Tillåt mig få berätta en sedelärande historia för er.
Det var en gång en relativt ung journalist som reste mycket i arbetet och trivdes utmärkt med det. Då och då behövde han vara i kontakt med myndigheterna i det avlånga land som han hade hade sina rötter och sin hemadress i.
Men det var inte alltid helt lätt.
En dag kom det sig att vår journalist fick en utbetalningsavi med posten från en myndighet som kallades för Skatteverket i det avlånga landet. På avin framgick det att en förhållandevis ansenlig summa pengar skulle återbetalas från staten till journalisten.
Ojdå, det var ju bra, tänkte vår journalist. Men på grund av omfattande resande kunde han inte lösa ut dessa pengar innan avins datum gick ut.
Ingen fara, försäkrade det lokala skattekontoret i den lilla staden Lund i det avlånga landet när journalisten ringde och förhörde sig. Nej, bara han kom in till kontoret och bad att få pengarna insatta på rätt konto så skulle de ordna det på momangen.
Vid en mellanlandning i det avlånga landet gjorde journalisten därför som myndighetspersonerna bett honom om och gick till kontoret och legitimerade sig och bad snällt om att de skulle sätta in pengarna på ett bankkonto och skrev under tre (3) olika papper.
"Utmärkt, vi fixar det här", sa de käcka myndighetspersonerna i kör.
Två veckor senare, när vår journalist hade hamnat i Wien i Österrike, hade han fortfarande inte fått in några pengar på sitt konto. I stället fick han ett brev med en ny utbetalningsavi, som inte gick att använda där vår journalist nu befann sig.
När han ringde och frågade myndigheten i det avlånga landet vad som stod på, förklarade en medelålders kvinna tålmodigt att vår journalist inte hade anmält något konto till sin bank.
"Men det har jag ju!", sa vår journalist uppbragt.
"Nej, bara till oss. Inte till din bank", sa rösten i telefonen pedagogiskt, och förklarade att om han bara fyllde i en blankett och skickade in den till Skatteverket och sedan skickade ett mejl till rätt skattekontor och sedan hade lite tur att det inte kom bort i mängden, så skulle pengarna säkert finnas på rätt konto inom bara några veckor.
Ungefär där tog sagan slut.
Och jag sitter med ännu en blankett i handen.
