Sov lite länge i dag, men så är det ju söndag också. Hade inga intervjuer inbokade, så jag slog på tv:n - och vem hade vi där, om inte vår käre Hugo Chavez!
Han kör sin talkshow "Aló Presidente!" på söndagar - från klockan elva och fram till... ja, fram till det att han är klar. Och skillnaden från andra talk shows är förstås att Hugo föredrar att prata om politik och om sig själv, framför att intervjua gäster. Och om han låter nån annan säga nåt, så är det alltid hyllningstal till hans "bolivarianska revolution".
Just nu pratar Hugo om sin farmor (eller om det är hans mormor). Det gör han naturligtvis för att understryka sin fattiga uppväxt på landsbygden. Eller nej, förlåt, det gör han så klart bara för att hylla sin farmor (mormor?).
Erik: - Du, Hugo, vill du ha en kopp kaffe? Jag är lite sugen på frukost.
Hugo: - Ja, året har verkligen börjat ovanligt revolutionärt...
Erik: - Äsch, klockan är för mycket, de serverar inte hotellfrukosten längre. Inte ens McDonalds på hörnet serverar sin äckliga frukost längre.
Hugo: - Fantastisk utveckling, står det här, fantastisk...
Erik: - Men du, sluta läsa högt ur de regeringsvänliga tidningarna nu. Det känns som om vi talar förbi varandra. Jag är hungrig, kan vi inte äta frukost?
Hugo: - Har ni nånsin sett en konflikt mellan de döda? Har ni nånsin sett en konflikt på en kyrkogård?!
Erik: - Du, jag är visserligen hungrig, men ryktet om min död är betydligt överdrivet. Och du ser ju rätt pigg ut också. Kom nu, så går vi och äter frukost.
Hugo: - Syrien är en socialistisk republik som håller socialismens fana högt! Det är därför som våra länder står enade!
Erik: - Eh, okej, det där får vi nog ta ett snack om. Men först frukost, okej?
Hugo: - Vi kommer alltid att stå på Syriens sida! För vi står på mänsklighetens sida mot imperialismen!
Erik: - Men lugna ned dig nu... och du, alla de politiska fångarna då? Assad är ju inte direkt känd för att respektera mänskliga rättigheter!
Hugo: - ... men Nicaragua då! Där besökte jag just min vän Daniel Ortega, som blivit ny president. Han är socialist!
Erik: - Mmmm... återstår att se, säger jag. Men du, nu är det dags att ta en dusch och sedan fylla magen med nåt. Fortsätt prata du, men nu går jag.
Hugo: - Go home, gringo! Go home!
Erik: - Nu får du ta och skärpa dig. Jag är faktiskt från Sverige! Kom igen, jag bjuder på kaffe. Jag menar, jag gillar ju ditt engagemang för de fattiga, dina sjuvårds- och alfabetiseringsprogram. Så låt oss bli kompisar. Och äta frukost!
PS till er som saknar mustaschen. Jag gick och klippte mig häromdagen, här i Caracas. Frisören hade långt hår, han såg ut som nån i Europe. Och efter en stunds klippande sa han auktoritärt: "Du skulle vara mycket snyggare utan den där mustaschen!" Så jag är ledsen, kära Olle Nordin-fans, men hur värjer man sig mot sådan övertalning? Mustaschen is no more.
