Efter några dagar här i Oaxaca kan jag konstatera att det är värre än jag trodde. Rättsstaten är i det närmaste ett skämt och polariseringen är enorm. Snacka om krutdurk!
Det enda som är bra är att man numera helt ostörd kan vandra runt i Mitla och på andra turistmål, eftersom det inte finns några andra turister här överhuvudtaget.
Jag kom hit i tisdags kväll, jobbade intensivt i onsdags och i går, torsdag, tog jag lite ledigt och hängde på Ingrid (som dök upp som gubben i lådan i internetkafeet på mitt hotell trots att hon skulle norrut - kul!) och kanadensiskan Esther på turistutflykt. Skönt att få ett avbrott i alla hemskheter man får höra talas om.
I dag drog både Ingrid och Esther vidare nedåt kusten, så nu är jag ensam kvar och ska strax gå och fixa akreditering inför morgondagens megademonstration. Motståndsrörelsen APPO hotar omringa hela centrumet, där tungt beväpnad federal polis har barrikaderat sig. Det kan bli livat.
Men nu ska jag äta lunch. Och få lite värme i solen. Brr! Det är verkligen kallt här på nätterna, värsta kallfronten har dragit in över landet och jag ligger och huttrar under tre lager med filtar. Det ni, novembersvennar!
