MEXICO CITY. Som första kvinna att bli vald till presidentposten i Brasilien är Dilma Rousseff redan historisk. Men det återstår att se på vilka sätt hon kommer att skilja sig från sin populäre mentor och föregångare Lula da Silva.
Vem är egentligen Dilma Rousseff – och vad vill hon? Frågan kan låta något märklig så här bara ett par dagar efter att hon valts till Brasiliens president. Men faktum är att denna 62-åriga karriärbyråkrat, som aldrig tidigare valts till någon politisk post i allmänna val, fortfarande är ett oskrivet blad.
Genom hela valrörelsen har den avgående presidenten Lula da Silva stått vid hennes sida – han fanns där såväl på valaffischer som på torgmöten. Han kallade henne sin efterträdare och utsåg henne till Brasiliens första ”landsmoder”. Budskapet blev ibland närmast övertydligt: en röst på Dilma var en röst på Lula.
Det råder inget tvivel om att Lula, som förhindrades av konstitutionen från att ställa upp till omval, på så sätt spelat en avgörande roll i detta val. Hans höga popularitetssiffror förvandlade på kort tid en relativt okänd stabschef i regeringen till den folkets ”Dilma” som i söndags fick 56 procent av rösterna.
Ingen vet det bättre än Rousseff själv.
– Glädjen jag känner i dag är blandad med känslorna inför Lulas avsked. Jag inser att en ledare av hans kaliber aldrig kommer att lämna sitt folk, sa en påtagligt rörd Dilma Rousseff efter valsegern.
Nu blir hon Brasiliens första kvinnliga president genom tiderna. Det är verkligen en bedrift i sig. Men en rad stora utmaningar väntar också efter makttillträdet den 1 januari 2011.
Brasilien har de senaste åren befunnit sig i en period av kraftig ekonomisk tillväxt, omkring 28 miljoner brasilianer har tagit steget upp i medelklassen och landets gamla stormaktsdrömmar har fått nytt liv sedan Lulas utrikespolitik börjat prioritera syd-sydrelationer framför bockande mot norr.
Tillsammans med nya stora oljefynd i Atlanten och ett annalkande fotbolls-VM på hemmaplan 2014 gör det att förväntningarna på Dilma Rousseff är skyhöga.
Med ett sådant utgångsläge är det lätt att göra väljare besvikna. Men ”Järnladyn”, som Rousseff kallas av de som på nära håll mött hennes ledarstil, kommer att få lättare att bilda majoriteter i kongressen än sin föregångare, eftersom arbetarpartiet PT och dess allierade gått framåt.
Dessutom är det troligen så som hon antydde i sitt segertal: Lula kommer att finnas i kulisserna, redo att kliva in och ge politiskt stöd om det börjar blåsa snålt.
Erik de la Reguera
Publicerad i Dagens Nyheter den 2 november 2010.
