MEXICO CITY. Svenska hamnar används som en bakdörr för kokainets väg in i Europa. Det visar det åtal som i måndags väcktes mot åtta personer. Globalt sett är dock härvor av denna storlek långtifrån ovanliga – kokainsmuggling omsätter hundratals miljarder kronor per år.
Natten till den 18 juli 2009 sitter en svensk ensamseglare och skriver ett upprört e-postmeddelande ombord på sin segelbåt, långt ute på havet i östra Karibien.
”Jag väntar till klockan 02.00, sedan [är det] färdigt. OCH jag kommer – om det så kostar mig allt, även mitt liv – att skjuta dessa personer... och deras familjer... någonstans ska de få betala detta.”
Han får snabbt svar av pseudonymen ”Paul Pott”, som polisen identifierar som den i dag 29-årige svensken ”A”:
”Du får bestämma. En mille extra om du ror i området tills [i morgon] kväll. De är där senast 24.00.”
Men ”A” är orolig. Han har inte fått några tydliga svar från sin colombianska kontakt. En timme senare ringer han därför till vännen ”J” i Barcelona och säger:
– Min tjej stannar en natt till och festar lite, men sen åker hon hem.
– Jaja, okej, svarar den 39-årige ”J”, som polisen pekar ut som huvudmannen i den svenska smugglarorganisationen.
Kodspråket i samtalet beror på att ”J” börjat misstänka att de är avlyssnade – vilket är helt korrekt. Svensk polis har följt dem i flera månader. Men nu går något på tok i Karibien. Ensamseglaren ligger kvar ute på öppet vatten och spanar förgäves efter den motorbåt från Venezuela som skulle ha mött honom med omkring ett ton kokain i lasten. Till slut ger han upp. Senare visar det sig att lasten beslagtagits av militär. Men då är orkansäsongen redan på väg och ensamseglaren har återvänt till sitt hem i Göteborgstrakten.
I juni 2010 är han tillbaka i karibiska farvatten – och den här gången går överlämningen av kokainet enligt planerna. Han inleder seglatsen över Atlanten mot Göteborg. Efter bara några timmar blir han dock stoppad av polis i närheten av den västindiska ön Martinique. Cirka 1,4 ton kokain påträffas i segelbåten, vilket hade kunnat säljas för omkring 375 miljoner kronor i grossistledet.
Den kokainhärva som sedan har rullats upp och som DN skrev om i måndagstidningen är bland de största i Sveriges historia, men internationellt sett är smuggling av det här slaget närmast vardagsmat. Inte ens själva tillvägagångssättet är särskilt originellt.
Ett stort antal segelbåtar stoppas varje år med kokain i lasten, inte minst i Karibien. Men än vanligare är att partier på ett ton eller mer packas i containrar, som sedan skickas med stora fraktfartyg. Antalet containrar som lastas av i Europas hamnar är så stort att tullmyndigheterna omöjligt kan inspektera alla.
En annan vanlig, om än mer småskalig, metod är att skicka kurirer som sväljer små ballonger med kokain och sedan bajsar ut dem i mottagarlandet. Det räcker med att en av ballongerna spricker för att kuriren ska dö av kokainförgiftning. Ofta är det därför fattiga människor som tar anställning som kurirer –och till en lön som sällan är högre än några tusenlappar.
De stora vinsterna hamnar i stället i ett fåtal händer. Kokainsmuggling är rå kapitalism, där cynisk exploatering och mord på konkurrenter är vardagsmat. Och beloppen som omsätts är enorma: 500–700 miljarder per år, enligt FN-organet UNODC.
Mycket av dessa pengar går till att muta politiker och köpa vapen. I Colombia har fyra miljoner människor drivits på flykt i ett kokainfinansierat inbördeskrig. I Mexiko – där världens mäktigaste kokainmaffior är baserade i dag – har över 50 000 människor dödats i maffiavåld sedan 2006.
Så vilken roll har då Sverige på denna underjordiska marknad? En växande sådan, av allt att döma. Konsumtionen har stigit snabbt de senaste åren, liksom i övriga Europa. Sedan år 2000 har antalet kokainanvändare fördubblats inom EU. I Sverige beräknas den årliga kokainförbrukningen ligga på mellan 500 kilo och ett ton.
Men det säger sig självt att partier så stora som det på 1,4 ton som beslagtogs utanför Martinique, inte enbart kan ha Sverige som marknad. I stället tyder allt på att svenska hamnar har blivit ett slags bakdörr för kokainet på dess väg in i Europa.
De senaste åren har en rad stora beslag gjorts i Göteborg och Helsingborg. Det passar också in i ett europeiskt mönster, där beslagen i de traditionella länderna för införsel – Spanien, Portugal, Belgien och Holland – minskat något de senaste åren.
I stället ökar smugglingen från Östeuropa, inte minst via Balkan. Samtidigt förefaller hamnar i andra delar av EU – inte minst i Skandinavien, bli allt populärare. I Sveriges fall hänger det ihop med att Öresundsbron gör det lätt att nå de stora marknaderna på kontinenten.
Erik de la Reguera
Marknaden omsätter 500–700 miljarder kronor per år
• Ett kilo rent kokain kostar 15 000 kronor i Colombia, Peru eller Bolivia. Den som lyckas smuggla det till USA kan få 225 000 kronor för samma kilo – en vinst på 1 400 procent.
• Enda sättet att göra en bättre affär är att frakta kokainet till Europa, där ett kilo kokain kostar omkring 270 000 kronor i grossistledet.
• Den svenska ligan som försökte smuggla 1,4 ton kokain hade därför kunnat göra en vinst på cirka 350 miljoner kronor.
• I distributionsledet späs kokainet slutligen ut med upp till 80 procent andra tillsatser och säljs för omkring 1 000 kronor per gram. Globalt sett är kokainmarknaden värd 500–700 miljarder kronor per år.
--
Publicerat i DN den 29 mars 2012 (länk).
