Plaza Garibaldi lockar till smäktande allsång

MEXICO CITY. Få saker kan få ett leende att spricka upp så snabbt som en mexikansk mariachiorkester i full mundering. Med blänkande manschettknappar, sombreros, trumpeter, gitarrer, fioler, smäktande röstvibraton och en lidelse helt utan mått och sans, övervinner de enkelt varje gråmulet humör.

I Mexico City, liksom i resten av landet, kan man för en billig penning köpa sig en alldeles egen konsert av dessa virtuoser. Man stöter på dem i allt från lyxiga restauranger till mörka gathörn i tvivelaktiga kvarter.

Men platsen framför andra för att lyssna till mariachis – och skråla och skåla med dem – är Plaza Garibaldi i huvudstadens historiska centrum.

Här har grupper av uniformerade musiker flockats i över ett århundrade. Fram tills nyligen var området nedgånget och inte särskilt tryggt att vistas i, men i förra veckan återinvigdes det helt upprustade torget.

De omgivande fasaderna har putsats, säkerheten förbättrats och som bonus för musikälskande turister finns dessutom ett nybyggt tequila- och mezqalmuseum att beskåda på torget. Men huvudattraktionen – den är självklart fortfarande den smäktande musiken.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 19 december 2010.

Continue reading

Maoistisk gerilla är tillbaka

MEXICO CITY. Den ökända maoistgerillan Sendero luminoso har på nytt börjat växa sig stark i Perus bergstrakter, mycket tack vare beskattning av kokainsmuggling. Från att ha räknats som nästan utplånad för några år sedan har gerillan nu förvandlats till ett allt allvarligare säkerhetshot i Anderna.

Tre soldater i den peruanska armén skadades svårt när de i söndags eskorterade en grupp män som slet upp olagliga kokaodlingar i regionen Alto Huallaga, 45 mil norr om Perus huvudstad Lima.

De ansvariga för bakhållet tros vara medlemmar i Sendero luminoso (”Lysande stigen”), en ökänd maoistgerilla som kontrollerade stora delar landsbygden under 1980- och 90-talen.

För 18 år sedan greps dess ledare, comandante Gonzalo, gerillan pressades tillbaka och fram till nyligen gjorde den inte mycket väsen av sig. Men de senaste 18 månaderna har det förflutna börjat gå igen i Peru.

Minst 50 soldaters och polisers liv har krävts i en lång rad bakhåll på landsbygden.

Striderna äger för det mesta rum i otillgängliga och fattiga bergstrakter där kokaodling är den främsta försörjningskällan för lokalbefolkningen.

Allt tyder på att de återstående förbanden av gerillan har lyckats överleva – och nu växer – genom att ge beskydd åt kokaodlare och kokainsmugglare. Regeringen har därför stämplat dem som ”knarkterrorister”.

I en rad rapporter från den amerikanska ambassaden som läckts till webbplatsen Wikileaks, målas en dyster bild upp av läget på landsbygden: å ena sidan en gerilla som får fler medlemmar i takt med att kokaodlingen ökar i Peru – i dag är landet världens andra kokainproducent efter Colombia – och å andra sidan en armé som präglas av korruption och ineffektivitet.

Till och med landets arméchef utpekas som möjlig allierad med narkotikamaffian, något som dock generalen i fråga har avvisat kraftfullt de senaste dagarna.

Utom tvivel står att de militärenheter som stationerats i de kokaodlande provinserna ofta låter sig mutas, alltmedan gerillans båda rivaliserande falanger drar nytta av dollarflödet.

I Alto Huallaga, en traditionell region för kokaodling, leder comandante Artemio en grupp lojal mot den sedan länge fängslade comandante Gonzalo.

Men i regionen VRAE, ett drygt 300 kvadratkilometer stort område längs två floddalgångar, har en utbrytargrupp skapat den största gruppen, bestående av minst 250 man.

Den förefaller ha övergett den fundamentalistiska maoism som präglat Sendero luminoso och agerar numera mer som ett slags självförsvarsgrupp för kokaodlare och narkotikahandlare.

Erik de la Reguera

Sendero luminoso bildades på 60-talet

Omkring 70 000 människor dödades i Perus inbördeskrig under 1980- och 90-talen. Den ena stridande parten, maoistgerillan Sendero luminoso, bildades i det tysta redan i slutet av 1960-talet.

Dess väpnade kamp mot staten inleddes den 17 maj 1980, då röstsedlar och vallokaler brändes i staden Chuschi. Senare skulle våldet också nå huvudstaden Lima – med en isande förvarning i form av döda hundar som hängdes från mängder av lyktstolpar.

Strategin var klassiskt maoistisk. Gerillan skulle först ta kontroll över den fattiga landsbygden – sedan anföll man städerna. Både militären och Sendero luminoso utförde under åren av inbördeskrig massakrer på civila i jakt på motståndarens anhängare.

När Alberto Fujimori kom till makten 1990 var Lima i praktiken belägrat av gerillan. Sabotage mot elförsörjningen var vardagsmat. Fujimori gav militären fria tyglar att bilda dödspatruller, vilket ledde till att oppositionella i städerna började ”försvinna” – människorättsbrott som han 2009 dömdes till 25 års fängelse för.

Publicerat i Dagens Nyheter den 15 december 2010.

Continue reading

Klargörande om Farc och svensk medling

I DN publicerades i förra veckan två artiklar om svensk medling med Farc. De rönte viss uppmärksamhet – och det är därför på sin plats att klargöra ett par saker:

Jag var enbart inblandad i den första artikeln, som publicerades i fredags och kan läsas här. Den handlar om att Sverige medlat mellan Farc och den colombianska regeringen, och att man försökt arrangera ett möte på svensk mark så sent som i år – alltså 2010.

Den andra artikeln refererar till min text och påstår sig bekräfta uppgifterna, men handlar i själva verket om något annat. Det möte som beskrivs ägde rum för snart tio år sedan – under förra förhandlingsrundan – och har ingenting eller mycket lite att göra med de nya uppgifter som El País och jag hämtat ur Wikileaksdokumenten.

Jag kan bara beklaga förvirringen. Eftersom jag inte har skrivit denna andra artikel, tar jag heller inte ansvar för den.

Continue reading

Sweden in secret mediation efforts in Colombia

MEXICO CITY. The Swedish government has been deeply involved in mediation efforts in Colombia, leaked diplomatic cables reveal. As late as in February there were plans to arrange a secret meeting on Swedish soil with representatives of the Colombian government and the FARC guerrilla.

The cables were sent from the U.S. Embassy in Bogota, released by Wikileaks and published by Spanish newspaper El Pais, and in them American diplomats mention Sweden as a key player in the attempts to reactivate the peace process in Colombia.

In a dispatch dated February 11 this year a meeting with the Colombian Peace Commissioner Frank Pearl is described. He is to have said that the FARC had agreed to let two of its guerrilla leaders meet an envoy from the Colombian government.

The meeting with FARC was to be held in Sweden. According to Pearl, the Swedish Government was deeply involved in discussions on how to arrange the transport for the guerrilla members.

The U.S. diplomats appeared to have been surprised by the information, since it was noted in the report that Sweden’s Ambassador to Colombia, Lena Nordström, had not mentioned this in earlier meetings.

The ambassador proved equally reticent when contacted by Dagens Nyheter.

“I have no comments at all”, said Ambassador Nordström.

Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt also declined to comment on the leaked documents or what role Sweden might play in a Colombian peace process.

The issue is a controversial one, since the Marxist FARC is branded a terrorist organization by both the U.S. and the European Union.

Therefore, it it worth noting that the The International Council of Swedish Industry, NIR, appears to have played an important part in contacting the FARC. Its chairman Erik Belfrage is an influential adviser within the Wallenberg sphere, controlling several of Sweden’s largest corporations.

In one of the cables a person described as “a former Swedish Ambassador to Colombia and current head of NIR” was said to have been in direct contact with the FARC leadership through a guerilla member residing in Sweden.

At NIR’s headquarters in Stockholm CEO Erica Molin didn’t want to comment on the information at first, but then asked Dagens Nyheter to correct what she believed was an error made in the cable:

– I am the head of NIR, but I have not been an Ambassador. However, we have an advisor who was previously Ambassador to Colombia.

What is the name of that adviser?

– No further comments, said Erica Molin.

On Wednesday the FARC declared it was preparing to release five “prisoners of war”, as a recognition of Colombian mediator Piedad Cordoba’s work. In the leaked diplomatic cables Córdoba was described as an important figure in the Swedish mediation efforts, but since they were written an investigation of alleged involvement with the guerrillas has marginalized her.

In Colombia, the news of the upcoming release of prisoners brought hope of a resumption of the peace process. However, it remained unclear what role, if any, the Swedish government was playing in it.

Erik de la Reguera

This is a translation of an article originally written in Swedish and published in Dagens Nyheter the 10th of December 2010. Here’s a the link to the article in Swedish: http://www.dn.se/nyheter/varlden/sverige-medlade-med-farc-gerillan-1.1224872

Continue reading

Sverige medlade med Farc-gerillan

MEXICO CITY. Sverige har varit djupt inblandat i medlingsförsök i Colombia. Så sent som i februari i år fanns det enligt amerikansk diplomatpost långt gångna planer på att ordna ett hemligt möte mellan representanter för Colombias regering och Farc-gerillan på svensk mark.

Det är spanska El País som genom Wikileaks tagit del av försändelser från den amerikanska ambassaden i Bogotá, i vilka Sverige framställs som en viktig aktör i försöken att få i gång en fredsprocess i Colombia.

I en försändelse daterad den 11 februari i år beskrivs ett möte med den colombianske fredskommissionären Frank Pearl, som ska ha sagt att Farc gått med på att låta två av sina gerillaledare möta den colombianska regeringens sändebud.

Mötet med Farc skulle äga rum i Sverige. Den svenska regeringen uppgavs vara djupt involverad i diskussioner om hur transporten av gerillamedlemmarna skulle gå till.

USA:s diplomater förefaller ha blivit förvånade av uppgifterna, för i rapporten noteras att Sveriges ambassadör i Colombia, Lena Nordström, inte nämnt någonting om saken för dem.

Hon är lika förtegen när DN ringer.

– Jag har inte några kommentarer överhuvudtaget, säger ambassadör Lena Nordström.

Inte heller utrikesminister Carl Bildt ville på torsdagen svara på frågor om de läckta dokumenten och vilken roll Sverige kan komma att spela i en colombiansk fredsprocess.

Frågan är i högsta grad känslig. Marxistiska Farc är sedan flera år tillbaka stämplad som en terroristorganisation av såväl USA som EU.

Därför får det ses som anmärkningsvärt att Näringslivets internationella råd, NIR, vars styrelseordförande Erik Belfrage är en inflytelserik rådgivare inom Wallenbergsfären, förefaller ha spelat en viktig roll vid kontakterna med Farc.

En person som beskrivs som ”chef på NIR och före detta ambassadör i Colombia” ska enligt diplomatposten ha stått i direktkontakt med gerillans ledning via en Farcmedlem bosatt i Sverige.

På NIR:s kontor i Stockholm vill vd:n Erica Molin först inte kommentera uppgifterna alls, men väljer sedan att korrigera vad hon anser är en felaktig uppgift:

– Jag är chef på NIR, men har inte någon bakgrund som ambassadör. Däremot har vi en rådgivare som tidigare varit ambassadör i Colombia.

Vem är det?

– Nu vill jag inte lämna fler kommentarer, svarar Erica Molin.

I onsdags förklarade Farc-gerillan att den är beredd att frige fem ”krigsfångar”, som en gest av god vilja mot medlaren Piedad Córdoba. Hon beskrivs i diplomatposten som central också i de svenska medlingsförsöken, men har marginaliserats sedan en utredning inletts om påstått samröre med gerillan.

I Colombia väckte beskedet om nya frigivningar hopp om en återupptagen fredsprocess. Men vilken roll Sverige spelar i den är fortsatt oklart.

Erik de la Reguera

Tiotusentals döda i konflikten

Konflikten i Colombia har krävt tiotusentals dödsoffer sedan 1964, då den marxistiska Farc-gerillan bildades.

Våldet i landet tilltog under 1980-talet, då gerillans intäkter växte kraftigt genom beskattning och senare också egen tillverkning av kokain, samtidigt som paramilitära högermiliser – även de med koppling till kokainmaffian – såg dagens ljus. Med hjälp av de ökade intäkterna kunde gerillan växa till omkring 20 000 man vid 90-talets slut. Sedan dess har Colombias regering, med hjälp av omfattande stöd från USA, lyckats pressa tillbaka gerillan vilken i dag tros ha omkring 11 000 medlemmar.

Flera försök har gjorts för att nå en lösning i konflikten – och Sverige har ofta bidragit till dem i det tysta. På senare år har dock den svenska rollen komplicerats av att Farc visat sig ha tillgång till svensktillverkade pansarskott av typen AT-4, vilka ursprungligen sålts till Venezuela.

Publicerat i Dagens Nyheter den 10 december 2010.

Continue reading

83 döda i chilensk fängelsebrand

MEXICO CITY. Minst 83 människor omkom och 14 skadades svårt i en fängelsebrand i Chiles huvudstad Santiago på onsdagen. Förtvivlade anhöriga kastade sten mot myndigheterna i protest mot undermålig information och ett påstått långsamt räddningsarbete.

Den stora eldsvådan i San Miguel-fängelset i Santiago började vid halvsextiden på onsdagsmorgonen. Ännu är det oklart exakt hur branden uppstod, men upprinnelsen sägs ha varit ett slagsmål mellan olika grupper av fångar.

När elden börjat sprida sig ringde en intern från sin mobiltelefon till Chiles larmcentral. Räddningsinsatsen förefaller dock ha blivit något fördröjd.

Enligt vittnesuppgifter som citeras i flera chilenska tidningar ska vakterna vid ingången till fängelset först ha vägrat att öppna grindarna för brandkåren. Våldsamma protester utbröt då, såväl bland fångarna som bland de oroliga anhöriga som samlats utanför fängelset.

Stenkastning och handgemäng rapporteras ha förekommit. Till slut ska grindarna ha öppnats så att räddningsinsatsen kunde sätta i gång på allvar.

– Detta är en fruktansvärd tragedi, sade justitieminister Felipe Bulnes några timmar senare, då det blivit känt av minst 83 människor, samtliga fångar, omkommit.

– Först står vi inför uppgiften att identifiera de omkomna. Men sedan kommer vi att gå till botten med vem som bär ansvar för det inträffade.

Fängelsebranden är den värsta i modern tid i Chile och för myndigheterna finns flera besvärande omständigheter. Omkring 1 900 fångar sägs ha befunnit sig i fängelset när branden utbröt, trots att anstalten som mest får hysa 1 100 interner.

Chiles president Sebastian Piñera var därför snabb med att erkänna att ”Chiles fängelsesystem inte orkar med sin uppgift”.

– Vårt fängelsesystem är inte värdigt ett land som vill behandla människor på ett civiliserat sätt, sade Piñera, som dock underströk att hans regering inlett en grundlig översyn av fängelserna sedan han kom till makten tidigare i år.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 9 december 2010.

Continue reading

Milis kan ha utlöst våldet i Rio

MEXICO CITY. Strider mellan tungt beväpnad polis och kriminella gäng har de senaste veckorna satt skräck i Rio de Janeiro. Polisen beskriver inbrytningen i två av gängens fästen som en ”seger för demokratin”. Men experter som DN talat med är skeptiska till denna svartvita bild av kriget.

De var hundratals, de unga beväpnade männen som kom ned från de fattiga kåkstäderna i bergen för snart två veckor sedan. De kom för att upprätta vägspärrar och sprida skräck på ”asfalten” – ett uttryck som sluminvånarna i Rio de Janeiro ofta använder för de mer välbärgade och låglänta områdena. De kom som sändebud från maffian.

Över hundra bilar och bussar har satts i brand sedan dess, skott har avfyrats mot polisstationer och regeringsbyggnader, människor har rånats. Vissa kallar det ett uppror. Men mot vad? Och varför?

Myndigheternas svar är enkelt: det rör sig om en desperat aktion från maffiagrupperna Comando Vermelho och Amigos dos Amigos efter de senaste årens satsning
på en ny sorts permanent närpolis i favelorna, ”de fredsbevarande trupperna”, eller UPP som förkortningen lyder.

Denna satsning sägs ha undergrävt maffians makt. Som bevis anförs en lapp som hittades vid en brinnande buss, på vilken det ska ha stått ”stoppa satsningen på UPP, annars blir det omöjligt att anordna OS i Rio 2016”.

Statens motoffensiv kom snabbt. Tungt beväpnade poliser stormade in i favelan Vila Cruzeiro, förstärkta av pansarfordon från marinkåren. De möttes av brinnande barrikader och skottlossning, men motståndet slogs snart ned och gängmedlemmarna tvingades fly till Complexo do Alemão på andra sidan berget.

Denna enorma slumstad bestående av tolv olika favelas har i åratal varit ett starkt fäste för Comando Vermelho. Men nu omringades även den av 2.700 poliser. Och förra söndagen stormades Complexo do Alemão – i direktsändning.

När den brasilianska flaggan till sist vajade högst upp på berget kunde delstatsguvernören triumfera:

– Vi har segrat!

Drygt 40 dödsoffer, flera av dem civila, krävdes i insatserna. Men gängen har tillfälligt drivits på flykt och mediedramaturgin har gett den tidigare så illa omtyckta och korruptionsbefläckade polisen något av en hjältegloria.

Men nu, en vecka senare, börjar mindre smickrande uppgifter läcka ut. I går rapporterade flera brasilianska medier om att ledarna för Comando Vermelho i själva verket undkommit genom att muta några av de så hyllade poliserna.

Enligt detaljerade men anonyma vittnesuppgifter ska brottslingarna ha betalat miljonbelopp för att bli utsmugglade ur Vila Cruzeiro – iklädda polisens grå t-shirts och transporterade i polisbilar.

Bakgrunden till ”kriget” kan också vara mer komplex än vad som hittills varit känt.

– Den nya närpolisen UPP har visserligen fungerat bra, men den finns än så länge bara i ett drygt tiotal av Rio de Janeiros över tusen favelor. Planen är att den ska ha nått ut i 40 favelor år 2014, men det är ändå bara en bråkdel av stadens kåkstäder. Mina källor inom polisen säger att det här egentligen handlade om något annat: en protest mot korrupta polisers utpressning av anhöriga till fängslade maffialedare, säger den brasilianske sociologen Marcos Rolim.

Comando Vermelhos och andra maffiagruppers bossar köper normalt sett hus och bilar till sina släktingar, både som ett sätt att tvätta inkomster från illegal verksamhet och som en strategi för att skaffa sig ett undangömt sparkapital.

Dessa tillgångar beslagtas sällan vid gripanden. Men enligt Marcos Rolim har en del poliser satt i system att bedriva utpressning mot de fängslades anhöriga med hotet: ”om ni inte betalar, beslagtar vi egendomen”.

– Missnöjet med detta har växt bland de fängslade ledarna. Det höll på att leda till ett uppror redan före valet i oktober, men från politiskt håll kylde man ned stämningarna.
Nu efter valet har poliserna åter börjat pressa de anhöriga på pengar – vilket till slut ledde till den här reaktionen, hävdar Marcos Rolim. Varken hans eller polisens version har gått att få bekräftad av oberoende källor. Men det står klart att Comando Vermelho är pressat – om än inte i första hand av närpolisen.

Under 1980- och 90-talen var detta brottssyndikat det mäktigaste i Rio, mycket tack vare kontrollen över den lokala kokainhandeln. Men de senaste tio åren har en ny aktör klivit in på scenen: ”miliserna”. Dessa sägs i praktiken bestå av korrupta poliser, fängelsevakter och brandmän som tidigare tog emot mutor av gängen, men nu i stället bildat egna kriminella grupper.

– Miliserna är i dag det största säkerhetshotet i Rio de Janeiro. De utsätts inte för polisens räder på samma sätt som de andra gängen, men kan genom sin terror se till att politiker som de stöder blir valda, säger Marcos Rolim.

En nyligen publicerad studie konstaterade att fler än 100 av 250 studerade favelor i Rio kontrollerades av miliser. Sammantaget gör det dem till en betydligt mäktigare grupp än Comando Vermehlo.

– Miliserna håller befolkningen i schack med vapenmakt och får sina inkomster från drogförsäljning, indrivning av ”skatt”, försäljning av gas till hushållen och avgifter på kollektivtrafiken. Allt medan staten är påtagligt frånvarande, säger Marcos Rolim.

Den amerikanske historikern Bryan McCann, som gjort fältarbeten i Rios favelor, påpekar att även ett annat grundproblem kvarstår: den utbredda fattigdomen.

– De senaste årens ekonomiska tillväxt i Brasilien har inte kommit de fattigaste områdena i Rio till del. Det måste ändras för att man ska få bukt med kriminaliteten, säger han.

Erik de la Reguera

Brottssyndikat har fått konkurrens

Comando Vermelho (Röda kommandot) har sedan början på 1980-talet varit Rio de Janeiros mest ökända och mäktiga brottssyndikat. Lokal kokainförsäljning har tillsammans med beskyddarpengar utgjort en viktig inkomst.

I praktiken rör det sig om ett löst sammanhållet nätverk, där dess ledare ofta utövar sin makt inifrån olika fängelser.

Amigos dos Amigos (Vännernas vänner) och Terceiro Comando Puro (Tredje rena kommandot) har varit Comando Vermelhos främsta rivaler, men på senare tid förefaller ett närmande ha ägt rum.  Miliserna består av korrupta poliser, fängelsevakter och brandmän som bildat ett slags paramilitära kommandon och tagit över kontrollen i mängder av områden, främst i västra och norra Rio de Janeiro.

Tusen favelor i Rio

Rio de Janeiro har omkring sex miljoner invånare inom stadsgränserna (räknar man med ytterområdena är det uppemot tolv miljoner), varav minst 800. 000 lever i favelor.

Totalt finns omkring tusen favelor i Rio de Janeiro. På senare år har fattigdomen minskat något i dessa områden tack vare olika stödprogram.

DN 2010-12-05

Continue reading