MEXICO CITY. Drygt 500 migranter från Latinamerika och Asien har påträffats i två långtradare i södra Mexiko. Migranterna var på väg mot USA och färdades under förhållanden som de lokala myndigheterna beskriver som ”inhumana”.
Lastbilarnas hemliga last upptäcktes i tisdags med hjälp av röntgenutrustning vid en av migrationspolisens kontroller i delstaten Chiapas. Det går bara att föreställa sig hur de tätt sammantryckta människorna på flaken kände sig när de stängda lastbilarna sedan började kränga och skaka under den korta biljakt som följde.
Vid jaktens slut kunde en av förarna gripas. Den andre lyckades undkomma.
När polisen öppnade dörrarna till flaken fann de 513 mycket trötta, rädda och törstiga resenärer från Latinamerika och Asien. Omkring en tiondel av dem var kvinnor och barn.
Några uppgav att de betalt 7 000 dollar för resan till USA. Med rätt pass hade det räckt till flyg i första klass. Men nu hamnade dessa människor i stället på lastbilsflak, så tätt packade att de tvingades stå upprätt, krampaktigt hållande i remmar som var fastsurrade i taket.
Planen var att färdas i nära tjugo timmar, innan ett fordonsbyte väntade i staden Puebla i centrala Mexiko. Smugglarna hade borrat några lufthål i taken, men de var långtifrån tillräckliga. Luften uppgavs vara på väg ta slut när upptäckten gjordes.
Ändå är detta inte något särskilt ovanligt i Mexiko. Varje år passerar en halv miljon migranter genom landet för att försöka ta sig illegalt till USA. Eftersom Mexiko inofficiellt accepterat rollen som ”buffertland” för USA grips många redan innan de kommit fram till den 300 mil långa gränsen. Mexikos agerande påminner på så sätt om en rad länder i Nordafrika, som samarbetar med EU.
De faror som migranterna ställs inför längs vägen är många. Det pågående knarkkriget i Mexiko har gjort dem till enkla måltavlor för lokala maffior som behöver fylla på sina kassakistor genom kidnappningar. En del tvångsrekryteras också som fotsoldater.
Exakt hur många som dödas eller omkommer i olyckor längs vägen norrut är det ingen som vet, då det är lätt att försvinna i statistiken som "oidentifierad". Och med rader av fall av korruption inom migrationspolisen är inte myndigheternas ”räddning” nödvändigtvis någon garanti för en säker resa hemåt.
Erik de la Reguera
Publicerad i DN den 19 maj 2011.
