BEIRUT-DAMASKUS. Efter en timmes taxiresa på vindlande bergsvägar från Beirut öppnar sig den stora och bördiga Bekaadalen. Ett svagt dis hänger över de brunbrända åkrarna och ovanför oss cirklar osynliga israeliska stridsflygplan.
Sedan kriget bröt ut för två veckor sedan har hela Bekaadalen utsatts för intensiva bombningar. Hizbollah anses ha ett starkt fäste bland de fattiga shiamuslimerna i området och israeliska flygattacker sker därför nästan varje dag. Värst har byarna kring staden Baalbek drabbats, men även här i den södra delen av dalen slår missilerna ned ibland.
När vi har kört ett stycke till och börjar närma oss staden Zahlé får vi syn på ett par utbrända lastbilar som står på motsatt sida av vägen. De är svarta av sot.
Annons:
Möjligen misstänkte den israeliske pilot som sköt i väg de dödliga missilerna att det fanns vapen i lastbilarna. Men det rörde sig om mattransporter till de många flyktingarna i Beirut och södra Libanon. Nu är de svarta plåtskeletten en effektiv varning till alla som funderar på att arbeta för hjälporganisationer.
FN:s livsmedelsprogram WFP har de senaste dagarna uttryckt frustration över att det blir allt svårare att få tag på lastbilschaufförer som är villiga att ta risken att frakta mat och mediciner från Syrien till Beirut och vidare söderut.
Trots Condoleezza Rices tal om att skapa "säkra korridorer" för hjälpsändningar är det fortfarande i stort sett bara via enstaka fartygsleveranser från Cypern som hjälpen når fram.
Samtidigt har mat, vatten och mediciner börjat bli bristvaror i de många skolor och parker i Beirut där flyktingar samlats.
På onsdagen kunde dock en första lastbilskonvoj med tio fordon lämna Beirut lastade med livsmedel och förnödenheter till de nödlidande i södra Libanon.
Enligt Hariristiftelsen, som driver många av Libanons sjukhus, finns det 195.000 flyktingar enbart i Beirut. Sammanlagt uppges cirka 800.000 människor vara på flykt.
I stadsdelen Verdun i västra Beirut ser doktor Mahmoud Khodr på mig med trötta ögon. Hans mobila läkarstation ger gratis service till människor som sökt skydd i skolorna i området runt omkring.
Sedan elva dagar tillbaka arbetar han, den andra läkaren och den enda sjuksköterskan 24 timmar om dygnet.
- Vi försöker få ett par timmars sömn någon gång ibland. Men det är svårt att hinna med, säger han.
Cirka 3.000 flyktingar är beroende av den service läkarstationen erbjuder. Men det är brist på mediciner.
- Framför allt saknar vi mediciner mot kroniska sjukdomar, som diabetes och hjärtsjukdomar. Och dessutom märker vi att allt fler barn börjar få diarré, säger doktor Khodr.
Erik Gustafsson
DN 2006-07-27
