Om det var svårt att jobba här innan lördagens kravaller, så har det inte blivit lättare sedan dess. I nuläget är man antingen med guvernör Ulises Ruiz, eller så är man mot honom och då kan vad som helst hända en. Det gäller alla, även journalister.
I lördags blev en hel drös mexikanska journalister misshandlade. Jag mötte en man som arbetar för El Financiero och som hade fått sy tio stygn (cirka tio centimeters ärr) i huvudet efter att ha fått ett våldsamt batongslag av en polis, trots att han skrikit "press" och visat sitt leg.
Trots det kändes det ändå tryggare att hänga med pressen i går än att fara runt själv, så jag gjorde det, gick på presskonferenser och sånt. Rätt kul, jag blev tjenis med både El Universals, La Jornadas och nyhetsbyrån Notimex utsända.
När jag sa att jag jobbade för den svenska tidningen Dagens Nyheter, sa någon "prosit". Rätt kul.
I dag hade motståndsrörelsen APPO för avsikt att åter bygga upp sitt tältläger vid Santo Domingo-kyrkan. Det förra brändes ned i lördags. Men i morse hade plötsligt federal polis ockuperat torget framför kyrkan.
Och inte bara det torget, faktiskt. Det stod klungor av tungt beväpnade poliser i varenda park och på vartenda torg i staden... tänk er Nytorget med tre lastbilar poliser utanför Seven-Eleven. Och i Björns Trädgård. Och på Medis. Och i Humlegården. Och... ni fattar.
Så APPO:s månghövdade ledning ställde in den demonstration som var planerad och tog skydd på universitetsområdet.
Men polisen är ute efter att gripa hela ledningen för rörelsen. Det finns arresteringsorders på i stort sett alla representanter (vilket är över 100 personer).
Tiotals husrannsakningar har gjorts runt om i stan i dag. Alla som är det minsta politiskt aktiva, även människorättsaktivister, är fullständigt paranoida. Rädslan är det som kännetecknar Oaxaca just nu.
Jag har inte fått någon rosaskimrande romantisk bild av APPO. Men deras fiende verkar älska rollen som "bad guy". Och det är inte utan att man undrar vad som hänt med grundläggande mänskliga rättigheterna i den här stan. Om de någonsin har respekterats.
