligt konsulärt ärende av UD.

– Man borde agera på ett kraftfullare sätt när en svensk medborgare i praktiken kidnappas på det här sättet. Jag tycker att regeringen agerar fegt, säger Holm.

UD:s presschef Anders Jörle svarar att man bara följer de rutiner som gäller i den här typen av fall.

– Vi tar inte ställning till anklagelserna, säger han.

Men har ärendet tagits upp med den colombianska regeringen?

– Nej.

Har ni några planer på att göra det?

– Nej.

Rättegången väntas återupptas inom tre till sex veckor.

Erik de la Reguera

Anklagas ha Farcsympatier

Anncol (spansk förkortning för Nyhetsbyrån Nya Colombia) är en spanskspråkig nättidskrift om den politiska situationen i Colombia.

Den har bas i Stockholm och grundades 1995.

Skribenterna ger numera ofta intryck av att sympatisera med den av EU och USA terrorstämplade marxistgerillan Farc, vars kommunikéer också publiceras på sajten.

Anncols redaktion vidhåller att den är oberoende, medan den colombianska regeringen hävdar att det rör sig om ett inofficiellt partiorgan för gerillan.

Farcgerillan känd för kidnappningar och kokain

Marxist-leninistiska Farc är Colombias största gerilla, men är i dag tillbakapressad efter en rad hårda bakslag.

Farcgerillan har flera tusen medlemmar.

Gerillan, som gjort sig känd för spektakulära kidnappningar och omfattande kokainhantering, har bedrivit krig mot den colombianska staten i över 45 år.

Tiotusentals människor har fallit offer i konflikten mellan staten och Farc.

—

Publicerat i DN den 20 april 2012.

MEXICO CITY. ”En öppet fientlig handling.” Så reagerade Spaniens regering i går på Argentinas förestående nationalisering av det spanskägda energibolaget YPF. Men Argentinas president Cristina Kirchner hotar med ännu fler övertaganden.

– Jag vill göra en sak klar. De bolag som har sin verksamhet här i landet är att betrakta som argentinska ­bolag. Och det alldeles oavsett om deras aktieägare råkar bo utomlands!

Med de orden avfärdade president Kirchner de spanska protesterna mot att hennes regering tänker ta kontroll över 51 procent av aktierna i energibolaget YPF. Kirchner antydde också att andra spanskägda bolag och banker kan stå på tur.

– Det här rör sig inte om en strategi för ”förstatliganden”! Det handlar om att återerövra vårt lands suveränitet, sade Cristina Kirchner.

Energibolaget YPF är i dag Argentinas största bolag och fram till den privatisering som ägde rum 1989 ägdes det av den argentinska staten. Men i drygt ett decennium har majoriteten av YPF:s aktier tillhört det spanska bolaget Repsol, vars ledning inte har mycket till övers för Kirchners tal om suveränitet.

– Detta är bara ett försök att dölja den ekonomiska och sociala kris som Argentina står inför, sade Repsols styrelseordförande Antonio Brufau i går.

Han uppskattade värdet på de aktier som Kirchner vill överta till omkring 70 miljarder kronor. Men inte mycket tyder på att Argentina kommer att betala mer än en bråkdel av det. Spaniens regering har därför reagerat kraftigt.

– Vi ser detta som en öppet fientlig handling och vi kommer att vidta de åtgärder vi finner nödvändiga, sade Spaniens utrikesminister José María Margallo.

Den argentinska regeringen hävdar att den förgäves försökt få YPF att öka investeringarna inom landet, och att avsikten med övertagandet är att ta kontroll över olje- och naturgasreserverna och hindra en annalkande energikris.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. Nej till en legalisering av droger och nej till att släppa in Kuba i värmen. De väntade men omstridda beskeden gav Barack Obama när han mötte Latinamerikas ledare vid ett stort toppmöte i Colombia i helgen.

– Min personliga åsikt är att en legalisering av droger inte är rätt väg att gå. Men jag instämmer i att vi måste basera oss på vetenskapliga fakta och jag är öppen för en debatt, sade Barack Obama på toppmötet Summit of the Americas i Cartagena, Colombia.

Guatemalas president Otto Pérez Molina hade inför mötet föreslagit ”en reglerad legalisering”, vilket i praktiken skulle göra försäljning av exempelvis cannabis och kokain lika laglig som handeln med alkohol och tobak.

Flera presidenter i Latinamerika har gett Pérez Molina indirekt stöd genom att betona att ”kriget mot knarket” måste omprövas.

Ännu sent på söndagskvällen svensk tid pågick debatten om en legalisering, vilket i sig var ett smått historiskt brott mot traditionen.

De största rubrikerna har annars handlat om hemskickandet av elva av Barack Obamas Secret Service-agenter från Colombia. Omständigheterna är oklara, men misstankar finns om att de ska ha anlitat prostituerade före toppmötet. Till saken hör att kokain och andra droger är vanligt förekommande på bordeller i Colombia.

Barack Obama gav intryck av att vilja stärka banden till Latinamerika, men utan att reta väljare på hemmaplan inför presidentvalet i november. Det senare märktes inte minst i den laddade frågan om Kubas uteslutning från toppmötet.

Venezuela, Bolivia och övriga länder i samarbetsorganisationen ALBA hotar att bojkotta nästa Summit of the Americas om inte Kuba bjuds in. Men USA och Kanada fortsätter som enda länder i regionen att motsätta sig detta.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 16 april 2012.

MEXICO CITY. Är det dags att göra tillverkning, transport och konsumtion av droger lagligt? Den frågan väntar Barack Obama när han i helgen möter presidenterna i Nord-, Syd- och Centralamerika och Karibien vid toppmötet Summit of the Americas.

– Vi håller på att förlora ’kriget mot knarket’. Det är dags att vi erkänner det. Vi måste tänka nytt och våga pröva andra alternativ, sade Guatemalas högerpresident Otto Pérez Molina innan han steg ombord på det plan som tog honom till helgens stora toppmöte i den colombianska staden Cartagena.

I söndags skrev Pérez Molina en stort uppslagen debattartikel i den engelska tidningen The Observer, i vilken han föreslår en legalisering av tillverkning och konsumtion av droger. Anledningen: att länder som Guatemala håller på att förlora kampen mot maffian på grund av fortsatt stark efterfrågan på droger.

Det är första gången som en sittande statschef i Latinamerika så öppet utmanar USA:s förbudslinje. Utspelet kan mycket väl vara tänkt att sätta press på USA i förhandlingar om ökat ekonomiskt stöd, men den guatemalanske presidenten vet också att han ansluter sig till en växande idéströmning i regionen.

Presidenterna i Colombia, Costa Rica och Panama har sagt att de gärna ser ”en debatt om alternativen”, även om de undviker att öppet ta ställning för en legalisering. Något beslut väntas inte tas under helgen, men om förslaget kommer upp på bordet är det smått historiskt.

Den andra stora frågan vid mötet handlar om kommunistregimen på Kuba. En rad länder kräver att Kuba tillåts delta vid regionala topp­möten som detta, något som USA länge har motsatt sig.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN den 14 april 2012.

Guatemalas högerpresident Otto Pérez Molina har i söndagens The Guardian (Observer) en debattartikel som lär gå till historien. Bland annat skriver han:

“Our proposal, as the Guatemalan government, is to abandon any ideological position (whether prohibition or liberalisation) and to foster a global intergovernmental dialogue based on a realistic approach – drug regulation. Drug consumption, production and trafficking should be subject to global regulations, which means that consumption and production should be legalised but within certain limits and conditions. And legalisation therefore does not mean liberalisation without controls.”

Budskapet kommer från en före detta general som anklagats för grova människorättsbrott under inbördeskriget i Guatemala, och vars främsta budskap i valrörelsen var hårda tag mot brottslingar. Så vad grundar då president Pérez Molina sitt radikala ställningstagande på? Konkreta erfarenheter och pragmatism, enligt honom själv.

“Twenty years ago, I became head of intelligence services in the Guatemalan army. In this capacity, I had to co-ordinate operations with several United States and Latin American agencies dealing with the fight against drug trafficking. […] Probably the most important victory on this front was our sophisticated and discreet intelligence operation that led to the arrest of a prominent Mexican drug lord, who was subsequently sent to Mexico for trial.

None the less, the drug lord stayed in jail only eight years, managing to escape from a high-security prison, something that in itself shows the corrupting tentacles of drug trafficking. Today, this capo is listed among the 10 richest men in Mexico, and one of the richest and most influential men on Earth according to Forbes magazine. Some analysts even consider him the most prominent drug trafficker in the world. His name is Joaquín, but he is better known for his nickname: “Chapo” Guzman, head of the Sinaloa cartel.“

Erfarenheter som denna uppges ha lett honom till följande slutsats:

“We cannot eradicate global drug markets, but we can certainly regulate them as we have done with alcohol and tobacco markets. Drug abuse, alcoholism and tobacco should be treated as public health problems, not criminal justice issues.“

Säga vad man vill om Pérez Molina, men blyg är han inte. Ordet brandfackla är på sin plats, för det här inlägget lär inte gå obemärkt förbi i Washington. Nu återstår det att se om generalen också lyckas få upp frågan till diskussion på helgens stora toppmöte “Summit of the Americas” i Cartagena. Då kan det här bli riktigt intressant.

PS. I senaste numret av DN Världen ger jag en bakgrund till den allt öppnare diskussionen om en legalisering av droger i Latinamerika. Läs också gärna Lasse Wierups och min bok Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman.

MEXICO CITY. Den colombianska Farcgerillan frigav natten till tisdagen sex poliser och fyra soldater, som uppges vara de sista fångarna av denna typ i gerillans våld. Männen hade hållits frihetsberövade i djungeln i mellan 11 och 14 år.

”Vi har landat, hoppet har landat! De lever och är fria – och nu börjar sökandet efter fred!” twittrade ex-senatorn och medlaren Piedad Cordoba från den helikopter som förde de frigivna fångarna till staden Villavicencio i centrala Colombia.

Bilderna från landningsbanan visar tio trötta men lyckliga män i uniform. En av dem, sergeanten José Libardo Forero, hade fått tillstånd att ta med sig sitt husdjur från djungeln – en tapir.

Frigivandet innebär en stor lättnad för de anhöriga, men kan också vara början på slutet för en epok i Colombias historia. Sedan 1996 har Farc kidnappat soldater, poliser och politiker för att försöka tvinga fram en fångutväxling – något som inte har lyckats, men orsakat stort lidande. Mest känd bland gerillans offer är Ingrid Betancour, som fritogs 2008.

Nu har Farcs ledning, med ”Timochenko” i spetsen, lovat sluta upp med denna sorts frihetsberövanden. De tio männen som landade i Villavicencio natten mot tisdagen svensk tid var av allt att döma de sista fångarna av denna typ.

Men enligt organisationen Fundacion País Libre sitter fortfarande flera hundra civila fångna i gerillans läger i väntan på en lösensumma.

Kidnappningar i ekonomiskt utpressningssyfte har länge varit viktiga för gerillans ekonomi, men nu säger Farc att man ska upphöra även med dem.

Erik de la Reguera

Kidnappningar för politiska och ekonomiska syften

Farcgerillan har sedan 1996 kidnappat soldater, poliser och politiker för att tvinga fram en fångutväxling (gerillan anser att minst 500 av dess anhängare sitter fängslade av politiska skäl). Den svåra humanitära situationen i djungeln har dock lett till hård kritik mot Farc – och på senare år har gerillan successivt frigett fångar.
Kidnappningar är också en viktig inkomstkälla för Farc.

—

Publicerat i DN den 4 april 2012.

MEXICO CITY. I dag är det 30 år sedan starten på Falklandskriget, en konflikt som fick långtgående politiska konsekvenser för såväl Storbritannien som Argentina. Dispyten lever kvar – och handlar numera om olja – men kulorna har förbytts till ord.

– De vill få det till att det är vi som är ’de onda’ i den här historien. Men kom ihåg: nästa år är det 180 år sedan Storbritannien körde bort våra trupper från öarna, sade Argentinas president Cristina Kirchner nyligen.

Hon talade så klart om Falklandsöarna, eller Las Malvinas, som de kallas i Argentina. Själva namnskillnaden visar att konflikten sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Men nationalistiska hårklyverier om vem som satte sin fot först på öarna döljer en annan och mer krass verklighet.

Så var det också den 2 april 1982, då argentinska trupper landsteg på Falklandsöarna. Militärjuntan i Argentina talade om nationalism – men den egentliga avsikten var att avstyra kritik mot människorättsbrott och en allt sämre ekonomi.

Öarna ansågs sakna ekonomiskt värde, så juntan hoppades att britterna skulle släppa dem lättvindigt. Men Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher slog tillbaka militärt. Dokument som tidningen The Guardian tagit del av visar att USA:s regering fruktade att kriget kunde bli Thatchers fall. Men invasionsstyrkan besegrades och ett drygt år senare föll istället militärjuntan i Argentina, samtidigt som Thatchers position stärktes i England.

När minnet nu ska högtidlighållas är konflikten på väg att flamma upp igen. Olja har hittats vid provborrningar utanför Falklandsöarna, vilket fått den argentinska regeringens intresse att öka.

President Kirchners största problem är dock att de omkring 3000 invånarna på Falklandsöarna faktiskt vill tillhöra Storbritannien.

-Vi tänker stå upp för befolkningens rätt till självbestämmande, försäkrar Storbritanniens premiärminister David Cameron.

Argentina anklagar ändå britterna för kolonialism och hotar med en ekonomisk blockad – såväl vad gäller turism som fiske – något som de fått stöd för av en rad andra regeringar i Sydamerika.

Inte mycket tyder dock på att det ska urarta i krig. I dag är Argentinas regering demokratiskt vald – något man paradoxalt nog kan tacka Falklandskriget för.

Erik de la Reguera

Tvisten går tillbaka till 1700-talet

Falklandsöarna (eller Malvinerna) har omkring 3 000 invånare och är ett självstyrande brittiskt utomeuropeiskt territorium. Omkring 90 procent av invånarna är brittiska medborgare och en överväldigande majoritet vill tillhöra Storbritannien.

Tvisten går tillbaka till 1700-talet, då såväl franska som brittiska och spanska kolonisatörer anlände till öarna. Även Argentina gjorde anspråk på ögruppen 1832. Ett år senare återvände britterna.

Falklandsöarna ansågs länge sakna något större ekonomiskt värde. 2010 hittades dock olja i vattnen utanför Falklandsöarna, vilket fått Argentina att återuppta sina anspråk.

—

Publicerat i DN den 2 april 2012.