MEXICO CITY. En miljon statliga jobb ska bort på Kuba. Samtidigt öppnar kommunistregimen för mer av egenföretagande och andra ”strukturella förändringar”. Men någon chockterapi och fullständig omställning till en kinesisk marknadsmodell blir det sannolikt inte tal om.

När det kubanska parlamentet inledde sitt arbete natten till måndag bekräftade president Raúl Castro det som många siat om: att förändringens vindar blåser på Kuba.

– Ministerrådet har beslutat utöka egenföretagandet, utfärda tillstånd för privat försäljning av en rad olika produkter och göra anställningsformerna mer flexibla, sade Raúl Castro.

I dag kontrollerar staten över 90 procent av ekonomin på ön. Undantag har sedan tidigare gjorts för ett växande antal småjordbruk, som visat sig vara mer effektiva än de statligt styrda jordbrukskollektiven.

Men en djup ekonomisk kris har tvingat fram fler förändringar. Slopade gratisluncher för de flesta statligt anställda har redan drivits igenom. Ransoneringskorten sägs vara på väg ut. Och nu ska en miljon arbeten i den statliga sektorn bort.

Samtidigt kommer ersättningen till arbetslösa troligen att sänkas eller försvinna helt nästa år.

– Vi måste en gång för alla utrota idén om att Kuba är det enda land i världen där man inte behöver arbeta för att kunna leva, sade Raúl Castro.

En ny sorts rädsla har därför börjat gro på Kuba: fruktan för massarbetslöshet. Den stillades knappast av Raúl Castros löfte om att ”ingen kommer att lämnas åt sitt öde”, men möjligen av hans besked om att småföretagande kommer att tillåtas inom fler yrken och att dessa småföretagare ska få rätt att anställa arbetskraft.

Raúl Castros äldre bror och tillika landets expresident Fidel Castro var inte på plats för att lyssna. Den enligt egen utsaga numera ”helt återställde” Fidel träffade i stället Kinas utrikesminister inom lyckta dörrar, måhända för att diskutera den kommuniststyrda kapitalismens för- och nackdelar.

Runt år 2000 tryckte Fidel bromspedalen i botten för det försök med mer av marknadsekonomi som inletts efter Sovjetunionens fall. Argumentet den gången var att de ekonomiska klyftorna som uppstått mellan framgångsrika småföretagare och vanliga arbetare var oacceptabla.

När en ekonomisk kris nu än en gång tvingar regimen till marknadsekonomins rand förefaller Fidel hålla viss distans. Och det trots att förslagen om ökat privat företagande är populära bland många kubaner.

Sedan flera år finns en stor svart marknad för olika tjänster på Kuba. Taxichaufförer, mekaniker och andra grupper har länge vädjat om ett friare företagande, så att de inte riskerar att kastas i fängelse.

Raúl Castro är en vän av effektivitet och har tagit till sig en del av denna kritik, om än stående under galgen. Men han är också noga med att påpeka att reformerna inte är någon eftergift till USA.

Trots omfattande ineffektivitet inom såväl byråkrati som industri satsar därför regimen på att den ekonomiska krisen ska kunna lösas utan att helt överge socialistisk planekonomi. Hoppet ställs i stället till ökad turism och nya intäkter från oljefyndigheterna i Mexikanska golfen.

Erik de la Reguera

Kubanerna varnas för att protestera

MEXICO CITY. De ekonomiska reformerna till trots verkar inte någon demokratisk upptining vara på gång. Raúl Castro varnar tvärtom dissidenterna på Kuba för att genomföra demonstrationer eller andra protester.

– Ingen straffrihet kommer att ges till fosterlandets fiender, sade Raúl Castro under sitt tal i det kubanska parlamentet på söndagen.

Budskapet till den underjordiska oppositionen kunde knappast göras klarare: de lagar som likställer öppet ifrågasättande av enpartistaten med landsförräderi kommer även i framtiden att tillämpas.

– Det är i strikt överensstämmelse med våra lagar som 21 kontrarevolutionärer har frigetts de senaste dagarna, innan de lämnat vårt land, sade Castro i den första officiella kommentaren till de senaste veckornas frigivningar av samvetsfångar.

Ytterligare 31 samvetsfångar väntas släppas inom de närmaste månaderna, sedan EU och katolska kyrkan nått en överenskommelse med regimen.

Kyrkan är den aktör i det kubanska samhället som just nu verkar kunna yttra sig mest frispråkigt. I senaste numret av dess tidskrift står det att läsa att regimen inte bör begränsa medborgarnas yttrandefrihet – en uppmaning som annars inte brukar gå ostraffad på Kuba.

Men även en rad kulturpersonligheter med nära band till kommunistpartiet, bland dem vissångaren och poeten Silvio Rodriguez, har de senaste månaderna uppmanat Castro-bröderna att lätta på censurens grepp om samhället.

Raúl Castro försökte därför dra ett slags gräns mellan olika sorters kritik i sitt tal:

– Enighet utesluter inte ärligt menad kritik, utan förutsätter att olika idéer möts och debatteras. Men dessa idéer måste ha samma mål om social rättvisa och nationellt oberoende, sade Castro.

Alla som bor på Kuba vet dock att den som avgör vem som har rätt ”mål” är den politiska polisen i landet. Och att det inte finns någon möjlighet att överklaga dess beslut.

Erik de la Reguera

Turismen viktig

Statsskick: Socialistisk republik (enbart kommunistpartiet är tillåtet).

Befolkning: 11 miljoner (cirka en miljon kubaner bor i USA).

Yta: 100 860 kvadratkilometer.

Språk: Spanska.

Ekonomi: Staten kontrollerar 90 procent av ekonomin. Intäkter kommer huvudsakligen från turismen och export av kvalificerad arbetskraft till allierade länder i Latinamerika (bland annat läkare). Venezuela stöder dessutom Kuba med kraftigt subventionerad olja.

Publicerat i Dagens Nyheter den 3 augusti 2010.