Missnöjet med brister i gruvorna lever kvar

MEXICO CITY. I dag är det ett år sedan de 33 gruvarbetarna i San Joségruvan i Chile undsattes i en av de mest spektakulära räddningsaktioner världen skådat. Omar Reygadas är liksom många andra fortfarande märkt av upplevelsen – och missnöjet växer med att säkerheten inte förbättrats mer i gruvorna.

- Länge led jag av svåra mardrömmar. De har avtagit nu, men det händer ofta att jag blir liggande vaken och tänker på vad som hade kunnat hända med oss där nere, säger Omar Reygadas.

Denne lågmälde 57-åring är tredje generationens gruvarbetare och bor fortfarande kvar i staden Copiapó, bara några kilometer från den numera igenbommade San Joségruvan. Han är en av de 33 överlevarna från den dramatiska olyckan förra året.

- Jag har arbetat i gruvnäringen i hela mitt liv. Har alltid tyckt om det. Men San Joségruvan var den mest vanskötta gruva jag sett. Folk förlorade armar och ben i olyckor, det var tillbud i stort sett varje dag. Gruvbolaget brydde sig inte om annat än att göra vinst, säger Omar Reygadas.

För ett drygt år sedan rasade berget ned över Omar Reygadas och de andra 32 männen i hans arbetslag. De tog sig till ett skyddsrum på 688 meters djup. Där insåg de snart att de var helt avskurna från omvärlden.

Nödprovianten var snålt tilltagen: den dagliga ransonen blev två matskedar tonfisk per person.

- Jag förlorade nästan 20 kilo i vikt. Så var det för oss alla, säger Omar Reygadas.

Samtidigt inleddes en dramatisk räddningsoperation ovanför dem. Chiles regering satsade miljonbelopp på att få upp gruvarbetarna. Efter 69 dagar och nätter – den längsta tid som någon överlevt ett gruvras - kunde till slut samtliga hissas upp oskadda.

Omar Reygadas blev den sjuttonde arbetaren som fick kliva ur hissburen ”Fenix” och möta strålkastare, tevekameror och Chiles president Sebastian Piñera. En miljard tevetittare följde dramat.

Året som gått sedan dess har varit turbulent. Till en början översköljdes gruvarbetarna av presenter och gratis resor, som inte sällan var ett slags förtäckta produktplaceringar. Efter några månader falnade dock stjärnglansen.

I dag kan bara en handfull av männen försörja sig på att ge föreläsningar. Övriga är arbetslösa, sjukskrivna eller tar ströjobb som grönsakshandlare och annat.

- Gruvbolagen vet att vi inte accepterar dålig säkerhet - och att vi har kontakt med journalister. Så vem skulle vilja anställa oss? säger Omar Reygadas.

Han och de andra sätter hoppet till intäkterna från en kommande bok och Hollywoodfilm som är under produktion. Men exakt hur mycket pengar det kan ge dem är oklart.

Fjorton av männen har lyckats förhandla till sig en mindre förtidspension av hälsoskäl. Men rättsprocessen mot ägarna till San Joségruvan har knappt inletts. Samtidigt har männen bestämt sig för att kräva skadestånd även av staten.

- Självklart är vi tacksamma mot regeringen för räddningsinsatsen. Men myndigheterna gjorde inte de kontroller som man borde ha gjort före raset, förklarar Omar Reygadas.

Än i dag är säkerheten bristfällig i många gruvor. Första halvåret i år omkom 13 människor i gruvolyckor i Chile. Regeringen pekar på att det är något mindre än tidigare år, men överlevarna från San Josegruvan är långtifrån nöjda.

- Det är tungt att se att så lite har förändrats. Vi hoppades att medieuppmärksamheten skulle leda till bättre säkerhet. Men många privata bolag struntar i föreskrifterna och tyvärr är fackföreningarna svaga i de små gruvorna häromkring, säger Omar Reygadas.

Erik de la Reguera

Längsta tid som någon överlevt ras i en gruva

Den 5 augusti 2010 rasade enorma mängder sten och bråte ned på olika nivåer i San José-gruvan, där guld och koppar outvinns. 33 av gruvarbetarna rapporterades saknade.

Drygt två veckor senare skickade de genom ett borrhål, som räddningsmanskapet borrat, upp med en lapp där det stod ”Vi lever och mår bra - alla 33 i skyddsrummet”. Männen hade tagit skydd på 688 meters djup och överlevt på reservmatransoner.

En intensiv räddningsinsats inleddes, men det var först när president Sebastian Piñera satsat hela sitt förtroendekapital och stora ekonomiska resurser som de 33 arbetarna kunde undsättas efter att ha varit instängda i 69 dagar. Den längsta tid som någon överlevt ett ras i en gruva. Gruvan stängdes efter raset, men rättsprocessen mot bolaget har knappt inletts.

Publicerat i DN den 13 oktober 2011.