Category: Artiklar

Utredningen om Sveriges framtida vapenexport är ett beställningsjobb för regeringen. Det menar Björn Hagelin på det internationella forskningsinstitutet Sipri.

– Min uppfattning är att regeringen var väldigt klar över vad den ville ha, när man skrev direktiven för den här utredningen, säger freds- och konfliktforskaren Björn Hagelin.

Det var i söndags som företrädare för bland andra Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, Amnesty och Diakonia riktade hård kritik mot regeringens utredare Anders Svärd. Enligt dem kommer Svärd i nästa vecka att föreslå en omfattande avreglering av den svenska vapenexporten och en anpassning till EU:s regelverk.

Bland annat slopas då det generella förbudet mot vapenexport och förbudet mot att exportera till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det skulle enligt fredsrörelsen innebära en ”utrikespolitisk kollaps” och Anders Svärd anklagas för att bryta mot de direktiv som han fått av regeringen. Men Björn Hagelin håller inte med.
– Anders Svärd har fått enormt breda direktiv och samtidigt mycket begränsat med tid. Visserligen står det i direktiven att förslagen ska säkra en restriktiv svensk vapenexportpolitik, men det talas också om en anpassning till EU och vikten av att säkra jobben inom industrin, säger Björn Hagelin.
– Jag tror att Svärd varit mycket medveten om vilken regeringens linje är, tillägger han.

Den anpassning till rådande EU-standard som Anders Svärd väntas föreslå, syftar på en uppförandekod som medlemsländerna antog 1998.

För den svenska krigsmaterielindustrin, som de senaste tio åren deltagit i flera stora samarbetsprojekt inom EU, är en harmonisering av regelverken en viktig fråga.

Samtidigt har regeringen uppmuntrat samarbeten och tillåtit export till länder som tidigare varit på svarta listan.
– Försvarets minskade beställningar av krigsmateriel ställer regeringen inför ett dilemma: behålla arbetstillfällen i Sverige eller ha kvar de restriktiva vapenexportreglerna, säger Tomas Ries, direktör för Utrikespolitiska institutet.

Men redan i dag tillämpas regelverket mindre strikt än för tio år sedan.
– Det är stor skillnad mellan vad som står i reglerna och vilka tillstånd som faktiskt ges. Jag ser den här utredningen som ett sätt att anpassa teorin efter praktiken, säger Björn Hagelin.

Erik Gustafsson

DN 2005-02-04

De senaste två veckornas intensiva brevväxling mellan zapatistgerillans talesman subcomandante Marcos och den spanske domaren Baltazar Garzón liknar inget annat.

Ett bråk om situationen i Baskien ser ut att få oanade konsekvenser när Garzón, som blev berömd när han ville ställa Pinochet inför rätta för några år sedan, och Marcos kan komma att mötas i en duell på Kanarieöarna.

Det hela började med att Marcos nyligen bröt zapatisternas långa period av tystnad med ett brev till sympatisörer i Spanien. I brevet, som publicerades den 25 november i den mexikanska dagstidningen La Jornada, riktar Marcos hård kritik mot Garzón för förföljelsen av politiska aktivister i Baskien och för illegaliseringen av partiet Batasuna (som har anklagats ha kopplingar till ETA). Garzón kallas i brevet för en ”grotesk pajas som går den politiska elitens ärenden” och såväl Spaniens premiärminister Aznar som kung Juan Carlos får ta emot bredsidor av gerillaledaren.

Subcomandantens angrepp på dessa aktade personligheter har väckt stor uppståndelse i Spanien. Garzón svarade i ett öppet brev publicerat den 6 december i den spanska tidningen El País. I hårda ordalag anklagar han Marcos för att vara opportunistisk, antidemokratisk och för att inte tillräckligt tydligt ta avstånd från de terrorister som mördat hundratals civila spanjorer under de senaste åren. Garzón upprörs över Marcos attack på kungen och Aznar, som han menar gjort stora insatser för demokratin i Spanien. Brevet avslutas med en uppmaning till gerillaledaren att ta av sig masken, göra sig av med den ”fåniga pipan” och mötas man mot man i en debatt.

Subcomandante Marcos svarade sturskt ja på Garzóns utmaning i ett brev publicerat den 9 december. I brevet, som förefaller inspirerat av ”Don Quijote”, fastställer Marcos datum för duellen till den 3-10 april och plats till Lanzarote på Kanarieöarna. Allt enligt seden om att den utmanade riddaren får bestämma plats och tid. Garzón ska ansvara för att subcomandante Marcos och sex av hans ”väpnare” ska kunna färdas säkert till och från Lanzarote. Vinnaren koras av en jury, i vilken tre personer utses av zapatisterna och fyra av Garzón. Vinner Garzón får han dra av masken som döljer Marcos ännu okända ansikte. Men om Marcos vinner måste Garzón representera zapatisterna i olika internationella domstolar, med syftet att få den mexikanska regeringen att leva upp till sina internationella åtaganden om ursprungsfolkens rättigheter.

ETA:s ledning uppmanas dessutom av subcomandante Marcos att helt upphöra med attacker mot civila och att iaktta en ensidig vapenvila under 177 dagar med start på julafton. I brevet ber han också anhöriga till ETA:s offer om ursäkt för sin tidigare otydlighet angående terrorn – men fördömer också den spanska statens terror mot aktivister. Han uppmanar i ett par andra brev det civila samhället i Spanien att organisera en kampanj med temat ”Ge ordet en chans” och att i anslutning till duellen på Kanarieöarna arrangera ett stort möte med representanter för alla som påverkas av konflikten – inklusive den spanska regeringen.

I skrivande stund har Baltazar Garzón inte svarat. Ska han fäkta eller fly?

Erik Gustafsson

Publicerad i Dagens Nyheter (Kultur) den 17/12 2002