Category: Artiklar

BUENOS AIRES. Den mexikanske oppositionsledaren Andrés Manuel López Obrador stärkte på söndagskvällen sitt grepp om vänsterpartiet PRD. Vallokalsundersökningar gav hans bundsförvant Alejandro Encinas segern i valet om partiordförandeposten.

Enligt två vallokalsundersökningar fick Encinas omkring 50 procent av rösterna, medan hans mer liberale utmanare Jesús Ortega fick 4-5 procentenheter mindre.

Står sig det resultatet har López Obrador gått segrande ur en långdragen intern maktkamp i PRD.

I internvalet deltog enbart partimedlemmar, men trots det kom på söndagen rapporter om en rad oegentligheter från olika delar av landet: bland annat röstköp, brända valsedlar och skottlossning.

López Obrador hävdar fortfarande att han blev bestulen på valsegern i presidentvalet 2006, men den senaste tiden har kritiker inom PRD hävdat att det totala avståndstagande från Mexikos preside Felipe Calderón har förlamat partiet i landets kongress.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-17

BUENOS AIRES. Uppemot 100.000 colombianer och venezuelaner i vita t-tröjor med fredsbudskap samlades på söndagen för att se Juanes, Maná, Carlos Vives och många andra av Latinamerikas popstjärnor bjuda på stor fredsfestival på en bro vid gränsen mellan Colombia och Venezuela.

Den annars slumrande gränsstaden Cucutá förvandlades på söndagen till vad som såg ut som en latinamerikansk upplaga av Woodstockfestivalen. Vid samma gränslinje där tusentals unga soldater för en vecka sedan väntade på angreppsorder, böljade nu ett enormt vitt folkhav som ropade ”fred utan gränser”.

Initiativtagaren Juanes, känd för sin latinopop, hade på rekordtid lyckats dra ihop en uppställning av några av den latinamerikanska popens främsta. Han lyckades dessutom bevara en neutral bild av arrangemanget genom att i sista stund neka Colombias president Álvaro Uribe en plats på scenen.

I stället fick Uribe, hans rival Hugo Chávez i Venezuela och många andra regeringar i Nord- och Sydamerika inrikta sig på att slipa argumenten inför måndagens möte med de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-16

BUENOS AIRES. Mycket står på spel när utrikesministrarna från hela Nord- och Sydamerika i dag, måndag, ska försöka förhindra att konflikten i Colombia spiller över till grannländerna.

I kulisserna pågår en dragkamp mellan USA, som vill öka sitt inflytande i regionen, och vänsterledarna i Sydamerika, som har rakt motsatta intressen.

Vapenskramlet och de hårda orden mellan Colombia och dess grannländer Venezuela och Ecuador, som började efter det colombians­ka angreppet mot ett gerillaläger på ecuadoriansk mark, har minskat betydligt sedan en överenskommelse nåddes i Santo Domingo för en vecka sedan.

Men kärnproblemet i konflikten kvarstår: hur ska man undvika att Farc-gerillan rör sig fritt över de svårbevakade gränserna?
Det är främst det som utrikesministermötet i de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS ska diskutera på måndagen.

– Nationsgränser är viktiga, men de får inte tjäna som skydd för terrorister som dödar oskyldiga civila, sade USA:s utrikesminister Condoleezza Rice när hon besökte Brasilien i helgen.

Den hållningen gäller som bekant inte bara Colombia, utan har varit en hörnsten i amerikansk säkerhetspolitik sedan den 11 september 2001.

De flesta regeringar i Latinamerika delar inte den synen, vilket Brasiliens president Lula da Silva gjorde klart för Rice.

Försöket att så split mellan Lula och den i amerikanska ögon ”despotiske och auktoritäre” Hugo Chávez i Venezuela förefaller därför ha misslyckats, åtminstone för tillfället.

För oavsett de ideologiska skillnaderna mellan Lula, Chávez och de andra vänsterledarna i regionen delar de ett övergripande intresse: att minska USA:s inflytande i regionen och stärka en latinamerikansk integrationsprocess.

Att konflikten mellan Colombia, Ecuador och Venezuela desarmerades vid ett toppmöte med den så kallade Riogruppen, i vilken alla Latinamerikas länder ingår – dock inte USA – sågs därför som en stor framgång av många länder.

Brasilien vill att problemet med gerillornas rörelser över gränserna ska hanteras av ett gemensamt latinamerikanskt militärkommando, samtidigt som det hörts förslag om att Riogruppen ska ersätta OAS.

Medan den colombianska popstjärnan Juanes förberedde en livekonsert ”för freden” vid gränsen till Venezuela på söndagskvällen, skissade USA därför på ett initiativ som väntades ta strid för såväl Colombias president Uribe som det fortsatta amerikanska inflytandet på kontinenten.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-16

BUENOS AIRES. Omkring fyrtio fångar med sympatier för Zapatistgerillan i den mexikanska delstaten Chiapas hungerstrejkar sedan en månad för att kräva sin frihet.

Fångarna sitter i en rad olika fängelser i den sydliga delstaten, men har det gemensamt att de hävdar att de fängslats på falska grunder. Nästan samtliga är tzotzil- eller tzeltalindianer och aktiva i sociala organisationer närstående Zapatisterna.

Lokala människorättsorganisationer intygar att många av fångarna verkligen har dömts på svaga grunder och uppmanar regeringen att utlysa en amnesti, något som dock avvisas av guvernören i Chiapas.

Initiativet till protesterna togs av Zacario Hernández, en befrielseteologisk präst från kommunen Chamula, som fängslats efter motsättningar med lokala makthavare. Hernández har hungerstrejkat i en dryg månad.

Zapatistgerillan gjorde uppror 1994, men är numera främst att betrakta som en politisk rörelse. Dess mest kände representant är den maskerade Subcomandante Marcos.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-14

BUENOS AIRES. Ledamöter i Perus kongress tuggade på torsdagen kokablad i protest mot att FN:s internationella drogövervakningsråd INCB uppmanat landet att förbjuda seden.

Kokabladen delades ut före torsdagens plenum och ett stort antal ledamöter tog för sig. Många riktade sedan hård kritik mot INCB.

Såväl i Peru som Bolivia har kokaplantans blad tuggats eller druckits i form av te under årtusenden. Bladen anses motverka hunger och höjdsjuka och seden är djupt förankrad i den andinska kulturen.

Många politiker i regionen, bland dem Bolivias president Evo Morales, hävdar att böndernas odling av kokabusken inte i sig är ett problem.

De menar i stället att det är de rika ländernas efterfrågan på det kemiskt manipulerade kokainpulvret som skapat grogrunden för narkotikasmuggling och maffians tillväxt.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-14

BUENOS AIRES. Den historiska uppgörelse som nåddes på fredagskvällen mellan de trätande länderna i norra Sydamerika förefaller ha räddat freden, åtminstone för tillfället. På sikt riskerar dock grundorsakerna till konflikten att på nytt konfrontera USA-vänliga Colombia med de socialistiska presidenterna i Venezuela och Ecuador.

På sikt riskerar dock grundorsakerna till konflikten att på nytt konfrontera USA-vänliga Colombia med de socialistiska presidenterna i Venezuela och Ecuador.

När Latinamerikas ledare samlades till krismötet i Santo Domingo i fredags kväll var de väl medvetna om att miljoner oroliga tittare följde deras debatt i direktsändning. Den inledande heta ordväxlingen övergick därför snart i ett förbluffande ”lyckligt” slut.

Colombia bad om ursäkt för attacken mot ett gerillaläger på ecuadoriansk mark för en vecka sedan, landet lovade att det inte skulle upprepas och presidenterna skakade symboliskt hand, allt medan jubel och kramkalas utbröt bland de församlade dignitärerna.

Slutet gott, allting gott, alltså? Knappast. Uppgörelsen innebär att krigshotet avvärjts för tillfället och att ett första steg tas mot normaliserade relationer mellan Ecuador och Colombia.

Men det avgörande problemet återstår att lösa: den porösa gränsen mellan länderna, som Farc-gerillan utnyttjar i kriget mot den colombianska staten. Detta djungelområde har alltid varit svårt att övervaka och är sedan flera år ett av Farc:s starkaste fästen.

Ecuadors president Rafael Correa sade nyligen att hans land inte gränsar till Colombia i norr, utan till Farc. Men medan president Correa hävdar att Farc-gerillan är Colombias problem, anklagar den colombianska regeringen honom för att ge gerillan en fristad på ecuadoriansk mark.

Den bristen på förtroende kommer att ta tid att reparera och på sikt kan det också leda till nya och än allvarligare kriser.
En starkt bidragande orsak till fredagens helomvändning var att den annars så polemiske Hugo Chávez anlade en försoningsfull ton under debatten.

Inför tv-publiken manade han sina kollegor till besinning, föll ut i uppsluppen sång och hävdade att problemet egentligen inte var Colombia, utan att dess allierade USA försöker införa sin doktrin om preventiv krigsföring på kontinenten.

Colombias president Álvaro Uribe spelade med i de vänskapliga tongångarna, men fortsatte samtidigt hävda Colombias rätt att – enligt den så kallade självförsvarsprincipen – angripa gerillaläger i grannländer.

Det kan i förlängningen leda till en direkt konfrontation med just Hugo Chávez, då mycket talar för att Farc-läger finns även på den venezuelanska sidan gränsen.

Samtidigt är det osäkert hur Farc kommer att reagera på förlusten av två av dess högsta ledare på bara en vecka: först Raúl Reyes och nu senast Ivan Ríos. Hittills har gerillan manat till lugn och ett fångutbyte, men i takt med att den pressas allt mer, samtidigt som president Uribe inte visar tecken på förhandlingsvilja, kan de hårdföra falangerna i Farc vinna övertaget.

Det i sin tur riskerar att dra in grannländerna i konflikten på nytt, då Farc numera tonat ned sin marxist-leninism och i stället sällat sig till Chávez ”2000-talets socialism” och drömmen om ett starkt, integrerat Sydamerika.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-09