Det är Lucia. Pinochet är död. Och i Mexiko hämtar vi oss efter det galna firandet av nationalhelgonet Virgen de Guadalupe i går. Småbarnen kläddes upp i traditionella folkdräkter och fotades i kyrkorna framför stora bilder av den heliga jungfrun, föräldrarna frossade i mat och kidsen sköt raketer hela natten. Fzzzzzz...BOOOM! Och BOOOM igen. Och BOOOM igen.
Jag saknar glögg. Det är den enda julmat (eller dryck) som jag faktiskt saknar.
Att den gamle generalen dött innan rättvisan fällt honom är, som många påpekat, tragiskt. Jag tillhör dock inte dem som snusförnuftigt hävdar att "historien fällde honom" i nåt slags moraliskt avseende.
Nej, för den chilenske generalens efterföljare - och såna finns det tyvärr fortfarande gott om i Latinamerika - är Pinochets lit de parade en symbol för en man som kom undan. Budskapet är: "rättvisan" är ett verktyg som vi använder oss av för att behålla makten - oavsett om vi samtidigt bryter mot lagen på de mest flagranta sätt och torterar och mördar er.
Se till exempel på guvernören i delstaten Oaxaca, Ulises Ruiz. Det enda män som Ruiz förstår är maktspråk. Det vill säga ett konkret hot om straff för de gärningar de låter sina underhuggare begå.
Häromdagen skrev jag en krönika för UNT om en av de människor som drabbats av de motoder som denne moderne efterföljare till Pinochet sanktionerat (visserligen inte i samma skala som den hädangångne generalen, men ändå). Läs den här.
Annars har jag varit på bröllop, studerat astronomi och lärt mig lite mer om Nietzsche...
Slutligen ett stort tack för alla kommentarer. Ska ta en funderare på mustaschen, det ligger nåt i att det skulle bli en cool bylinebild. Särskilt med sombrero. Och på häst.
