Som vanligt är det inte förrän jag står där och låter solens strålar värma min hud som jag inser hur mycket jag har saknat den.
Efter nästan en vecka av dimmigt och grått vårrusk flödar ljuset in genom fönstren. Himlen ståtar blå över hustaken. Uteserveringarna är öppna. Och människorna ler.
Själen gör comeback.
