Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: december 2010

Plaza Garibaldi lockar till smäktande allsång

MEXICO CITY. Få saker kan få ett leende att spricka upp så snabbt som en mexikansk mariachiorkester i full mundering. Med blänkande manschettknappar, sombreros, trumpeter, gitarrer, fioler, smäktande röstvibraton och en lidelse helt utan mått och sans, övervinner de enkelt varje gråmulet humör.

I Mexico City, liksom i resten av landet, kan man för en billig penning köpa sig en alldeles egen konsert av dessa virtuoser. Man stöter på dem i allt från lyxiga restauranger till mörka gathörn i tvivelaktiga kvarter.

Men platsen framför andra för att lyssna till mariachis – och skråla och skåla med dem – är Plaza Garibaldi i huvudstadens historiska centrum.

Här har grupper av uniformerade musiker flockats i över ett århundrade. Fram tills nyligen var området nedgånget och inte särskilt tryggt att vistas i, men i förra veckan återinvigdes det helt upprustade torget.

De omgivande fasaderna har putsats, säkerheten förbättrats och som bonus för musikälskande turister finns dessutom ett nybyggt tequila- och mezqalmuseum att beskåda på torget. Men huvudattraktionen – den är självklart fortfarande den smäktande musiken.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 19 december 2010.

Maoistisk gerilla är tillbaka

MEXICO CITY. Den ökända maoistgerillan Sendero luminoso har på nytt börjat växa sig stark i Perus bergstrakter, mycket tack vare beskattning av kokainsmuggling. Från att ha räknats som nästan utplånad för några år sedan har gerillan nu förvandlats till ett allt allvarligare säkerhetshot i Anderna.

Tre soldater i den peruanska armén skadades svårt när de i söndags eskorterade en grupp män som slet upp olagliga kokaodlingar i regionen Alto Huallaga, 45 mil norr om Perus huvudstad Lima.

De ansvariga för bakhållet tros vara medlemmar i Sendero luminoso (”Lysande stigen”), en ökänd maoistgerilla som kontrollerade stora delar landsbygden under 1980- och 90-talen.

För 18 år sedan greps dess ledare, comandante Gonzalo, gerillan pressades tillbaka och fram till nyligen gjorde den inte mycket väsen av sig. Men de senaste 18 månaderna har det förflutna börjat gå igen i Peru.

Minst 50 soldaters och polisers liv har krävts i en lång rad bakhåll på landsbygden.

Striderna äger för det mesta rum i otillgängliga och fattiga bergstrakter där kokaodling är den främsta försörjningskällan för lokalbefolkningen.

Allt tyder på att de återstående förbanden av gerillan har lyckats överleva – och nu växer – genom att ge beskydd åt kokaodlare och kokainsmugglare. Regeringen har därför stämplat dem som ”knarkterrorister”.

I en rad rapporter från den amerikanska ambassaden som läckts till webbplatsen Wikileaks, målas en dyster bild upp av läget på landsbygden: å ena sidan en gerilla som får fler medlemmar i takt med att kokaodlingen ökar i Peru – i dag är landet världens andra kokainproducent efter Colombia – och å andra sidan en armé som präglas av korruption och ineffektivitet.

Till och med landets arméchef utpekas som möjlig allierad med narkotikamaffian, något som dock generalen i fråga har avvisat kraftfullt de senaste dagarna.

Utom tvivel står att de militärenheter som stationerats i de kokaodlande provinserna ofta låter sig mutas, alltmedan gerillans båda rivaliserande falanger drar nytta av dollarflödet.

I Alto Huallaga, en traditionell region för kokaodling, leder comandante Artemio en grupp lojal mot den sedan länge fängslade comandante Gonzalo.

Men i regionen VRAE, ett drygt 300 kvadratkilometer stort område längs två floddalgångar, har en utbrytargrupp skapat den största gruppen, bestående av minst 250 man.

Den förefaller ha övergett den fundamentalistiska maoism som präglat Sendero luminoso och agerar numera mer som ett slags självförsvarsgrupp för kokaodlare och narkotikahandlare.

Erik de la Reguera

Sendero luminoso bildades på 60-talet

Omkring 70 000 människor dödades i Perus inbördeskrig under 1980- och 90-talen. Den ena stridande parten, maoistgerillan Sendero luminoso, bildades i det tysta redan i slutet av 1960-talet.

Dess väpnade kamp mot staten inleddes den 17 maj 1980, då röstsedlar och vallokaler brändes i staden Chuschi. Senare skulle våldet också nå huvudstaden Lima – med en isande förvarning i form av döda hundar som hängdes från mängder av lyktstolpar.

Strategin var klassiskt maoistisk. Gerillan skulle först ta kontroll över den fattiga landsbygden – sedan anföll man städerna. Både militären och Sendero luminoso utförde under åren av inbördeskrig massakrer på civila i jakt på motståndarens anhängare.

När Alberto Fujimori kom till makten 1990 var Lima i praktiken belägrat av gerillan. Sabotage mot elförsörjningen var vardagsmat. Fujimori gav militären fria tyglar att bilda dödspatruller, vilket ledde till att oppositionella i städerna började ”försvinna” – människorättsbrott som han 2009 dömdes till 25 års fängelse för.

Publicerat i Dagens Nyheter den 15 december 2010.

Årets julklapp är vit – med en mörk baksida

Ge bort årets mest omtalade reportagebok: Kokain – drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman. Följ med till Colombia, Mexiko, Guatemala, Kuba, Venezuela, Bolivia och svenska radhus – i spåren på världens i särklass lönsammaste handelsvara.

Inbunden. 2010. Köp här: Adlibris. Bokus.

Klargörande om Farc och svensk medling

I DN publicerades i förra veckan två artiklar om svensk medling med Farc. De rönte viss uppmärksamhet – och det är därför på sin plats att klargöra ett par saker:

Jag var enbart inblandad i den första artikeln, som publicerades i fredags och kan läsas här. Den handlar om att Sverige medlat mellan Farc och den colombianska regeringen, och att man försökt arrangera ett möte på svensk mark så sent som i år – alltså 2010.

Den andra artikeln refererar till min text och påstår sig bekräfta uppgifterna, men handlar i själva verket om något annat. Det möte som beskrivs ägde rum för snart tio år sedan – under förra förhandlingsrundan – och har ingenting eller mycket lite att göra med de nya uppgifter som El País och jag hämtat ur Wikileaksdokumenten.

Jag kan bara beklaga förvirringen. Eftersom jag inte har skrivit denna andra artikel, tar jag heller inte ansvar för den.

Sweden in secret mediation efforts in Colombia

MEXICO CITY. The Swedish government has been deeply involved in mediation efforts in Colombia, leaked diplomatic cables reveal. As late as in February there were plans to arrange a secret meeting on Swedish soil with representatives of the Colombian government and the FARC guerrilla.

The cables were sent from the U.S. Embassy in Bogota, released by Wikileaks and published by Spanish newspaper El Pais, and in them American diplomats mention Sweden as a key player in the attempts to reactivate the peace process in Colombia.

In a dispatch dated February 11 this year a meeting with the Colombian Peace Commissioner Frank Pearl is described. He is to have said that the FARC had agreed to let two of its guerrilla leaders meet an envoy from the Colombian government.

The meeting with FARC was to be held in Sweden. According to Pearl, the Swedish Government was deeply involved in discussions on how to arrange the transport for the guerrilla members.

The U.S. diplomats appeared to have been surprised by the information, since it was noted in the report that Sweden’s Ambassador to Colombia, Lena Nordström, had not mentioned this in earlier meetings.

The ambassador proved equally reticent when contacted by Dagens Nyheter.

“I have no comments at all”, said Ambassador Nordström.

Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt also declined to comment on the leaked documents or what role Sweden might play in a Colombian peace process.

The issue is a controversial one, since the Marxist FARC is branded a terrorist organization by both the U.S. and the European Union.

Therefore, it it worth noting that the The International Council of Swedish Industry, NIR, appears to have played an important part in contacting the FARC. Its chairman Erik Belfrage is an influential adviser within the Wallenberg sphere, controlling several of Sweden’s largest corporations.

In one of the cables a person described as “a former Swedish Ambassador to Colombia and current head of NIR” was said to have been in direct contact with the FARC leadership through a guerilla member residing in Sweden.

At NIR’s headquarters in Stockholm CEO Erica Molin didn’t want to comment on the information at first, but then asked Dagens Nyheter to correct what she believed was an error made in the cable:

– I am the head of NIR, but I have not been an Ambassador. However, we have an advisor who was previously Ambassador to Colombia.

What is the name of that adviser?

– No further comments, said Erica Molin.

On Wednesday the FARC declared it was preparing to release five ”prisoners of war”, as a recognition of Colombian mediator Piedad Cordoba’s work. In the leaked diplomatic cables Córdoba was described as an important figure in the Swedish mediation efforts, but since they were written an investigation of alleged involvement with the guerrillas has marginalized her.

In Colombia, the news of the upcoming release of prisoners brought hope of a resumption of the peace process. However, it remained unclear what role, if any, the Swedish government was playing in it.

Erik de la Reguera

This is a translation of an article originally written in Swedish and published in Dagens Nyheter the 10th of December 2010. Here’s a the link to the article in Swedish: http://www.dn.se/nyheter/varlden/sverige-medlade-med-farc-gerillan-1.1224872

Sverige medlade med Farc-gerillan

MEXICO CITY. Sverige har varit djupt inblandat i medlingsförsök i Colombia. Så sent som i februari i år fanns det enligt amerikansk diplomatpost långt gångna planer på att ordna ett hemligt möte mellan representanter för Colombias regering och Farc-gerillan på svensk mark.

Det är spanska El País som genom Wikileaks tagit del av försändelser från den amerikanska ambassaden i Bogotá, i vilka Sverige framställs som en viktig aktör i försöken att få i gång en fredsprocess i Colombia.

I en försändelse daterad den 11 februari i år beskrivs ett möte med den colombianske fredskommissionären Frank Pearl, som ska ha sagt att Farc gått med på att låta två av sina gerillaledare möta den colombianska regeringens sändebud.

Mötet med Farc skulle äga rum i Sverige. Den svenska regeringen uppgavs vara djupt involverad i diskussioner om hur transporten av gerillamedlemmarna skulle gå till.

USA:s diplomater förefaller ha blivit förvånade av uppgifterna, för i rapporten noteras att Sveriges ambassadör i Colombia, Lena Nordström, inte nämnt någonting om saken för dem.

Hon är lika förtegen när DN ringer.

– Jag har inte några kommentarer överhuvudtaget, säger ambassadör Lena Nordström.

Inte heller utrikesminister Carl Bildt ville på torsdagen svara på frågor om de läckta dokumenten och vilken roll Sverige kan komma att spela i en colombiansk fredsprocess.

Frågan är i högsta grad känslig. Marxistiska Farc är sedan flera år tillbaka stämplad som en terroristorganisation av såväl USA som EU.

Därför får det ses som anmärkningsvärt att Näringslivets internationella råd, NIR, vars styrelseordförande Erik Belfrage är en inflytelserik rådgivare inom Wallenbergsfären, förefaller ha spelat en viktig roll vid kontakterna med Farc.

En person som beskrivs som ”chef på NIR och före detta ambassadör i Colombia” ska enligt diplomatposten ha stått i direktkontakt med gerillans ledning via en Farcmedlem bosatt i Sverige.

På NIR:s kontor i Stockholm vill vd:n Erica Molin först inte kommentera uppgifterna alls, men väljer sedan att korrigera vad hon anser är en felaktig uppgift:

– Jag är chef på NIR, men har inte någon bakgrund som ambassadör. Däremot har vi en rådgivare som tidigare varit ambassadör i Colombia.

Vem är det?

– Nu vill jag inte lämna fler kommentarer, svarar Erica Molin.

I onsdags förklarade Farc-gerillan att den är beredd att frige fem ”krigsfångar”, som en gest av god vilja mot medlaren Piedad Córdoba. Hon beskrivs i diplomatposten som central också i de svenska medlingsförsöken, men har marginaliserats sedan en utredning inletts om påstått samröre med gerillan.

I Colombia väckte beskedet om nya frigivningar hopp om en återupptagen fredsprocess. Men vilken roll Sverige spelar i den är fortsatt oklart.

Erik de la Reguera

Tiotusentals döda i konflikten

Konflikten i Colombia har krävt tiotusentals dödsoffer sedan 1964, då den marxistiska Farc-gerillan bildades.

Våldet i landet tilltog under 1980-talet, då gerillans intäkter växte kraftigt genom beskattning och senare också egen tillverkning av kokain, samtidigt som paramilitära högermiliser – även de med koppling till kokainmaffian – såg dagens ljus. Med hjälp av de ökade intäkterna kunde gerillan växa till omkring 20 000 man vid 90-talets slut. Sedan dess har Colombias regering, med hjälp av omfattande stöd från USA, lyckats pressa tillbaka gerillan vilken i dag tros ha omkring 11 000 medlemmar.

Flera försök har gjorts för att nå en lösning i konflikten – och Sverige har ofta bidragit till dem i det tysta. På senare år har dock den svenska rollen komplicerats av att Farc visat sig ha tillgång till svensktillverkade pansarskott av typen AT-4, vilka ursprungligen sålts till Venezuela.

Publicerat i Dagens Nyheter den 10 december 2010.