Det officiella valresultatet i Mexiko med 99 procent av rösterna räknade:

Enrique Peña: 38 procent
Andres Manuel López Obrador: 32 procent
Josefina Vázquez: 25 procent
Gabriel Quadri: 2 procent

Det mesta tyder med andra ord på att det gamla maktpartiet PRI återvänder till presidentpalatset efter tolv år i opposition. Om nu inte Peña faller på eget grepp, vill säga.

I går kväll anklagade vänsterkandidaten López Obrador honom och hans parti PRI för valfusk. I videon ovan slår López Obrador fast att han kommer att försöka få valet ogiltigförklarat eller åtminstone tvinga fram en revidering av resultatet.

-Valet har helt enkelt varit för smutsigt. Enbart i delstaten Estado de Mexico har PRI köpt en miljon röster, sade López Obrador.

Än så länge har López Obrador inte lagt fram några konkreta bevis för sina påståenden om fusk – och med drygt tre miljoner rösters marginal mellan honom och Peña måste det till något rejält uppseendeväckande om vänsterkandidaten ska lyckas med sin föresats. Inte minst med tanke på att han agerade på ett liknande sätt efter valet 2006, vilket många i medelklassen då förebrådde honom för.

Därmed inte sagt att söndagens val var så ”exemplariskt” som valmyndigheten vill låta påskina. Långtifrån. Det förekom en rad rapporter om röstköp inför valet (något även jag skrivit om) och i dag har bland annat följande film publicerats, som visar hur PRI-supportrar shoppar med betalkort de fått i utbyte mot röster. Studentrörelsen #YoSoy132 har dokumenterat fler än 500 försök till valfusk på valdagen, och på söndagsförmiddagen blev jag – och många andra, skulle det visa sig – uppringd av Partido Verde (PRI:s koalitionspartner) med förinspelad valpropaganda, vilket är ett brott mot vallagen. I de ”casillas especiales” där de som inte befann sig på sin hemort kunde rösta (i Mexiko får bara utlandsboende poströsta), tog valsedlarna snabbt slut – och tusentals hindrades från att avlägga sin röst. Och så vidare.

Men det måste ändå till något mer storskaligt, systematiskt valfusk för att Peñas seger på allvar ska kunna ifrågasättas.

Rapporter om oegentligheter fortsätter att strömma in via sociala nätverk till #YoSoy132 och andra oberoende valobservatörer. Medan vi väntar på fortsättningen rekommenderar jag följande analys av valet, som jag skrev i går. Och att ni följer mig på Twitter, så klart.

MEXICO CITY. Tolv år efter Mexikos demokratisering gör det gamla maktpartiet PRI comeback. Segern för Enrique Peña i söndagens val kan ses som följden av en växande frustration med maffiavåldet och en haltande ekonomi – eller som det sista säsongsavsnittet i en verklighetens ”telenovela”.

I 71 år, mellan 1929 och 2000, satt den institutionaliserade revolutionens parti, PRI, oavbrutet vid makten i Mexiko. Det gjorde sig känt för att vara den kanske allra mest korrumperade politiska kraften i Latinamerikas historia. Vid demokratiseringen år 2000 var det få som trodde att partiet skulle kunna återvända till makten inom överskådlig tid.

Men när den 45-årige Enrique Peña i söndags klev upp på scenen på PRI:s valvaka och utropade sig till segrare hade han lyckats med ett remarkabelt förvandlingsnummer.

– Vi är en ny generation ledare. Vi har förändrats, intygade Peña i sitt segertal.

I publiken satt hela det gamla gardet – eller dinosaurierna, som de kallas i folkmun.

Där satt Ulises Ruiz, före detta guvernör i delstaten Oaxaca och misstänkt för otaliga politiska mord. Där satt Mario Marín, tidigare guvernör i delstaten Puebla och ansvarig för fängslandet av den grävande journalisten Lydia Cacho 2005. Och där satt Carlos Salinas de Gortari, expresidenten som kom till makten genom valfusk 1988 och som av många analytiker utpekats som hjärnan bakom Peñas kampanj.

Att omkring 38 procent av väljarna ändå röstade på Peña beror på två saker. Å ena sidan ett missnöje med den låga tillväxten i ekonomin – som knappt motsvarat befolkningsökningen under högerpartiet PAN:s år vid makten – och med den katastrofala offensiven mot knarkmaffiorna som krävt över 50 000 dödsoffer sedan 2006.

Den andra förklaringen är en massiv mediekampanj som pågått i sex år och som gett Enrique Peña ett stort försprång i opinionen. De senaste veckornas avslöjanden i The Guardian om att Mexikos största mediebolag Televisa (ägare till en rad tv- och radiokanaler) av allt att döma tagit emot mångmiljonbelopp i utbyte mot förmånlig rapportering, stämmer väl överens med det intryck som många mexikaner fått av underdånig bevakning av Peñas tid som guvernör och giftermålet med Angelica Rivera, en stjärna i Televisas ”telenovelas” (såpoperor).

Vänsterkandidaten López Obrador hade ännu på måndagskvällen inte erkänt sig besegrad. Studentrörelsen YoSoy132 sade sig också ha dokumenterat drygt 500 fall av misstänkt valfusk. Men på många håll i Mexiko rådde en stämning av resignation inför det som såg ut att bli nästa säsong av Peñas banbrytande ”telenovela”: presidentskapet.

Erik de la Reguera

Kommer Peña att bli en bra president?

Luis Cruz, 23 år, byggnadsarbetare, Ecatepec:

– Nej. Jag bor i den delstat som Peña var guvernör i tidigare, Estado de México, och där har vi inte sett någon större förbättring. Gatubarnen fortsätter att sniffa lim i gränderna.

Nancy Diaz, 18 år,
museiguide, Mexico City:

– Jag är skeptisk. Partiet PRI – och även Enrique Peña själv – sägs vara väldigt korrupt. Det ryktas till och med att han mördade sin förra fru. Framför allt kommer han nog att se till att berika sig själv.

Hector de Alzúa, 83 år, pensionär, Mexico City:

– Han är oerfaren, och för att vara en bra president här måste man vara skicklig på att balansera mellan olika maktsfärer. Frågan är om Peña ens får egen majoritet i kongressen.

—

Publicerat i DN den 3 juli 2012.

Ska det gamla maktpartiet PRI återvända till makten – eller kommer PAN:s anhängare taktikrösta vänstern till makten för första gången sedan demokratiseringen år 2000? Väntar valfusk? Hur kommer López Obrador och hans anhängare att reagera om de får se sig snuvade på segern med liten marginal? Vilken roll kommer studentrörelsen #YoSoy132 att få efter valet?

Frågorna är många inför dagens ödesval i Mexiko. Stämningen är laddad och redan har rapporter om en del oegentligheter börjat strömma in från provinserna.

Jag kommer rapportera löpande på mitt Twitterkonto under kvällen och natten svensk tid. Under tiden ger jag er följande läsning från valrörelsen:

Favoriten möter allt hårdare kritik

Mexiko är på väg att polariseras i två läger: de som stöder det gamla maktpartiet PRI:s kandidat Enrique Peña – och de som varnar för att en seger för honom vore en katastrof. Läs mer. [12/6]

– Unga i protest mot makteliten

På bara en månad har en organiserad student- och medborgarrättsrörelse växt fram i Mexiko. Rörelsen kallas #YoSoy132, är partipolitiskt obunden och har lyckats förändra det politiska landskapet inför presidentvalet den 1 juli. Jag har träffat några av grundarna. Läs mer. [18/6]

Hemliga maffiasamtal kan hejda våldet

50 000 människor har fått sätta livet till i det brutala knarkkrig som skakar Mexiko. Inför presidentvalet på söndag hoppas många på en nygammal kraft för att få ett slut på blodbadet. Hemliga förhandlingar med maffian skulle kunna stoppa våldet – frågan är bara för hur länge. Läs mer. [27/6]

Våldet del av vardagen när Mexiko går till val

När Mexiko i dag går till presidentval sker det mot en fond av upptrappat maffiavåld. Det gamla maktpartiet PRI:s kandidat är favorit, men stämningen i landet är polariserad och i medelklassen funderar många på att taktik­rösta på vänsterpolitikern Andres Manuel López Obrador. Läs mer. [1/7]

MEXICO CITY. När Mexiko i dag går till presidentval sker det mot en fond av upptrappat maffiavåld. Det gamla maktpartiet PRI:s kandidat är favorit, men stämningen i landet är polariserad och i medelklassen funderar många på att taktik­rösta på vänsterpolitikern Andres Manuel López Obrador.

Staden Cuernavaca ligger en dryg timmes bilresa från Mexico City. Längre än så behöver man inte åka från huvudstadens relativa lugn för att plötsligt befinna sig mitt i knarkkrigets vardag.

– I går, bara fem minuter efter att jag hade hämtat upp barnen, kidnappades en kvinna precis utan­för skolan. Beväpnade män sköt i luften och slet i väg kvinnan från hennes barn. Nu i morse fick vi veta att hon hade frigetts – men familjen tvingades visst betala en miljon pesos (600 000 kronor) i lösesumma, berättar 42-åriga Fabiola Kun.

Hon sitter på ett kafé tillsammans med sin väninna, den 43-åriga läkaren Lilia Marquez, och talar om rädslan i denna miljonstad, som på kort tid förvandlats från ett idylliskt resmål för huvudstadsbor till ett slagfält för stridande maffior.

– Fyra föräldrar på barnens skola har kidnappats det senaste året. Situationen är verkligen extrem, intygar Fabiola.

Den militäroffensiv som president Felipe Calderón inledde mot maffian 2006 har hittills krävt minst 50 000 dödsoffer. Men även om enskilda maffiabossar har gripits eller dödats, har den organiserade brottsligheten som helhet inte försvagats.

Militäroffensiven har lett till en rubbad maktbalans i den undre världen, med fler uppgörelser och mord till följd. Även kidnappningar och utpressningsfall har ökat dramatiskt i takt med att konkurrerande organisationer försökt ta över städer där maffiabossar dödats eller gripits – som i Cuernavaca.

Samtidigt göds våldet av en stadig efterfrågan på illegala droger i USA och Europa.

När Mexiko går till presidentval i dag förefaller därför många väljare hoppas att det gamla maktpartiet PRI – som styrde Mexiko med järnhand 1929–2000 – ska kunna förhandla fram ett fredsavtal mellan de stridande maffiorna. Och det trots att partiets kandidat Enrique Peña utåt sett avfärdar alla tankar på en sådan hemlig pakt.

Peña är favorit till segern och leder med mellan sex och arton procentenheter i opinionsmätningarna. Men än är många väljare osäkra, och de som minns PRI:s auktoritära styre varnar för ökad korruption och maktmissbruk.

– Sedan demokratiseringen år 2000 har jag alltid röstat på högerpartiet PAN. Men dess kandidat Josefina Vázquez verkar vara chanslös nu. Så jag har bestämt mig för att taktikrösta på vänsterns López Obrador, för att hindra PRI från att komma till makten, säger Fabiola Kun.

Hon är långtifrån ensam om det. De senaste veckorna har vänsterkandidaten Andres Manuel López Obrador knappat in på Peña, samtidigt som hashtags som #PanistasConAMLO (”PAN-sympatisörer som stöder AMLO”) blivit vanliga på sociala nätverk. Hur stort taktik­röstandet kommer att bli är oklart – men valet är långtifrån avgjort.

– López Obrador har en poäng i att man måste bekämpa fattigdomen för att komma åt maffiavåldet. Många av de unga män som lockas till att arbeta som kriminella gör det bara för pengarna. De kan få 5 000 pesos (2 500 kronor) per vecka för att bara hålla vakt i ett gathörn. Det är betydligt mer än de kan tjäna på hederliga jobb, säger Lilia Marquez.

López Obrador är liksom Peña en politiker som väcker starka känslor. När han och hans anhängare blockerade paradgatan Reforma i Mexico City för sex år sedan i protest mot påstått valfusk fick han en stämpel som bråkmakare – och än i dag är många i medel- och överklassen skeptiskt inställda till honom.

– Segraren blir troligen den som skrämmer medelklassen minst. Det är ett tydligt mönster i mexikansk politik numera. År 2000 var det i första hand medelklassen som röstade bort PRI från makten. Och 2006 satte den stopp för López Obradors första försök att nå presidentposten, säger Dennis Gilbert, professor i sociologi vid Hamilton College i USA, till DN.

Indirekt har López Obrador draghjälp av en studentrörelse som växt fram de senaste veckorna och som kallas för #Yosoy132 [mer om den här]. Den är partipolitiskt obunden, leds av ungdomar ur medel- och överklass och har udden riktad mot Peña och PRI.

– Det är ett problem att många i vår generation inte minns hur det var under PRI:s styre. Samtidigt är många mediers rapportering grovt snedvriden, säger den 22-årige Efrén Trejo, en av medlemmarna i studentrörelsen.

Nyligen publicerade den brittiska tidningen The Guardian dokument som tycks visa att tv-kanalen Televisa tagit emot mångmiljonbelopp från Enrique Peñas stab i utbyte mot förmånlig nyhetsrapportering. Uppgifterna förnekas av Televisa, men har gett studentrörelsen vind i seglen.

Nu hoppas Efrem Trejo och de and­ra i YoSoy132 kunna förhindra valfusk.

– Vi har fått in rapporter om att PRI erbjuder upp till 3 000 pesos (1 500 kronor) till den som kan rekrytera tio personer som lovar att rösta på partiet. Men vi har organiserat flera tusen valobservatörer som kommer att försöka dokumentera alla tänkbara oegentligheter. Målet är att valet ska bli så fritt och rättvist som möjligt.

Erik de la Reguera

Valet avgörs i en omgång

Enrique Peña, 45, före detta guvernör i delstaten Estado de Mexico (Mexico CItys folktäta ytterområden). Kandidat för partiet PRI, som satt vid makten i 71 år under 1900-talet. Lovar ökat stöd till landets fattiga.

Andres Manuel López Obrador, 59, center-vänsterkandidat som tidigare har varit borgmästare i Mexico City. Var en hårsmån från att segra i presidentvalet 2006. Vill satsa på infrastrukturprojekt för att skapa arbeten och tillväxt.

Josefina Vázquez, 50, regeringspartiet PAN:s kandidat och tidigare utbildningsminister. Konservativ i moralfrågor. Vill fortsätta offensiven mot maffian och stärka polisväsendet.

Gabriel Quadri, 57, före detta företagare med utpräglat liberal profil. Är den enda av kandidaterna som förespråkar en legalisering av droger som ett sätt att bekämpa maffian. Anses ha nära band till den korrupta fackförenings­bossen Elba Esthér Gordillo.

I Mexiko hålls bara en valomgång. Den sittande presidenten Felipe Calderón får enligt författningen inte ställa upp till omval.

—

Publicerat i DN den 1 juli 2012.

MEXICO CITY. 50 000 människor har fått sätta livet till i det brutala knarkkrig som skakar Mexiko. Inför presidentvalet på söndag hoppas många på en nygammal kraft för att få ett slut på blodbadet. Hemliga förhandlingar med maffian skulle kunna stoppa våldet – frågan är bara för hur länge.

En radio är påslagen inne i den lilla kvartersbutiken i södra Mexico City. Nyhetsuppläsaren redogör för dagens viktigaste händelser: tre poliser skjutna till döds på den internationella flygplatsen i Mexico City, en granatattack i delstaten Tamaulipas, en oidentifierad kropp hängd från en bro i staden Nuevo Laredo – och i staden Tlacojalpan har den kvinnliga borgmästaren kidnappats av maffian.

Den 29-årige ambulansföraren Mauricio Urrutia skakar trött på huvudet medan han betalar sin läsk.

– Det går inte att bekämpa brottsligheten så kompromisslöst som regeringen gjort de senaste åren. Våldet har bara förvärrats. Vi måste börja förhandla med maffiorna, säger han till DN.

I presidentvalet på söndag tänker Mauricio Urrutia därför rösta på Enrique Peña, en 45-årig före detta guvernör i delstaten Estado de Mexico som kandiderar för det gamla maktpartiet PRI. Samma parti som styrde landet med järnhand åren 1929–2000.

– Det var mindre våld då. Visst var PRI korrupt, men de visste i alla fall hur man höll saker och ting under kontroll, säger Mauricio Urrutia.

PRI:s auktoritära styre har kallats för den perfekta diktaturen av Nobelpristagaren i litteratur Mario Vargas Llosa. Bakom den putsade fasaden av fria val dolde sig ofta repression av oppositionella, censur och utbrett valfusk.

Men nu är partiet på väg att göra comeback. Enligt opinionsmätningarna leder Enrique Peña med mellan sex och arton procentenheter före vänsterkandidaten Andres Manuel López Obrador. På tredje plats ligger det regerande PAN:s kandidat Josefina Vázquez, som har haft svårt att distansera sig från den impopuläre presidenten Felipe Calderón.

Det krig mot maffian som Calderón deklarerade 2006 har hittills krävt fler än 50 000 dödsoffer – men utan att den organiserade brottsligheten försvagats nämnvärt. Ekonomin har samtidigt gått kräftgång. Omkring sju miljoner mexikanska ungdomar saknar i dag både arbete och studieplats, vilket i praktiken skapar en gigantisk arbetskraftsreserv för den organiserade brottsligheten.

Peña talar mycket om vikten av att skapa arbetstillfällen, vilket går hem hos många väljare. Men när han sedan hävdar att han också tänker bekämpa korruptionen och stärka rättsstaten tas det med en rejäl nypa salt – inte minst bland hans egna anhängare.

Nyligen efterlystes en före detta PRI-guvernör i USA för penningtvätt och samröre med maffian. Det är bara det senaste exemplet på en djupt rotad skrupelfrihet inom partiet, som paradoxalt nog kommit att ses som en tillgång av en del knarkkrigströtta väljare.

– Det är inte alls omöjligt att Peña på kort sikt kan få ned mordtalen genom att förhandla under bordet med maffiorna. Men andra brott, som utpressning och trafficking av kvinnor och barn, kommer inte att upphöra för det, säger Edgardo Buscaglia, forskare vid Columbia­universitetet i USA.

Han tror däremot inte att en sådan ”pax mafiosa” skulle bli långvarig.

– Regeringen i Mexiko har inte längre möjlighet att diktera villkoren, som på 1980- och 90-talen. I dag förfogar den organiserade brottsligheten över stora privat­arméer, vilket gör den till en jämställd och svårhanterad motpart, säger Buscaglia.

Att döma av Peñas facit från tiden som guvernör i delstaten Estado de Mexico (Mexico Citys ytterområden med cirka 15 miljoner invånare) är ingen mirakellösning i sikte. Antalet mord i delstaten minskade inte under hans tid vid makten. Maffior som Zetas och La Familia Michoacana etablerade sig. Och utpressning av affärsidkare ökade.

Även antalet försvunna och mördade kvinnor sköt i höjden.

I Tultitlan i Estado de Mexico möter jag Claudia Rojas, som har sökt efter sin sexåriga dotter sedan 2006, då flickan rövades bort av okända män.

– Från myndigheterna har vi fått liten eller ingen hjälp. Polisen vill ha mutor för minsta handtag. Och en gång ringde en av polismännens söner mig och sa att de hade våldtagit och torterat vår dotter – och att han ville ha 50 000 pesos (30 000 kronor)! berättar Claudia Rojas.

Enbart förra året ”försvann” 569 flickor och kvinnor i Peñas gamla delstat – ett av flera skäl till att många människorättsorganisationer misstror PRI-kandidaten. En annan viktig orsak är den stormning av samhället San Salvador Atenco som Peña beordrade för att slå ned en grupp protesterande småbönder 2006. Minst 20 kvinnor utsattes för grova sexuella övergrepp under insatsen. Peñas kommentar: hans poliser hade ”upprätthållit ordningen”.

Maria de la Luz på kvinnoorganisationen OCNF säger till DN:

– Vi är mycket oroade av det ointresse som Peña visar för kvinnors och flickors liv och hälsa. Ärligt talat vågar jag knappt tänka på vad som kan hända om han blir vald till president.

Erik de la Reguera

Fyra kandidater till posten

Enrique Peña, 45 år. Före detta guvernör i delstaten Estado de Mexico (Mexico Citys folktäta ytter­områden). Kandidat för partiet PRI, som satt vid makten i 71 år under 1900-talet. Lovar ökat stöd till landets fattiga.

Josefina Vázquez, 50 år. Regeringspartiet PAN:s kandidat och tidigare utbildningsminister. Konservativ i moralfrågor. Vill fortsätta offensiven mot maffian och stärka polisväsendet.

Gabriel Quadri, 57 år. Före detta företagare med utpräglat liberal profil. Är den enda av kandidaterna som förespråkar en legalisering av cannabis som ett sätt att bekämpa maffian. Anses ha nära band till den korrupta fackföreningsbossen Elba Esthér Gordillo.

Andres Manuel López Obrador, 59 år. Center-vänsterkandidat som tidigare varit borgmästare i Mexico City. Var en hårsmån från att segra i presidentvalet 2006. Vill satsa på infrastrukturprojekt för att skapa jobb och tillväxt.

Den sittande presidenten Felipe Calderón får enligt författningen inte ställa upp till omval.

Kriget mot knarkkartellerna har misslyckats hittills

Den konservative presidenten Felipe Calderón (PAN) gav 2006 order om att sätta in omkring 50 000 soldater i en landsomfattande offensiv mot den organiserade brottsligheten.

Sedan dess har flera höga ledare för de sju åtta stora maffiaorganisationerna i landet gripits eller dödats, men som helhet har inte den organiserade brottsligheten försvagats.

Mexikos försvarsminister tvingades tidigare i år erkänna att militären tvärtom förlorat kontrollen över delar av territoriet.

Antalet mord har mångdubblats och rapporter om allvarliga människorättsbrott har blivit vanliga. Fler än 50 000 människor har dödats sedan offensiven inleddes.

Anledningen är inte enbart militäroffensiven, utan också en allt värre konflikt i den undre världen. Två stora allianser av karteller, ledda av Sinaloakartellen och Zetas, strider om intäkter motsvarande omkring 140 miljarder kronor per år, som smugglingen över gränsen till USA tros vara värd.

—

Publicerat i DN den 27 juni 2012.

RIO DE JANEIRO. Världens storstäder ser nu ut att lämna sina respektive länder bakom sig på miljöområdet. Den något oväntade utvecklingen kan skönjas efter FN:s miljö- och hållbarhetskonferens i Rio de Janeiro, Rio+20.

Katia Silene står i gummistövlar med sopor upp till knäna. Svarta gamar flaxar upp kring henne när hon plockar upp plastflaskor från marken och torkar av dem med en trasa.

– Det är hårt arbete. Men betydligt bättre betalt än att jobba som hembiträde eller barnflicka, säger Katia, som är 38 år gammal och har tre barn att försörja.

En sötsur stank stiger från den stora, öppna soptippen. Rök från brinnande sophögar sticker i ögonen. Små moln av flugor driver runt mellan multnande matrester.

Några av de knöggliga petflaskorna som Katia lyfter upp ur leran kan ha sålts till deltagare vid FN-konferensen i Rio de Janeiro, som avslutades i går. Möjligen kan det ses som symboliskt, med tanke på hur få bindande överenskommelser som nåddes mellan världens länder. Men för Katia är varje flaska välkommen. Ett kilo petflaskor kan säljas för omkring två kronor till uppköpare. Hårdplast och papp ger något mindre betalt.

Bland de omkring 120 ”cartoneros” – frilansande sopsorterare – som går omkring på tippen har flera pannlampor på sig, eftersom de arbetat hela natten. De berättar historier om råttor stora som hundar och visar upp ärr som glasskärvor skurit i händer och fötter.

– Tummen föll nästan av en gång, säger den 61-årige José Luis Concepção och håller upp sin ärrade hand.

Han har arbetat här på tippen i 20 år. Och från kommunens sida har intresset för den återvinning han ägnat sig åt sällan varit särskilt stort. Samtidigt har mängder av växthusgaser stigit mot skyn.

Men nu är det av allt att döma på väg att förändras. Nyligen stängdes Latinamerikas största och mest ökända soptipp – Gramacho – i Rio de Janeiro. Stadens ledning har sagt att den tänker fortsätta på den inslagna vägen. Målet är att förvandla även de kvarvarande tipparna till moderna sopstationer.

Miljö- och hållbarhetsfrågor har blivit högprioriterade – och inte bara i Rio, utan i många städer i Latinamerika, Asien och Afrika på senare år. Delvis beror det på en växande medelklass som är mån om renare luft, mer grönområden och bättre sophantering. Men bland politikerna verkar också en genuin medvetenhet om just städernas utsatthet ha växt fram.

– Vi har inte tid att vänta längre. Det är i våra städer som klimatförändringarna och andra miljöproblem märks av först, sa Mexico Citys borgmästare Marcelo Ebrard vid konferensen i veckan.

Då satt världens regeringar i låsta förhandlingar, där protektionistiska agendor hela tiden fanns i bakgrunden. Slutdokumentet – som många miljöorganisationer beskriver som urvattnat – verkar ha färgats av de ekonomiska kristiderna.

Därför väckte det desto större uppmärksamhet när C40-gruppen – i vilken New York, Tokyo, Bogotá, Buenos Aires, Seoul och drygt ett femtiotal andra megastäder ingår – lade fram en ambitiös plan utanför mötessalarna.

Städerna i C40-gruppen siktar på att minska sina koldioxidutsläpp med över ett gigaton fram till 2030, vilket motsvarar Kanadas och Mexikos sammanlagda utsläpp.

– Initiativet är väldigt ambitiöst och troligen det mest spännande som vi sett här. Särskilt med tanke på att regeringarnas slutdokument blev så svagt, säger Lasse Gustavsson, naturvårdschef på Världs­naturfonden.

En rad andra samarbetsorgan för världens storstäder, som ICLEI, har också varit aktiva under mötet – inte minst för att hitta sätt att balansera sociala insatser och ekologisk hållbarhet. När Gramacho-soptippen stängdes i Rio de Janeiro blev till exempel 1 400 cartoneros av med sina jobb. De fick omkring 50 000 kronor per person i ersättning av staden. Men på den soptipp som DN besöker märks ändå en påtaglig oro inför framtiden.

– Jag vet inte vad jag skulle göra utan det här jobbet, säger Katia Silene.

Ändå finns det bättre förutsättningar i dag än på mycket länge att göra en klassresa i Brasilien. Inkomstklyftorna har minskat något och flera miljoner brasilianare har tagit steget in i en lägre medelklass. Allt fler kan köpa en egen bil, ett kylskåp, en mikrovågsugn och en dator.

Men även den utvecklingen leder till utmaningar för stadsplanerarna. I dag bor mer än hälften av världens befolkning i storstäder. Fram till 2050 väntas befolkningen öka med ytterligare mellan 2–3 miljarder människor. Risken för skenande miljöproblem, trafikkaos och växande slumområden är överhängande.

Erik de la Reguera

Enkät: Vad anser du om Rio+20?

Taís Gonzalez, 29, São Paulo, Brasilien
– Konferensen har varit ett bra tillfälle att göra folk medvetna om våra gemensamma problem. Jag är aktiv i Greenpeace och jag tror verkligen att vi står inför ett vägskäl i mänsklighetens historia – och att vi måste ändra vårt sätt att leva.

Davog Byrne, 24, Aghyaran, Nordirland
– Stämningen längs stränderna här i Rio de Janeiro har varit väldigt positiv, med tusentals människor och öppna seminarier. Jag tror i och för sig inte att det förändrar något i grunden. Men jag vill ändå vara optimist och tro på framtiden.

Publicerat i DN den 24 juni 2012.